I Flamman nr 13/2012 skrev Hans Linde, Sait Yildiz. Gin Akgul Hajo ett inlägg med titel ”Vänstern måste stödja revolutionen i Syrien.”
Revolutionen? Vänstern stödde även – till en början – Natos angrepp Libyen. Där USA-Nato slog sönder ett land som nu sjunkit i ett blodigt kaos. Nu väntar samma öde Syrien.
Svenska journalister följer USA-propagandan och ”informerar” sedan oss om Syrien och utvecklingen där. Att Bashar al-Assads ”regim” beskjuter fredliga demonstrationståg, mördar små barn, våldtar kvinnor, utövar prickskytte mot civila. Samma propagandaupplägg som inför anfallet på Libyen.
Propaganda som uppenbarligen även vänstern fallit för. Anfallet mot Syrien har länge varit planerat och ”oppositionen” från början väl beväpnad. Saudiarabien-Turkiet-Qatar-USA sände in grupper av legoknektar och betecknade dem som ”motståndsrörelsen”. Och dessa hänsynslösa krigare har planerat släppts lösa över landet. För att döda och förstöra. De stannar på sitt uppdrag så länge de betalas.
Att Kofi Annan sänds till Syrien för överläggningar mellan opposition och regering är bara en tom gest. Teater. USA har sedan länge planerat att krossa Syrien. Syrien måste sättas ur spel innan Israel (USA) anfaller Iran. Syrien hade ju kunnat utgöra ett stöd – om än svagt – för det hotade Iran. Saudiarabien-Turkiet-Qatar har satsat så mycket pengar och prestige i att besegra och stycka upp Syrien att en fredlig lösning för deras del är utesluten.
Större delen av svensk vänster stöder till min fasa även de attackerna mot Syrien! Följer USA-propagandan som vilka högersympatisörer som helst. Uttalar att ”diktatorn Assad måste bort”. Och att vänstern måste stödja ”revolutionen” i Syrien. Svensk vänster har glömt Hiroshima, Nagasaki, Vietnam, 60-talets folkmord i Indonesien (mellan femhundratusen och en miljon mördade och CIA var inblandade), USA:s tillsättande av alla diktatorer i Latinamerika, glömt Irak, Afghanistan, Libyen. Vänstern glömmer och etablissemanget – politiker och media – blundar för stormaktens illgärningar. Även dem mot Syrien. Där man ju använder exakt samma taktik som för en kort tid sedan mot Libyen. Den var ju ”framgångsrik”. Strategin att först sända in ”motståndsgrupper” som skapar oro. Sedan följa upp med mer legoknektar.
Man kan förstå (kanske) att svenska journalister inte har mod nog att bege sig in i stridsområdena i Syrien och där kontrollera vilka ”motståndsmännen” egentligen är. Vem som betalar dem. Men vi som inte vill lyssna på eller läsa ren krigspropaganda vill dock hovsamt begära att dessa journalister läser och begrundar de fristående media och fristående skribenter som ändå finns. I världen utanför Sverige. Att läsa CounterPunch, GlobalResearch, Voltairenet, NSNBC med flera är varken farligt eller särskilt mödosamt. Och man kan ju rapportera för oss läsare – även för vilseledda vänsterpolitiker – hur dessa fria media bedömer situationen. Russia Today ser inte heller de händelserna i Syrien med USA:s ögon. Och kan läsas.
Det kan inte vara vänsterns uppgift att stödja nykolonialism och USA:s imperiebyggande. Där imperiet vill ha ett totalt grepp över Mellanöstern. Syrien är en byggsten.
Den 26 februari 2012 hölls val i Syrien. Trots blodiga störningar från ”oppositionen”. En folkomröstning om en ny grundlag. Som kommer att följas av demokratiska allmänna val inom några månader. Kanske en början till en demokratisk utveckling? Västliga media har förtigit resultatet. Eller så har de hånat Syrien och folkomröstningen. Jag rekommenderar läsning av professor James Petras artikel på Voltairenet, ”The Bloody Road to Damascus.”
