Regeringsfrågan och SD diskuterades i P1 Morgon i morse. Det är en knepig fråga och jag vet inte om jag lyckades bringa mer klarhet i diskussionen med Expressens Anna Dahlberg.
Jag menar, precis som statsvetaren Michael Wahman (och precis som Jonas Wikström påpekar) att SD inte är, eller kommer agera som ett vågmästarparti, dvs. mellan blocken. I någonstans mellan 70 och 90 procent av fallen kommer ytterhögerpartiet SD att rösta med Reinfeldt. Och Reinfeldt kommer gissningsvis inte ha några problem att hitta partier i oppositionen för att förhindra att Sd får inflytande i flyktingpolitiken – om han bara vill. Sd blir ur borgerligt perspektiv ett passivt stödparti, såsom Ny Demokrati. Därmed är en minoritetsregering möjlig.
Viktigare är att i det fallet sluta en antirasistisk pakt mellan de sju riksdagspartierna, som ser till att inget annat riksdagsparti använder SD som hävstång för sin egen agenda. Och som får partierna att inse att det är de stora partiernas ansvar för hur utvecklingen går, vilket man kan se i Danmark och Frankrike, som är störst.
Frågan som Klas Wolf-Watz ställde i P1 Morgon – hur skull en rödgrön minoritetsregering göra med SD - lyckades jag inte besvara på något vettigt sätt. Rent logiskt är det lätt och exakt lika som för Reinfeldt: antingen röstar riksdagen för en sådan regering eller så övergår regeringsbildningen till motståndarlaget. Lyckas man inte blir det nyval.
Men det ser annorlunda ut från det rödgröna hållet än från det borgerliga. SD är fortfarande ett parti som kommer rösta med högern och det komplicerar det oerhört för en rödgrön minoritetsregering. Ur det perspektivet är det begripligt logiskt att Thomas Östros stänger dörren för minoritetsregering för egen del och istället vill få med sig C och Fp. Om det fanns en möjlighet att förhandla fram en bra politik med C och Fp vore det en framkomlig väg. Men C är Sveriges mest nyliberala parti och det är svårt för mig att se en mindre logisk allians med ett arbetsrörelseparti. Jag tror lika lite på det som en Allians - Mp-regering. En sådan lösning vore, är jag övertygad om, en katastrof för Mps vänsterinriktade väljare och för planer på rödgröna koalitioner längre fram. Men Reinfeldt kommer inte med förslaget för att vara snäll heller.
Bland det sämsta som kan ske, ifall ett mål är att motarbeta SD är papperskonstruktioner som gör stora väljargrupper besvikna. Det som Niklas Ekdal och Rolf Alsing idag föreslår på DN Debatt – S+M - är den mest problematiska av alla papperskonstruktioner. Först gör den alla moderater och sossar som kanske har som främsta drivkraft att kämpa mot huvudkonkurrenten besvikna. Sedan gör den all vettig opposition möjlig. Ja, det går knappt att tala om en opposition med en S+M-regering – det blir minst tre olika oppositioner. En dröm för teknokrater – döden för väljarnas möjlighet att påverka politiken.
Hur skall det då kunna finnas en rödgrön lösning på denna situation? Opinionsläget ser dåligt ut. Men det är alldeles för tidigt att ge upp det här valet – de stora tv-debatterna är kvar och mer än en miljon har inte bestämt sig. Vill man köra hårt från de rödgröna borde man inrikta sig på att vinna över borgerliga väljare som inte vill se en regering stödd av SD och inrikta sig på de partier som gjort bort sig mest i frågan: Folkpartiet, med sina ständiga burkautspel och Kd, som haft fräckheten att jämställa SD med V. Det riktiga svaret är: sänk småpartierna, så kan vi få en rödgrön majoritetsregering. Och det är det enda som stänger dörren för Sd:s inflytande, både framvägen som parlamentariskt stödparti och bakvägen som idéproducent till styrande partier. Inget annat sätt finns.
