… var det ingen sak att förstora upp. Ni känner säkert igen det. ”Hur mycket betalade du i dricks sist” frågar sällskapet. Referenspunkter är viktiga i alla sammanhang, även om det kan gå en på nerverna när magkänslan, helhetsintrycket och plånbokens hälsa i första hand bör styra dricksen.
På sätt och vis är det ju även ett bevis för att man själv inte riktigt vet var gränsen ska gå.
Är jag handlingsförlamad och inte vet särskilt mycket om verkligheten skulle jag också låta andras beteende styra mitt eget.

”Tolv miljarder mer än Alliansen till välfärden och vi matchar varje satsad borgarkrona”. Visst har ni också hört det ett antal gånger den senaste tiden? Alltid. Oavsett. Mer kommer. I detta spaltutrymme har jag tidigare efterfrågat lite mer småpopulistiskt svängrum inom vänstern. Men denna politik känns bara mer och mer absurd ju närmare valet kommer.

En del av kritiken mot tolv-miljarder-mer-politiken är att det osar oseriös populism. Varför inte finansiera välfärden upp till så generösa nivåer som möjligt? Att vara tolv miljarder bättre än borgarna är att hålla ett statiskt utrymme mellan blocken. Ett utrymme som till fullo bestäms av borgarnas ramar och punkter i referenser. I sådana lägen känns ett ideologiskt självförtroende som bortblåst. Om behovet är större än satsningarna en eventuell rödgrön regering gör. Vad blir då svaret? Att man faktiskt är hela tolv miljarder kronor bättre än borgarna oavsett?

Jag undrar när det samlas en flock människor runt behövande och bjuder över (eller indirekt under) varandra. ”Du bör nöja dig med fem spänn. Mannen i hatt gav trots allt bara två”. Jag gillar inte detta. För det heter ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” – och det är detta vi är övertygade om. Inte ”av var och en beroende på vad borgarna säger, åt det den summan räcker över till”.