Vårt förakt för svaghet, filosofen Harald Ofstads klassiker från 1972 nyutgiven av Karneval förlag, är en studie av nazismen, men inte av dess fruktansvärda förbrytelser utan av ideologin i dess mest allmängiltiga form. För nazismens kärna är inte antisemitismen utan en världsåskådning där de starka står mot de svaga, och de starka enbart i kraft av sin styrka har rätt att agera bortom humanism och konventionell moral.

Ofstad benar upp nazismen, såsom den uttrycks främst i Mein Kampf, i sina minsta beståndsdelar och blottlägger normer, värderingar och mentalitet bakom högstämd retorik och självmotsägande premisser. Det är väldigt torrt men också svindlande megalomaniskt och lite lustigt att möta en sådan utflippad irrationell världsåskådning isärplockad – enligt Hitlers egen logik så vann nazisterna 1945 eftersom nazisterna alltid vinner men var samtidigt skyldig till krigsförbrytelser eftersom de faktiskt förlorade.
Men jag undrar om Ofstads arbete kan stärka vårt moraliska immunförsvar som Folke Tersman, professor i praktisk filosofi, hoppas i sitt intressanta förord. Hitler skrev Mein Kampf under fängelsevistelsen i Landsberg april-december 1924 och som Ofstad visar är den spritt språngande irrationell utan några som helst objektiva kriterier än just Hitler själv. Det betyder att det Ofstad med mycket möda ringar in som nazism skulle kunna bli inaktuell från ett ögonblick till ett annat om en stark ledare som Hitler så anbefaller. Han åsidosatte exempelvis sin egen ideologi när det framkom att hans dietkokerska hade judisk börd. Hitler beklagade att hon måste avskedas och sörjde för hennes släkts säkerhet och välstånd. Och jag tror inte vi kan vaccinera med förnuft och kunskap eftersom lockelsen ligger i själva irrationaliteten, det romantiska högstämda som kan knytas till en ledare, nation, blod eller kultur. Men Ofstads arbete är i allra högsta grad en spegel där vi får syn på oss själva och därmed måste vi agera för samhällsförändring.

Vårt förakt för svaghet kan sammanfattas i det nutida begreppet avhumanisering. De fruktansvärda övergreppen i Jugoslavien och Rwanda men även Utöyamassakern kunde ske först efter att offren fråntagits sin mänsklighet.  För som Anders Behring Breivik uttryckte det i rätten så tvekade han att utföra mördandet eftersom det strider mot vår natur. Breivik var därför tvungen att dels avhumanisera sig själv med anabola steroider dels avhumanisera barnen till landsförrädare. Ofstad intresserar sig för retorik och ideologi och tar inte upp den historiska läxa där avhumanisering bara är det andra steget mot barbari, först kommer galopperande ojämlikhet.
Idag när hela Europa riskerar att fastna i en nyliberal permanent kris är det viktig att påpeka att både i Jugoslavien och Rwanda föregicks de ofattbara övergreppen av IMF och världsbankens åtstramningspolitik. Och som bekant kom Hitler till makten på en våg av arbetslöshet och skoningslös vi – mot – dem – retorik. Det brukar hävdas att ekonomiska faktorer inte kan förklara exempelvis främlingsfientlighet med hänvisning till att Pia Kjaersgards parti och den danska ekonomin växte samtidigt. Men lärdomen av Picketts och Wilkinsons sammanfattande studie Jämlikhetsanden är att det är storleken på de ekonomiska klyftorna som är avgörande för social stabilitet. Vårt förakt för svaghet blir därför alltmer aktuell i takt med att samhällen rämnar av borgerlig klasspolitik.

Varje dag släpps rapporter eller publiceras nyheter som berättar om hur människor slås ut redan i grundskolan och blir nerskuffade till botten medan samhällets elit blir allt rikare. Hur kan vi låta det ske framför våra ögon? Därför att de svaga har avhumaniserats även i vårt samhälle. Enligt dem som har makten i Sverige så sjunker arbetslösa och sjuka ner i fattigdom, inte på grund av politikers dåliga beslut, utan på grund av dålig moral. Klassklyftor beskrivs som ett attitydproblem där de svaga får skylla sig själva. Ofstad ser marknadsekonomins konkurrens – utslagning, hyllandet av vinnarna – föraktet av förlorarna, som en variant av strukturell nazism inbyggd i själva demokratin. Jag
vill ta idén ett steg längre. Klassamhället gör att de med mindre pengar och lägre utbildning blir sjuka och dör i förtid. Att tillåta att klassamhället inte bara existerar utan också växer är faktiskt liktydigt med folkmord.