Sverigedemokraterna går framåt i två opinionsundersökningar. I förra veckan skickade Jimmie Åkesson ut ett brev till förtroendevalda inom partiet där han meddelade att partiet hädanefter kommer att ha ”nolltolerans” mot rasism eller andra extrema yttringar.
Hur kommer då den så kallade rensningen i leden att gå?
– Det kommer att gå alldeles utmärkt! Själv ser Jimmie Åkesson ut som en svärmorsdröm, långt ifrån Bevara Sverige Svenskt, säger Bim Clinell, författare till boken De hunsades revansch om Nationella Fronten i Frankrike.
Bim Clinell menar att Sverigedemokraterna närmast kopierar Marine Le Pens exempel från franska Nationella Fronten.
– Till skillnad från pappan [Jean-Marie Le Pen, tidigare ledare för Nationella Fronten, reds anm] som kunde fladdra och komma med uttalanden om att gaskamrarna under andra världskriget var en historisk parentes så har hon framför allt gått in för vanligheten och att fila ner alla stolligheter.
I Frankrike har det varit en ytterst medveten och framgångsrik strategi. Marine Le Pen har satsat på att framställa sig som en modern yrkeskvinna och även om hon putsat på sitt utseende framstår hon som vanlig jämfört med de eleganta franska politikerna.
– Le Pen har satsat på föryngring och modernisering. Bort med gubbarna och Whichynostalgi och in med pigga ungdomar. Sverigedemokraternas strategi är en direkt kopia av Marines framgångsprojekt.
Sverigedemokraterna är enligt Bim Clinell, ett av de partier i Europa som står närmast Nationella Fronten och det finns även direkta personkopplingar mellan partierna.
– Partiprogrammet är i stort sett en översättning av Nationella Frontens.

Vanmakt

Om vänstern och arbetarrörelsen ska kunna möta Sverigedemokraternas framgångar tror hon att de måste ta människors vardag på allvar. Hon nämner Toulon som exempel, den första staden där Nationella Fronten backade.
– Där gick socialisterna in och engagerade sig i frågor nästan på kvartersnivå.
Bim Clinell tror också att många kan känna vanmakt över att det är små skillnader mellan de etablerade partierna. Synen på politiker som en maktelit bidrar till SD:s framgångar. När hon kom tillbaka till Sverige efter att ha bott i Frankrike under hela 90-talet upplevde hon att det fanns en arrogans och syn på politiken som en personlig karriärväg bland till exempel unga socialdemokrater.
– Då är Sverigedemokraterna lite taffliga men folkliga och pratar sådant som ligger nära människors vardag, som oro för brottslighet.
Lite elakt kan man säga att den linjen går ut på att man ska betrakta Sverigedemokraternas sympatisörer som vilsna människor. En del skulle säga, ”de är ju faktiskt rasister”?
– I Sverige har man fixerat sig vid rasismen. När man gjort ordentliga opinionsundersökningar i Frankrike har det tidigare visat sig att bara ungefär tio procent av frontens väljare verkligen kan anses vara rasister, de är framför allt kolonialisterna som slängdes ut från Algeriet.
Bim Clinell menar att det visst kan finnas fördomar eller rädsla för det som upplevs som ”främmande” bland SD:s väljare.
– Men jag tror man tar fel om man väljer att rikta in sig bara på rasismen.
I stället tror hon det finns annat i partiet som drar väljare: Kritik mot EU, en önskan om ett mer småskaligt Sverige och ”ordning och reda”.
– Finkammar man Sverigedemokraternas projekt inser man att det är väldigt osammanhängande, men de flesta väljare uppfattar att de stödjer något slags projekt med en hel rad av värden som lockar.
Sverigedemokraterna håller dock inte med om att strategin skulle vara hämtad från Frankrike.
– Nej, det känner jag inte över huvud taget till att man har diskuterat i partiledningen. Brevet har varit något man diskuterat en tid och är en reaktion på flera händelser den senaste tiden, säger Martin Kinnunen, pressansvarig för Sverigedemokraterna.
Enligt Kinnunen har SD inte haft några formella kontakter med Nationella Fronten sedan slutet av 90-talet.

Möt SD i vardagen

– Jag tror det är resultatet av att frågor som SD profilerar sig på har fått mer utrymme i medierna än vanligt. Det har gjort att partiet uppfattas som mer relevant, säger Daniel Poohl, chefredaktör för Expo, om SD:s framgångar i opinionsmätningarna.
Som exempel nämner har debatten om flyktingmottagande från Syrien, Tintin-debaclet och diskrimineringen av romer. Det är en komplex situation. För samtidigt säger Daniel Poohl att man självklart måste diskutera diskrimineringen av romer. Han tar klimatfrågan som ett exempel.
– När den globala uppvärmningen debatterades som mest var det också då som förnekare till den globala uppvärmningen fick mest utrymme i medierna.
SD:s ”rensning i ledet” tror han inte kommer förändra partiet särskilt mycket.
– Till exempel har deras partisekreterare sagt att om någon säger ”arabslödder” så ska man utbilda den personen, alltså få dem att säga det på ett mildare sätt. Men det går inte att ändra på själva inställningen, det är ju det som är SD.

Däremot tror han att partiet kan få det till att se ut som om man tar frågan på allvar. Daniel Poohl menar att Sverigedemokraternas väljare visst delar många av SD:s värderingar om minskad invandring och att Sverige ska vara etniskt homogent.
– Det andra politiker och opinionsbildare kan göra är att erbjuda en annan vision, en annan idé om hur ett samhälle ska se ut, där man kan leva tillsammans.
Det är ett långsiktigt arbete.
– Man måste också finnas i människors vardag och på arbetsplatser. Det motstånd Sverigedemokraterna möter är ofta av ledarskribenter och inom kommunpolitiken och på den arenan har ofta deras väljare redan bestämt sig.
Mer av ett gräsrotsarbete?
– Ja, jag tycker man borde fundera på det.