”Driftformen är sekundär, kvaliteten är det viktiga”, säger Sverigedemokraternas ekonomisk politiske talesperson Oscar Sjöstedt och låter medvetet som Socialdemokraterna själva länge uttalade sig i frågan.
Som svar på det starka interna motståndet mot Decemberöverenskommelsen (DÖ) har alliansen börjat försöka vingklippa regeringen med så kallade tillkännagivanden istället. Budgeten kan de ju enligt DÖ inte fälla. I klartext vill borgarna att regeringen ska få regera (i utbyte mot att de själva ska få det om det vinner nästa val) men de ska sabotera tillräckligt mycket under tiden för att kunna säga till sina egna att de höll Vänsterpartiet och socialismen stången.
Med tanke på att allianspartierna i höst bara lägga bara sina egna separata budgeter – och ingen gemensam – så får man anta att planen är att separera regeringen från Vänsterpartiet genom att tvinga V att lämna budgetsamarbetet på grund av en urvattnad utredning om vinster i välfärd. Sen låter de regeringen regera vidare med Miljöpartiet utan Vänsterpartiets stöd. På så vis kanske Dagens Industris och Svenska Dagbladets ledarsidor tystnar något i sin DÖ-kritik.
Ansvarig minister, civilminister Ardalan Shekarabi, säger sig inte vilja stryka något i Ilmar Reepalus utredning men kan tänka sig att lägga till saker. Ett tillkännagivande är ju hur som helst inget som är bindande för regeringen, de förbinder sig i princip bara att återkomma till riksdagen i frågan med något slags besked.
Om regeringen, mot förmodan, går med på att vattna ur utredningen har Vänsterpartiet inget val, de har satsat allt på ett kort och måste då gå i 100 procent opposition. Det behöver inte vara negativt, den nuvarande positionen är trots allt krånglig att förklara för väljarna.
Men det blir i så fall till priset av att Sverige inte tar itu med problemet att skattepengar blöder rakt ut, från kommun och landsting till internationella skatteparadis. Så huvudprioritet för vänstern måste vara den som nu också råder: Stoppa vinsterna i välfärden, nu när chansen finns.