– Det här uppropet är något som vuxit fram, och nu har vi känt behovet av att göra något. Vi vill visa att det finns tryck bakom det vi sagt och säger, att åsikterna är förankrade ute bland de anställda.
Det säger Alf Mellström, ordförande för Seko Posten, om bakgrunden. Man beslutade om uppropet i förra veckan och börjar nu samla in namn bland de anställda. Seko Posten är paraply för ett 40-tal klubbar inom Seko.
Flamman talar med flera anställda som beskriver hur personal går på knäna efter år av nedskärningspress uppifrån. Bilar som går sönder ersätts inte. Om hur arbetsledare och anställda bränner ut sig och hur man inte hinner med arbetsuppgifter såsom eftersändningar.
Och det är inte svårt för någon som besöker någon av de berörda fackklubbarnas hemsidor att få den bilden bekräftad. Med ojämna mellanrum berättar facken i sina nyhetsbrev om olika försämringar. Det kan handla om investeringsstopp eller nedslående resultat från arbetsmiljöenkäter. Eller om indragna fruktkorgar. Eller om hur danska underleverantörer utnyttjar utländsk arbetskraft med löner under avtalets – vilket fått den danske ansvarige ministern att reagera.
– Bilden är inte ljus, det är lite av ett krisföretag vi jobbar i. Och politikerna är medskyldiga. Man har inte tagit sin del av ansvaret för att ge företaget rätt förutsättningar, fortsätter Mellström.
I somras införde företaget anställningsstopp.
– På vissa ställen kan det vara okej. Men på andra enheter dras man redan tidigare med underbemanning – då skapar anställningsstoppet en orimlig press. Och vi har alldeles för många otryggt anställda, säger Alf Mellström.
I höstas infördes även investeringsstopp för fordonsparken.
– Man anser sig inte ha råd att köpa nya fordon. Så nu byts inte slitna bilar ut. I stället anlitas underentreprenörer. Och om vi inte har tillräcklig kontroll, ökar risken för att det blir oseriösa underentreprenörer där arbetskraft utnyttjas i oschyssta villkor, säger Mellström och hänvisar till redan kända problem i åkerinäringen.
I uppropet kräver Seko bland annat färre otrygga anställningar och mindre användande av bemanningsföretag och underleverantörer. Facket vill också skrota planerna på att börsintroducera Postnord. Och att företaget ska säkra villkoren hos transportörerna.
Avkastningskrav
Men kraven riktar sig inte bara till företagsledningen utan också till riksdagen och regeringen. De tre bär varsin del av ansvaret för den uppkomna situationen enligt Mellström: regeringen som står för ägarstyrningen och avkastningskraven, riksdagen som lagstiftare, och företagsledningen som verkställer.
Postnord bildades år 2009 genom en sammanslagning av danska och svenska posten. Den svenska staten äger 60 procent och den danska 40.
Regeringen har formulerat ett avkastningskrav om tio procent på eget kapital. Liknande siffror gäller för SJ, Vattenfall, Nordea och andra företag som ägs helt eller delvis av staten.
Samtidigt har företaget, via postlagen, ett samhällsuppdrag om att upprätthålla brevservice i hela landet fem dagar i veckan, till samma priser, i hela landet, och där 85 procent av alla brev ska levereras på en dag.
Det är en närmast omöjlig ekvation, menar Mellström.
– Målsättningarna går inte ihop med varandra. Resultatet blir en orimlig press i organisationen. Vi ser orealistiska effektiviseringsförsök och ett stort mått av otrygga anställningar. Men i år kommer vi inte i närheten av önskat ekonomiskt resultat.
Värre efter lagändring
Lönsamheten är svår att upprätthålla, särskilt när brevvolymerna minskar och väntas fortsätta minska med mångmiljonbelopp varje år. Visserligen ökar paketskickandet, men det är sedan länge en konkurrensutsatt marknad med många aktörer och prispress.
Genom sammanslagningen med danska posten och genom förändringen av postlagen år 2010 gjorde politikerna sakerna snarast värre, enligt Mellström.
Fackförbunden inom Posten – Seko och det mindre ST – var mycket kritiska, och Seko drev en kampanj där man uppmanade riksdagsledamöterna att säga nej till lagändringen.
De rödgröna partierna var i stort sett på samma linje, och varnade i en gemensam reservation för ”att det är naivt att räkna med mångfald och konkurrens på postmarknaden”. Men postlagen drevs igenom i riksdagen.
Med lagen tillkom även krav på transparens i sådant som kan räknas som affärsverksamhet. Konkurrenter – i praktiken Bring citymail – ges möjlighet att ta del av Postens kalkyler och prissättning.
Vad det betyder är att konkurrensen sker på än mer ojämlika villkor, menar Mellström. Ett företag som inte har samhällsuppdrag väljer vilka marknader man vill agera på, och med nya postlagen fick man dessutom mer insyn hos posten.
– Det gav Bring citymail möjligheten att plocka russinen ur kakan.
Men, betonar Mellström, såvitt han uppfattat är inte heller Bring någon vinstmaskin. Postverksamhet kräver stordrift – inte uppstyckning, menar han.