Serien av tv-utfrågningar startade i kväll med Mona Sahlin. Det var klart godkänt för hennes del, men inte det genombrott hon skulle behöva. Politiskt var nyheterna få – kanske kommer de rödgröna sänka tjänstemomsen som miljöpartiet vill. Kanske menar Mona Sahlin något annat än vad som står i överenskommelsen om internationell politik. Mest intressant var att studera hennes form. Kan hon åter koppla greppet över Reinfeldt? Kan hon representera den rödgröna koalitionen effektivt?
Jag tillhör ju dem som är övertygad om att Sahlin fått ta onödigt mycket skit, eftersom hennes parti inte lyckats bemöta de låga angrepp som hon utsatts för. Jag tvekar inte heller det minsta på att hon blir en bättre statsminister än Reinfeldt.
Men vissa saker är en gåta att hennes gäng inte lyckats fixa till.
När Sahlin är nervös personifierar hon det som folk ogillar med politiker. Hon svarar inte på frågorna utan gör långa utvikningar. Hon låter inte som hon tror på det hon säger. Mest extremt när hon uttalar det sista ordet i meningen med ett eftertryck som antagligen skall betyda ”det här menar jag VERKLIGEN”, men som just därför gröper ur hela meningen.
När hon slappnade av och blev ja, lite mer slarvig, lät hon charmig, rapp och offensiv. På något sätt började det fungera när hon bara medgav att hon inte visste hur hög dagersättningen i a-kassan var.
Annars var det mest slående vilka frågor hon fick, som Eva Franchell påpekat. Kanske blir frågorna andra när borgerliga politiker ställs mot väggen, men av kvällens program kunde man verkligen få intrycket att det största problem Sverige har att brottas med 2010 är att ensamstående pensionärer som sitter på hus värda 5 miljoner kan behöva betala skatt för det. Jag för min del tycker det är aningen mer beklagligt att Sverige har massarbetslöshet och att fattigdomen sprider sig. Hur kan en ensamstående pensionär (som om han sålde sitt hus och flyttade till en lägenhet efter sina behov skulle vara miljonär) överskugga tusentals bostadslösa ungdomar? Hur har vi hamnat i denna dalta-med-gubbar-i-Bromma-och skit i en ungdomsgeneration-stämning?
