Hundratusentals människor har gått på allsvensk fotboll i år. Innan säsongen är över kommer långt fler än två miljoner biljetter ha sålts. Vi är vanliga, vettiga människor – det är värt att ha i åtanke. Vi är pensionärer, barn, kvinnor, män, arbetslösa, rika, gifta, separerade och så vidare. Vi är helt enkelt en brokig skara som gillar fotboll och att skapa stämning på läktarna.
I derbyt mellan Hammarby och AIK närvarade cirka 30 000 personer. Före och efter match blev det trångt i kollektivtrafiken, resenärer skrämdes av den hotfulla stämning de upplevde i tunnelbanan och minst ett tunnelbanetåg stoppades på grund av att någon drog i nödbromsen. Det har också rapporterats om bråk mellan olika grupper och poliser som var utkommenderade.
Detta är naturligtvis fullständigt oacceptabelt. Alla människor har rätt till tillgång till det offentliga rummet även när det är fotbollsmatch. Alla har rätt att känna sig trygga på gator och i kollektivtrafiken. Men vems är felet att det inte alltid är så i dag?
De allsvenska klubbarna gör redan mycket för att göra evenemangen säkra för spelare och supportrar. Både idrottsföreningar och supporterklubbar genomför ett betydande värdegrundsarbete för att göra läktarna säkra och så inkluderande som möjligt. Det verkar också ha gett resultat eftersom fler än på mycket länge valt att besöka allsvenskan i år.
Vi som vill se till att det finns en trygg stämning innan, under och efter match behöver komma med konstruktiva förslag. Dessvärre gör representanter för Vänsterpartiet i Stockholms läns landsting nu det motsatta. Dessa föreslår att ett lag ska tvingas spela utan publik som ett straff för händelser som skett utanför arenan. Hur blir det tryggare utanför arenan för att ingen publik släpps in? Vilket mandat har en fotbollsklubb att agera väktare på gator och torg? Och, inte minst, sedan när förespråkar Vänsterpartiet kollektiv bestraffning?
I Sverige har vi en statlig myndighet som ansvarar för att ordningen på gator och torg upprätthålls – polisen. Alla klubbar i Sverige gör sitt bästa för att samverka med polisen i syfte att öka tryggheten och bekämpa brottslighet. I en fungerande rättsstat lagförs de kriminella som finns, bedömda individuellt efter de förseelser de gjort sig skyldiga till. Denna princip måste omfatta samtliga grupper i samhället, även fotbollssupportrar. Om vi börjar göra undantag från detta – vilken är då nästa grupp som ska undantas?
Scenerna som utspelade sig vid Gullmarsplan i Stockholm före senaste derbyt är helt uppåt väggarna. Vi vet också att det finns stora problem med till exempel sexism inom fotbollen – liksom samhället i övrigt. Men vi tror inte att särskild lagstiftning för fotbollssupportrar är rätt väg.
Vi vänder oss också mot den bild som målas upp av fotbollsläktare som sällsynt otrygga eller farliga platser. Det är helt enkelt inte sant. Vi tror på en fortsatt dialog mellan supporterföreningar, fotbollsklubbarna och berörda myndigheter. Det är ett arbete som har gett resultat tidigare och det kommer att fortsätta ge resultat.
De problem som finns kring supporterkulturen ska uppmärksammas och bekämpas. Men de problemen är avsevärt mindre i dag än de var för tio eller 20 år sedan. Det finns en positiv utveckling och ett brett stöd för klubbarnas och supporterorganisationernas säkerhets- och värdegrundsarbete. Att strunta i de ansträngningar och framsteg som har gjorts för en öppen och inkluderande fotboll är, minst sagt, kontraproduktivt.