Under förra veckan gjorde SVT:s Stockholms-redaktion ett reportage från Vänsterpartiets kansli i Stockholms läns landsting som säkert fick en och annan som såg det att ta fram skämskudden. Med rätta. För det är riktigt pinsamt att Vänsterpartiets medlemmar låter andra vänsterpartister bete sig så här mot sin personal. I veckans nummer av Flamman (se sidan 6-7) har vi intervjuat stora delar av den personal som har känt sig utsatt av den politiska ledningens högst tveksamma metoder. Det är ingen rolig läsning.
Det kan tyckas drastiskt och jobbigt. Men i en organisation som utger sig för att vara demokratisk så finns det möjlighet att faktiskt göra något åt personer som under en lång tid uppenbarligen missköter sig som arbetsgivare. Man kan visa att förtroendet är förbrukat och be nämnda personer att stiga ner från sina uppdrag. Vad har övriga ledamöter i landstingsstyrelsen gjort? På vilket sätt har den direkt ansvariga distriktsstyrelsen agerat? Vad för hjälp har partiledningen erbjudit?
Man kan visa att förtroendet är förbrukat och be nämnda personer att stiga ner från sina uppdrag.
Vänsterpartiet är ett parti som håller fanan högt när det kommer till frågor som vettig arbetsmiljö för personalen och fackliga rättigheter. När inte ens den lägsta nivån upprätthålls i en organisation som säger sig värna dessa frågor så är det inte konstigt att man börjar undra.
Det är inte första gången som politiska partier har visat sig vara dåliga arbetsgivare. Det finns exempel från hela den politiska skalan och från hela landet. Men från Vänsterpartiet ska man kunna begära mer. Nej, det är sant att det inte är ett ”vanligt” jobb att vara politisk sekreterare. Folk som har dessa anställningar är oftast människor som brinner för politik och frågorna de jobbar med. Men varför klarar inte ens ett V-kansli av att vara en professionell arbetsplats som håller sig till de mest basala reglerna?
Det faktum att trakasserier har förekommit och den uppenbara oförmågan att uppmuntra personalen och låta det råda ett öppet klimat borde få politiska konsekvenser för dem som bär ansvaret. Politiska ledare kan möjligen inrikta sig på att vinna väljarnas stöd vart fjärde år. Men medlemmarnas och sin egen personals stöd måste de ha varje dag.