Försvarsmakten tycks bada i pengar. Helsidesannonser i dagspressen, intensiv kampanj i Stockholms tunnelbana.
”DIN MORBROR KAN TÄNKA SIG ATT LEVA I ETT SAMHÄLLE SOM INTE HAR NÅGOT SOM HELST SKYDD. Vad tycker du? Nu vill vi ta reda på vad svenska folket tycker om Försvarsmaktens arbete. Vilken del är viktigaste för dig? Och vilken är minst viktig? Har du det som krävs för att ha en åsikt? Testa på forsvarsmakten.se”

Mitt spontana svar: Vad f-n vet Försvarsmakten om min morbror? Han råkar vara 90 fyllda och har arbetat hela sitt vuxna liv i det svenska försvaret. Han har varit fredsvakt i Sverige och fullgjort sin tjänst med den äran. Jag kommer från en släkt med många militärer. Pappa var konstapel på A8 och mamma sydde revärer åt majorerna på samma regemente. Ett under att ingen blev nazist – vilket regementschefen var helt öppet.
Den militära släktsagan är nog all. Min äldsta son är reservbefäl i pansartrupperna. Den yngsta kommer inte att ha någon värnplikt. Att någon av dem idag skulle bli kontraktsanställd i det svenska försvaret finner jag uteslutet. Med de lagändringar som har införts kan en stamanställd officer inte vägra att bli skickad till Kosovo eller Afghanistan eller någon annan av Nato:s krigshärdar.

I en annan variant av Försvarsmaktens reklamkampanj heter det:
”VET DU ATT DIN KUSIN INTE TYCKER ATT MAN SKA FÖRSVARA FREDEN UTOMLANDS…” Försvarsmakten vet nog lika lite om mina kusiner som om min morbror. Dom är ett 30-tal, men jag vet att ingen av dem har nappat på förslaget att ”försvara freden utomlands” genom att bli legoknekt åt Obama. Det räcker med att en avlägsen släkting, amerikan, stupade i Korea.
De halkiga formuleringarna i reklamkampanjen tyder på att Högkvarteret förutom en historiker, som före detta försvarsminister Thage G Peterson föreslagit, även borde anställa en jurist som hjälper till att hålla isär begreppen. På webbsidan talas till exempel om att Sverige har ”militär representation i Nato”. Ska man fatta det så att Sveriges försvarsmakt redan är med i Nato, fast riksdagen och övriga landet släpar efter lite?

Kampanjen är märklig på många sätt. För det första är det en politisk kampanj mitt under en valrörelse. Det luktar inte bra…. För det andra är flera argument lögnaktiga. Svenska trupper är inte i Afghanistan för att ”skydda civila” utan för att föra krig. I den mån man stöder sig på FN så är det ett kapitel VII-uppdrag, inte fredsbevarande utan fredsframtvingande, det vill säga krigförande.
För det tredje utgår man från att vissa människor inte ”har det som krävs för att ha en åsikt?” En mycket märklig syn som visar att krigsmakten mentalt befinner sig någonstans före den allmänna rösträttens införande (1917-21). Här om inte förr är det väl dags för medborgare och valda ombud att sätta ned foten. Alla har rätt till en åsikt. Det är det som kallas demokrati. Militärer med oklar demokratiuppfattning ska inte få basunera ut denna på skattebetalarnas bekostnad.

Som skattebetalare har jag naturligtvis ingenting emot att det svenska försvaret vidgar sina uppgifter i fredstid. Utöver försvaret av svenskt territorium håller jag med om att ”nationella katastrofer” är en lämplig arbetsuppgift.
I min barndom brukade bassarna hjälpa till att täckdika och underhålla vägarna i glesbygder. Utan att det snackades så mycket om det. Men innan vi släpper loss försvaret i närkamp med den svenska djungeln finns det en ”nationell katastrof” som måste åtgärdas akut. En äventyrlig och inkompetent försvarsledning. En av riksdagen beslutad försvars- och neutralitetspolitik som är lika stringent som en svart nebulosa.