Efter 55 dagars strejk som förlamade elva avdelningar av Puerto Ricos allmänna universitet, UPR, tvingades universitetsledningen att skriva under på nästan alla krav som studenterna framfört. Strejken är historisk för den hade allt stöd från en befolkning som såg att statens enda förhandlingsargument var antiterroristpolisens våld.
”Victoria, victoria, victoria para la historia!”, seger, seger, seger att registreras i historien”, skanderade hundratals universitetsstudenter efter att avtalet mellan universitetsledningen i UPR och studenterna undertecknades förra torsdagen. Över 28 000 studenter har under 55 dagar genomfört en total strejk och lyckats hålla ihop strejkfronten trots att UPR i Puerto Rico är fördelat på elva städer.
Mot sig har studenterna inte enbart haft en reaktionär universitetsledning utan också den högerextrema regeringen med guvernören Luis Fortuño i spetsen. Även den federala koloniala USA-regeringen har drivit på för att privatisera det universitet där de fattigas ungdomar har haft möjlighet att studera utan att tvingas betala tusentals dollar som på de privata universiteten. UPR-ledningen ville också höja studentavgifterna och privatisera delar av driften på universitetet.
När Flamman intervjuade studentledaren Roberto Thomas dagen innan strejken bröt ut den 21 april, var han förtröstansfull om strejkens utgång. I dag, 55 dagar senare när jag pratar med Roberto, är han överväldigad av den av studenterna intelligenta taktiken och strategin som han menar paralyserade universitetsledningen och som skapade en ökad politisk medvetenhet hos Puerto Ricos folk som till 99 procent stödde studenternas strejk.
– I strategiska och historiska termer var det en stor seger i förhållande till de elva andra strejkerna som genomförts av Puerto Ricos studenter sedan 1903. Hela det puertoricanska samhället anslöt sig som en man till strejken och den politiska eliten lyckades inte att slå in en kil mellan folket och studenterna och det var elitens främsta nederlag.
Studenternas kollektivavtal
– För första gången tvingades universitetsledningen att sätta sig ned och förhandla med studenternas valda ledare och lyssna på dem. För första gången agerade också studenternas organisation som en slags fackförening som dessutom undertecknade vad vi kan betrakta som ett kollektivavtal. Majoriteten av kraven fick studenterna igenom, säger Roberto Thomas till Flamman.
Under strejkens gång lyckades studenterna även pressa fram det hemliga ekonomiska krispaket som regeringen hade planerat, en plan som studenterna gick ut och fördömde och stoppade på UPR.
– Strejken har urmejslat en organisation som för första gången är nationell och som redan nu förbereder de kommande striderna mot UPR-ledningen och regeringen som har skjutit upp höjningar av universitetsavgiften till januari 2010.
