London I ett första utkast till en global ”grön fond” på hundra miljarder dollar per år beskriver två IMF-ekonomer hur bidrag och lån ska hjälpa de minst utvecklade länderna att anpassa sig till klimatförändringar som bland annat leder till översvämningar och torka.
I ett meddelande till anställda vid Internationella valutafonden skriver IMF-ekonomerna Hugh Bredenkamp och Catherine Pattillo att fonden kan inrättas med hjälp av satsade pengar från industriländerna i form av en särskild betalningsvaluta för valutafondens medlemmar, IMF:s särskilda dragningsrätter, SDR.
Så småningom ska även tillgångar från investerare, genom ”gröna skuldsedlar” på den globala kapitalmarknaden, kunna kombineras med industriländers subventioner. Utvecklingsländer skulle sedan kunna erbjudas statsbidrag eller mycket förmånliga lån, men enligt IMF-ekonomerna skulle inte valutafonden ha ansvar för fonden.
IMF började arbeta med utformningen av en ”grön fond” efter klimatkonferensen i Köpenhamn i december förra året: Detta eftersom det trots löften om bidrag och diskussioner om finansiering och nödlån varit oklart varifrån pengar ska tas.
”Om inte ett trovärdigt system för finansiering till utvecklingsländerna etableras finns risken för att industriländernas reaktion på klimatförändringarna blir otillräcklig eller fördröjd,” skriver IMF-ekonomerna.
IMF-tjänstemän säger till IPS att fonden skulle kunna möjliggöra snabbare och mer tillförlitliga utbetalningar än vad enskilda länder givit löften om.
Det är första gången som IMF tagit upp frågan om klimatrelaterad finansiering, men IMF-ekonomerna betonar att fonden inte är ett officiellt IMF-förslag.
Ilana Solomon, från hjälporganisationen Actionaid, säger att IMF-ekonomernas förslag är ”ett intressant inlägg i debatten”. Hon tycker att det är ett bra förslag att IMF:s särskilda dragningsrätter, SDR, ska kunna användas till klimatfinansiering.
– En sammanslagen, centraliserad fond skulle också underlätta uppföljningen av åtaganden – om det finns tillräcklig insyn.
Däremot menar hon att det är oklart vilken roll Världsbanken skulle ha i sammanhanget. Hon ifrågasätter också målsättningen på 100 miljarder dollar per år och anser att 200 miljarder dollar skulle vara en rimligare summa.
Dessutom menar hon att klimatfinansiering ska bestå av bidrag och inte lån, eftersom det i huvudsak är industriländerna som orsakat klimatförändringarna genom sina koldioxidutsläpp.
Peter Chowla vid Bretton Woods Project, som tar fram en stor mängd rapporter och analyser om Världsbanken och IMF, säger att han också är positiv till att IMF:s särskilda dragningsrätter, SDR, ska kunna användas till klimatfinansiering. Men han menar också att IMF riskerar att överträda sitt mandat.
– Ingen annan institution än FN:s klimatsekretariat, UNFCCC, skulle ha hand om klimatfinansieringen. Det är det enda forumet där alla kan göra sin röst hörd, säger Peter Chowla.