Att regeringen minskar något på ROT-avdraget för att bekosta statliga subventioner till hyresrätter är en positivt nyhet. Det är fördelningspolitiskt viktigt att inte bara låta skattemedel gå till samhällets mellanskikt och överklass. Borgerliga regeringens linje har här varit spikrak, alla satsningar ha mer eller mindre varit riktade mot välbeställda familjer med arbete och egen villa eller bostadsrätt. I längden har det skapat stora klyftor i Sverige, något som samhället nu lider svårt av.
Även om detta är för lite och för sent så är det ett steg i rätt riktning. ROT-avdraget har dragit iväg och blivit något av resursslukande monster för staten, det var tänkt att kosta fyra miljarder per år men är nu uppe i hela tolv miljarder per år. Det är inga småsummor vi talar om.
Hyresrätter är en extrem bristvara i dagens Sverige, särskilt i storstadsområdena. Varje socialt ansvarig regering måste se detta och göra något åt det. 15 000 lägenheter och 3,5 miljarder kronor per år i stöd till billiga hyresrätter är lpngt ifrån tillräckligt men betydligt bättre än den förra regeringens totala brist på idéer och initiativ. Detta är klart bättre än före detta bostadsminister Stefan Attefalls idéer för lösning av bostadsbristen: om dyrare andra hands-uthyrning och nya stugor för uthyrning på villatomterna.
Men, snickare och andra hantverkare är oroliga för sina jobb. De kopplar ökande orderböcker till ROT-avdraget och tror att byggjobben ska bli färre nu. Det ska regeringen ta på allvar och visa tydligt att stora satsningar på byggande av hyresrätter ger ordentligt med jobb för alla grupper inom byggsektorn.
Regeringen måste hålla bra koll på att byggandet blir av och att det blir tillräckligt. En sådan här satsning måste göra skillnad, om den inte gör det måste den genast intensifieras. Låt oss hoppas att detta är startskottet på en bostadspolitik i Sverige värd namnet.
Nu anklagas Stefan Löfven för löftesbrott. Socialdemokraterna har bara sig själva att skylla för detta. Med sin extremt defensiva strategi gick de gång på gång ut och lovade att inte ändra på den borgerliga förda politiken. Nu i regering finner de sig tvungna att ändra på den, för att bryta den negativa spiral av ökad arbetslöshet, bostadslöshet och ökade klyftor som den politiken skapat. Det är samma sak som med överskottsmålet nyligen.
Under en lång tid – med en kort kaosartad Juholt-period som undantag – har Socialdemokraternas fokus varit att inte skrämma bort ”mittenväljare i storstad”. Det får man lida för nu när verkligheten kräver en annan politik än den man lovade under valrörelsen att inte förändra.
Lite tråkigt är det också att Mehmet Kaplan, bostadsminister, helt utesluts från att presentera en satsning på bostäder. Han har ju anklagats för anonymitet i frågan och bättre blir det knappast av att han inte ens syns i regeringens stora bostadssatsning.