– Det känns så svart. Jag har inte stora förhoppningar, det verkar bli inbördeskrig, det har redan börjat.
Tina Abzakh är kock i Södertälje och aktiv i stödet för den syriska revolutionen. Hon är besviken på omvärlden, men vill ändå inte ha någon intervention utifrån. Det skulle bara leda till att ännu fler syrier dör. Hon menar att regimen egentligen är nöjd med att konflikten blev våldsam. Då tvingades alla de som ville arbeta fredligt och genomföra stora manifestationer bort från gatorna.
Många av de kloka ledarna från vänstern sitter i fängelse och kan inte leda protesterna. Bägge sidor spelar på de etniska motsättningarna. Tina Abzakh och hennes vänner försöker övertala folk i Syrien att inte hämnas på de små alawitbyarna.
– Vi försöker så gott vi kan se till att problemet mellan alawiter och sunni inte trappas upp.
I västliga media skylls regeringen för massakrerna, medan regeringen skyller på rebellerna. Ryska medier understödjer den bilden.
Per Jönsson på Utrikespolitiska institutet som noga följer utvecklingen menar att det visserligen är svårt att få en klar bild, men att det ändå är möjligt att lägga ett pussel med hjälp av den information som finns. Massakrerna har ofta föregåtts av hårda strider mellan regeringsarmén och rebellerna och flera gånger har armén tvingats dra sig tillbaka.
Hårdför milis
– Då använder de istället artilleri på avstånd och släpper i stället in den hårdföra Shabiha milisen, som stöttar regeringen. Det är på precis samma metodik som använts vid flera tillfällen i Mellanöstern, exempelvis i de palestinska flyktinglägren Sabra och Shatila där falangisterna fick komma in och mörda medan armén tittade på.
Per Jönsson menar att en yrkesarmé inte vill hålla på med massakrer. Den syriska armén är utbildad för att slåss mot Israel.
Han ser att den Fria syriska armén – FSA blivit starkare på senare tid. Den har lyckats hålla vissa områden de erövrat. Tillsammans med jihadister har de tagit tillbaka en del av Homs, det har helt enkelt varit för kostsamt för regeringsarmén att hålla hela staden.
Beskyllningarna korsar nu varandra, bägge sidor påstår att den andra till och med dödar sin egna anhängare för att kunna skylla på motståndarna. Det ser han som mycket otroligt, det har aldrig dokumenterats någon gång i historien. Däremot är det inte omöjligt att också rebellerna har hämnats på motståndarna. Det kan också finnas bakomliggande motsättningar mellan familjer och andra grupperingar som mynnar ut i att civila mördats på bägge sidor.
Regeringen kan i sin propaganda använda att det finns utländska jihadister för att misstänkliggöra rebellerna. Det är också klart att det sedan länge finns utländska legosoldater på rebellernas sida, även britter. Dessa är betalda av Saudiarabien och Quatar.
Hur opinionen ser ut inne i landet är det svårt att uttala sig om.
– Alla illusioner om Assadregimen bör vara borta, även hos de flesta minoritetsgrupperna som druser och kristna som stöttat honom. Samtidigt sluter de nu upp ännu mer konsekvent bakom honom eftersom de är rädda för vad som kan hända. Det är lätt för dem att se de katastrofala följderna av det som hände i Irak.
Motståndet är fortfarande mycket splittrat, motsättningarna mellan dem som inte vill använda sig av våld och de mer militanta har funnits länge, även om den uppmärksammats i Sverige nyligen. Det finns också tydliga konflikter inom Syriens nationella råd SNC, som precis valt en kurd från Uppsala till ledare för att lugna dem som inte kommer från sunnimajoriteten. FSA tar inte order av dem, de är hårdföra militärer som hoppat av från regeringsarmén.
Medlingsförsök
Per Jönsson ser positivt på Kofi Annans medlingsförsök, det viktiga var att han agerade i det tysta, för att skapa underlag för förhandlingar mellan regimen och motståndet. Det var också intressant att försöka skapa en bredare kontaktgrupp med olika länder i regionen som Turkiet och Iran för att samtala med dem om en lösning. Kofi Annan agerade klokt nog i det tysta, medan andra började käbbla högt om förhandlingarna, vilket inte underlättade.
– Hillary Clinton sa tidigt att hon inte ville samarbeta med Iran, hur dum kan man vara? Det är ju uppenbart att Iran måste vara med om man skall hitta en lösning.
Clinton uttalade sig väldigt tydligt när hon nyligen var i Stockholm, men Per Jönsson ser henne som en ”lam anka”. Hon skall ju snart avgå och har inte så mycket inflytande längre. Men hon vill gärna framstå som en idealistisk människorättsaktivist innan hon avgår. Det var inte så klokt av henne att låsa fast USA i en ståndpunkt.
– Obama är inte intresserad av ett militärt ingripande, punkt. Ett krig vore mycket impopulärt inrikespolitiskt, folk ville inte ha krig. Dessutom skulle det komma mycket olämpligt innan presidentvalet. Andra länder som Storbritannien eller Turkiet har inte resurser för ett angrepp utan stöd av USA.
Per Jönsson vill dock lämna en reservation. Det kan vara möjligt att de genomför ett angrepp på Syriens stora förråd av kemiska vapen.
– Angrips vi kommer hela Mellanöstern att drabbas av eld och aska, har Assad varnat omvärlden. Ett riktat anfall på deras kemiska vapen skulle kunna vara populärt. Obama skulle inte ens behöva använda sig av amerikanska soldater. De skulle kunna vara brittiska, eller rent av svenska.
