TV4-debatten blev het och tydlig. Alla var taggade på ett sätt som vi inte sett tidigare. Och det blev den klart bästa debatten hittills för de rödgröna, som visade ett mycket mer samspelt rödgrönt lag än tidigare. Politiskt kan man tycka att det är trams att det skall vara en tävling i enighet, men debattsegern är beroende av gemensamma attacker och försvar. Allt det som den rödgröna ”hemliga planen” skulle innebära den sista veckan har kickat in, och det innebär ett mycket mer fördelaktigt läge än förut. Man kan undra varför den planen kom så sent – den innehåller ju precis det som borde sägas. Det enda som fortfarande kan bli bättre – givet de rödgröna överenskommelserna - är att konkretisera jobbförslagen. Det är konstigt att ingen rödgrön partiledare talar om full sysselsättning som mål om 15 år. Det borde vara utgångspunkten.
Överhuvudtaget har den politiska debatten ändrats de senaste dagarna. Det handlar nu äntligen inte bara om vilket block som leder, eller att Sahlin har för lågt förtroende – utan samhällets problem och lösningar. Det är en klen tröst efter månader av Sahlinbashing och glädjerapportering om framtiden 2010-2014.
Det är väldigt tydligt att Reinfeldt är den ensamma stjärnan i Alliansen. Göran Hägglund, som var blekast i den här debatten, klarade inte ens sjukvårdsdebatten bra. Maud Olofsson fick problem med både miljö och småföretagsamhet mot en överraskande energisk Peter Eriksson.
Vad som får folk att bestämma sig i slutändan är förhoppningsvis de stora framtidsfrågorna. Att lyfta fram klimatfrågan ger en offensivt läge för de rödgröna, det märktes mycket tydligt i denna debatt. Men det måste gå att visa tydligare hur det ger jobb.
Med mer än en miljon väljare som är osäkra betyder de här sista debatterna och den gräsrotsmobilisering som pågår allt. Man kan med gott samvete slänga opinionssiffrorna i papperskorgen de sista två dagarna. Det är inte över. Och det är ingen som längre påstår det. Nu finns läget för en rödgrön valseger. Gå ut och ta den.
