I mitten av augusti år 2012 togs ett beslut om ett så kallat klassmorfararbete i några av grundskolorna i Haparanda kommun. En klassmorfar, eller klassmormor, är en vuxen person som ska vara en förebild och aktivt verka för att ge stöd till skolornas elever.
Arbetsuppgifterna skiljer sig åt från skola till skola, men det kan exempelvis handla om att hjälpa till med läxor och att finnas synlig på skolgården under rasterna.
Klassmorfäderna går igenom en utbildning på cirka 20 veckor, via den ideella föreningen Klassmorfar, som i sin tur är ett samarbete mellan skolorna och Arbetsförmedlingen. I januari förra året blev åtta klassmorfäder i Haparanda färdiga med utbildningen.
En månad senare anställde kommunen fem av dem, och sedan dess har deras arbete varit uppskattat av både kommun, skolpersonal och elever.
– Deras jobb i skolorna är oerhört värdefullt. Här i Norrbotten har vi även märkt att andelen skadegörelser och mobbning har minskat markant sedan klassmorfäderna började, eftersom att det alltid finns någon vuxen i närheten av barnen, säger Roger Kemi, projektledare för Klassmorfarföreningen i Norrbotten, till Flamman.
”Enda lösningen vi hade”
Fyra av klassmorfäderna fick sina anställningar förlängda till den sista januari i år, men sedan tog det stopp. Några veckor innan meddelade barn- och ungdomsnämnden i Haparanda att den måste spara 4,7 miljoner kronor, och att det första steget var att se över de tidsbegränsade anställningarna. Klassmorfäderna, de fick gå tillbaka till Arbetsförmedlingen.
Sedan den 10 mars är de dock tillbaka i skolorna. Denna gång i form av fas treor med uppemot en tredjedel i lön jämfört med vad de fick som anställda. Och kommunen, den får nu 5 000 kronor i månaden för att den tar hand om dem.
– För barnens skull är det skönt att vara tillbaka, men det känns fel att utföra samma arbetsuppgifter som tidigare och samtidigt få ut mindre än hälften i lön, säger klassmormorn Maria, som inte vill medverka med sitt riktiga namn i tidningen, till Flamman.
Klassmorfäderna kommer att arbeta i skolorna, via jobb- och utvecklingsgarantin, fram till den 31 augusti i år. Sedan är planen att kommunen ska anställa dem i tre månader, från september till november, med ett nytt anställningsstöd från Arbetsförmedlingen. Om ekonomin tillåter kan det även bli tal om en längre period.
– Klassmorfäderna är viktiga för skolverksamheten, men vi kan inte anställa folk om medlen inte räcker till. Detta var den enda lösningen vi hade för tillfället, och den ger oss tid att få i ordning budgeten inför år 2015, säger Stefan Waara, ansvarig för arbetsmarknadsåtgärder i Haparanda kommun, till Flamman.
Det riktas kritik mot att ni tar tillbaka klassmorfäderna som fas treor, när kommunen får betalt för dem. Hur ser du på den kritiken?
– Jag ser det inte så, och enligt mig får jobb- och utvecklingsgarantin en hel del oförtjänt kritik. Jag kan bara tala för Haparanda, men här fastnar inte alla i fas tre – många inom garantin går även vidare till anställningar, säger Stefan Waara.
Kommunal står handfallna
Flamman har varit i kontakt med Britta Häggkvist, ombudsman på Kommunal Norrbotten, som berättar att klassmorfäderna kunde välja mellan att gå tillbaka till skolorna eller arbeta i den så kallade Resursverkstaden. Detta är en kommunal verksamhet med arbetsuppgifter som exempelvis möbeltapetsering och montering. Samtliga klassmorfäder valde dock att återvända till skolorna.
– Det som har hänt i Haparanda är ett riktigt elände, men vi på avdelningen kan inte göra någonting åt situationen. Däremot kan Kommunal centralt arbeta för en förändring, så att riksdag och regering helt slopar fas tre, säger Britta Häggkvist.
En av dem som hoppas att detta blir verklighet är Maria. Inom jobb- och utvecklingsgarantin tjänar hon nu 7 000 kronor i månaden efter skatt.
– Tack gode gud att jag har en gubbe som betalar huset, men det är klart att vi lever väldigt knapert. Om ett halvår, när jag förhoppningsvis blir anställd, kommer jag att få en bättre ekonomi. Det gäller bara att hålla ut fram till dess, säger Maria.
