De 1 300 sidorna som rapporten omfattar dokumenterar hårresande vittnesmål från offren. Men även bödlarna talar om hur de hängde upp offren nakna på en påle. Samtidigt applicerades elchockerna på könsdelar. Kropparna skakade och offret förlorade till slut medvetandet.
Brasiliens president Dilma Rousseff deltog i den underjordiska väpnade kampen mot militärdiktaturen. 1970 greps hon och har fortfarande ärr på sin kropp. Under 22 dagar torterades hon av den hemliga politiska polisens tortyrexperter. Hon tillbringade tre år i fängelset.
– Det värsta med tortyren är att vänta. Att räkna med att bli slagen. Jag minns mycket väl badrumgolvet av vitt kakel. Hur det bildades en skorpa av blod och smuts och hur man luktade illa.
Bödlarna går fria
– Ingen av oss lyckas att förklara de emotionella ärren som hemsöker oss. Därför kommer vi alltid att vara annorlunda. På den tiden hjälpte det att vi var så unga. När du är 20 år blir effekten mycket djupare, men den är också lättare att uthärda. Ärren av tortyren är en del av mig, sa Roussueff i ett vittnesmål år 2001.
De ansvariga för militärens övergrepp namnges i 377 fall. Det handlar om poliser och militära chefer, men också om läkare. 199 av de 377 ansvariga är fortfarande i livet.
Sanningskommissionen rekommenderar regeringen att upphäva amnestin från 1979 till bödlarnas fördel. Men juridiska experter avslår. Dilma Rousseff har också avvisat tanken.
USA:s roll
Som en ödets ironi beskriver många i Latinamerika det faktum att Brasiliens rapport över tortyren presenterades nästan samtidigt som USA:s rapport om CIA:s tortyr mot politiska fångar.
– Jag anser att vi bör vidta alla åtgärder vi kan, vara förberedda för det vi behöver. För vi kan inte acceptera ”den där”.
Det var den 31 mars 1964 och mannen som fällde orden var Lyndon Johnsson, USA:s president. ”Den där” mannen som stod i vägen för USA var Brasiliens president João Goulart. Dagen efter telefonsamtalet utlöstes militärkuppen i Brasilien. Goulart flydde till grannlandet Uruguay. Det inspelade telefonsamtalet på sex minuter hemlighetsstämplades men offentliggjordes år 2004.
Lincoln Gordon var vid tiden för militärkuppen USA:s ambassadör i Brasília. Hans militärattaché på ambassaden var general Vernon Walters. Denne var nära personlig vän med den brasilianske generalen Humberto de Alençar Castello Branco. de Alençar blev landets militäre president efter att Goulart hade störtats 1964. Walters å sin sida blev senare CIA:s vice chef och under Reagans styre blev han även USA:s FN-ambassadör.
Dan Mitrione var den förre FBI-agenten som var specialist i konsten att med sofistikerade elektrochocker få ur offren det mesta av information och samtidigt överleva tortyren. Mitriones tortyrmotto var: ”Den exakta smärtan på den exakta platsen med den exakta dosen för att åstadkomma den önskade effekten”. Mellan 1960 och 1967 fortbildade han polisen i de brasilianska städerna Belo Horizonte och Rio de Janeiro.