Efter att president Viktor Janukovitj tvingades fly från huvudstaden Kiev den 22 februari, togs regeringsmakten i Ukraina över av de två högerpartierna Batkivsjtjina och Udar samt det fascistiska partiet Svoboda. De nya makthavarna erkändes snabbt av västvärldens regeringar, oavsett Svobodas delaktighet i regeringen och trots att stödet för regimskiftet inte fanns i alla delar av landet.
Framför allt en ny språklag provocerade starka motreaktioner i landets östra och sydöstra delar, där ryskspråkiga är i majoritet. Den nya lagen förklarar ukrainska till det enda officiella språket i landet. Till och med i västra Ukraina, annars ett fäste för ukrainsk nationalism, organiserades protester. I staden Lviv uppmanades alla medborgare att bara tala ryska den 26 februari för att visa sin solidaritet med landsmännen i öst.
Ukraina splittras
Sådana försök till försoning var dock svaga. Istället utnyttjade högerextremisterna statskuppen för att attackera kommunistpartiets och andra vänsterorganisationers lokaler. Ett förbud mot kommunistpartiet förbereds i parlamentet. Också judiska institutioner utsattes för attacker. I flera städer i östra Ukraina drabbade anhängare till den nya regeringen samman med motståndare mot statskuppen i Kiev. I Donetsk och Dnepropetrovsk övertog en ilsken folkmassa regionparlamenten efter att de nya makthavarna hade utnämnt två av landets rikaste män som nya guvernörer.
Den skarpaste reaktionen mot statskuppen kom dock från Krim. Regionparlamentet utsåg Sergej Aksionov som ny premiärminister, som snabbt meddelade att Krim kommer att genomföra en folkomröstning om sitt oberoende.
Rysk intervention
Aksionov vädjade också om hjälp från Ryssland med hänvisning till försök av ”väpnade grupperingar från Kiev” att ta sig till Krim. Ryska trupper lämnade kort därpå sina förläggningar på halvön, där Rysslands största örlogshamn finns. På lördagen eskalerade situationen ytterligare när den ryska senaten gav Rysslands president Vladimir Putin rätten att beordra rysk militär att intervenera i grannlandet Ukraina ”för att skydda ryska medborgare”. Snabbt ockuperade ryska styrkor strategiskt viktiga punkter på Krim.
Krims regionregering uppmanade i sin tur de ukrainska styrkorna på Krim att avlämna en trohetsed till den nya regionregeringen eller att lämna området. Många höga militärer följde uppmaningen, bland dessa amiral Denis Berezovkij, som så sent som på lördagen hade utnämnts till ny chef för Ukrainas flotta. Ukrainska militärförläggningar, som inte hade förklarat sig lojala med Krims regering, omringades av ryska trupper. Rysslands FN-ambassadör Vitalij Tjurkin försvarade den ryska interventionen med hänvisning till en begäran av ”Ukrainas valda president” och som en skyddsåtgärd mot ”extremistiskt våld”.
Den faktiska ryska invasionen av Krim fördömdes enhälligt av USA och andra västländer. Såväl USA som EU meddelade att man kommer att överväga sanktioner mot Ryssland, men avfärdade också snabbt tanken att intervenera militärt. Som en diplomatisk markering lades förberedelserna inför sommarens G8-toppmöte i ryska Sotji på is. Också Vänsterpartiet kritiserade Ryssland för att agera ”i strid mot folkrätten”, men påpekade samtidigt i ett uttalande att ”respekten för de mänskliga rättigheterna” måste återupprättas i landet.