Vi har tillsammans med Flammans läsare tagit fram en lista med 100 flammor. Personer som borde uppmärksammas mer och som är viktiga för vänsterns framtid.

Varför har vi gjort listan? Läs chefredaktör Anna Herdy om att lyfta nya vänsterröster här.

1. Ilyas Hassan. Stabil och folklig kämpe för Järva och orten. En av talespersonerna bakom Förorter mot våld. Läs intervjun med Ilyas här.

2. Åsa Plesner. Helt utan resurser och med bara en enda kollega har hon på något sätt ändå lyckats granska välfärden på egna tankesmedjan Balans.

3. Erik Helgeson. Är på goda grunder och genom ett hårt och oförtrutet arbete en legend inom den breda vänstern i Göteborg. Mycket aktiv och pedagogisk förbundsstyrelseledamot inom Hamnarbetarförbundet. Stark och saklig i debatter.

4. Agneta Stark. Forskare, författare och debattör som stått stadigt sedan 80-talet och blivit allt mer radikal. Som docent i ekonomi har hon varit en pionjär inom feministisk ekonomisk forskning. Startade Kvinnopartiet tio år innan FI.

5. Niklas Altermark. Kan det som behöver kunnas om LSS och om regeringens avslagspolitik inom socialförsäkringarna och är inte rädd för att säga vad problemet är.

6. Anna Westberg. Kampanjchef på Skiftet.org som har bidragit till att göra sajten och rörelsen till en maktfaktor i svensk politik. Begriper sig på både EU och segling.

7. Sofie Eriksson. Eldig och retoriskt vass socialdemokrat i Dalarna som dessutom broderar mot klassamhället under instagramnamnet @broderierna.

8. Anton Levein. Värmlänning som är valledare för 6 F. Trycker genom facket på regeringen om investeringar i välfärden och i arbetsmarknadspolitiken. Har byggt LO-borgen i lego på sitt köksbord.

9. Laila Vianden. När ETC startade dagstidning i Göteborg blev Laila, som redan tidigare varit en profilerad skribent, på kort tid en av stadens – och vänsterns – viktigaste röster.

10. Rojin Pertow. Nytillträdd chefredaktör på seriemagasinet Galago och den ena av två hjärnor bakom podden Häxor och kamrater. Ytterkantens sans och balans.

11. Mari Huupponen. ”Roligaste människan på internet” enligt Flammans chefredaktör. Corbynista som är socialdemokrat på det sättet vi önskar att alla socialdemokrater var. Folkhälsovetare och snart utredare på Kommunal.

12. Li Eriksdotter Andersson. När (nästan) ingen annan orkade sätta sig in i frågan gjorde Li Eriksdotter Andersson hästjobbet som krävdes för att förklara problemen med handelsavtalet TTIP.

13. Ulf Bjereld. När partiet vänder efter vinden står statsvetaren och Tro och solidaritet-sossen Bjereld fast vid jämlikhet och medmänsklighet.

14. María-Elsa Salvo. Kommunikationsstrateg på den proggigaste PR byrån i Sverige; Arena Opinion. Tidigare ordförande för det stridbara och vänsterstämplade SSU Stockholm.

15. Joel Gavelfält. Leder Byggnads ungdomsorganisation Unga Byggare i Stockholm och är där en stark vänsterröst i facket och på arbetsplatserna.

16. Hannah Klang. En av Vänsterpartiets skarpaste framtidsnamn. Har klasskänslan i ryggmärgen och är en skicklig strateg och organisatör. Sitter snart i
fullmäktige i Göteborg.

17. Elisavet Johansson Tziampazis. Samordnare för en av vänsterns mest spännande mötesplatser: Feministisk festival i Malmö. Solidaritetsarbetar med Grekland.

18. Emily Bronstorp. Är handgriplig klimataktivist och debattör av rang. Deltog i den internationella civila olydnadsaktionen Ende Gelände i Vattenfalls dagbrott i Welzow-Süd, Tyskland, tillsammans med 4 000 andra aktivister.

19. Olivia Linander. Genom utbildningar, föreläsningar och organisering vill Olivia ”korspolinera” rörelser för att rädda klimatet. Klimataktivist som bland mycket annat bra tagit 350.org till Sverige.

20. Peter Franke. Före detta chefredaktör på Värmlands folkblad som både vägrat SD-annonser och lyft frågan om vem som granskar vem när kommunikationsstaberna växer och journalistkåren minskar.

21. Anna Marica Ek. En av talespersonerna för BB-ockupanterna i Sollefteå, och får i vår lista symbolisera en folkrörelse som tar ansvar, bildar och protesterar med självklarhet. Vänstern borde se och lära av Sollefteå.

22. Nooshi Dadgostar. Blev redan i Alby är inte till salu-striden (2012-2014) utnämnd till V:s vassaste politiker med Gudrun Schyman-potential. I våra ögon har hon redan passerat Gudrun. Låt henne ta mer plats.

23. Fatemeh Khavari. Ledde kampen för de ensamkommande med rak rygg, värdighet och klass. En förebild för politiska kämpar över hela landet.

24. Jenny Wrangborg. Kallskänkan och poeten som håller arbetarklassens fana högt varje dag. Vi längtar efter en ny oumbärlig diktsamling!

25. Bilan Osman. Expomedarbetare och krönikör i SvD. Håller koll på extremister av alla slag. Hårdför, saklig och en förnuftig röst i svåra frågor.

26. Tobias Holmberg. Rolig student och vänsterpartist från Norrköping. Slåss för rätten till assistans och gör det med blod svett och tårar. En förebild i kampen.

27. Nabila Abdul Fattah. Från Alby är inte till salu till Pantrarna. Från Ortens konstfestival till Ortens bästa poet. Nabila är inte den som tar åt sig äran, hon bygger och stärker dem som står längst fram. En klippa att luta sig mot.

28. Athena Farrokhzad. Poet, litteraturkritiker, och lärare vid Biskops-Arnös författarskola som uppviglar oss, utbildar oss och eldar på klasshatet.

29. Christine Bylund. Skribent, föreläsare och scenkonstnär som utbildar, agiterar och organiserar oss mot funktionsmaktordningen.

30. Cherin Awad. För allt arbete hon lägger ner i form av insamlingar som går till behövande i bland annat Syrien.

31. Lisa Palm. Feministiskt Initiativs största hopp. Förklarar ofta pedagogiskt arbetsmarknadsfrågor och hur de hänger ihop med segregation och har en pragmatisk attityd.

32. Alejandra Cerda. PR-person, kulturskribent, vänstern främsta influencer. Driver podden Häxor och kamrater tillsammans med nummer 10.

33. Hanna Lidström. Ordförande för Grön Ungdom och därmed den enda miljöpartisten på listan. Fick en del hårda smällar i debatten om flyget, men stod rak och argumenterade förtjänstfullt för systemförändringar som främsta möjlighet för att förändra klimatet.

34. Tanvir Mansur. Ge honom en dejtingspalt eller krönika så blir allas våra relationer mer lyhörda.

35. Mathias Wåg. Guldspadevinnare och aktivist som nästan bokstavligen tar fighten med extremhögern.

36. America Vera-Zavala. Dramatiker som sätter de brännande politiska frågorna främst och fortsätter att armbåga sig fram i Kultursverige trots motgångar.

37. My Vingren. Sveriges skarpaste researchjournalist. Ovärderlig.

38. Adrián Groglopo. Länkar ihop aktivismen och akademin i Antirasistiska Akademin med målet om ett rättvist samhälle.

39. Erika Petersson. Drottningen i kassan som har gett kassörskor över hela landet en röst.

40. Aleksa Lundberg. Hederlig, ovärderlig och folkbildande debattör och skribent. Vrider och vänder förtjänstfullt trots debattens ofta tvärsäkra svar.

41. Jenny Bengtsson. Har gått från facklig förtrupp I HRF till att bli tjänsteman och arbetsmiljöinspektör, men är lika stridbar för det. Ledarskribent på Dagens ETC.

42. David Eklind Kloo. Jobbar på Handelsanställdas förbund. Borde vara med i alla debatter om fackligt arbete.

43. Feline Flodin. Tjänsteman på V:s partikansli som alltid har facket främst. Såväl frasradikaler som högersossar darrar i hennes närhet.

44. Linnea Swedenmark. En av de vassaste pennorna i vänstern. Juriststudent med bakgrund i SSU som numera är ledarskribent på Dagens Arena.

45. Christina Höj Larsen. Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson är central för vänster för att hon orkar och vågar stå på sig mot patriarkatet och Fort Europa.

46. Fanna Ndow Norrby. Författare och debattör som gör podden Raseriet tillsammans med Amie Bramme Sey och har gjort serien ”We can’t do it” som givit unga tjejer som bränner ut sig en viktig röst i debatten.

47. Somar Al Naher. Motvillig men desto viktigare bråkig socialdemokrat. Skriver vad hon tycker, oavsett vem som blir arg eller irriterad, just nu i ETC.

48. Vesna Prekopic. Vänsterns vassaste skoldebattör. Skulle spöa Björklund i vilken debatt som helst.

49. Rami Al-Khamsi. Var med och grundade Megafonen, juriststudent som ger oss verktyg för att kunna använda juridiken för att pressa tillbaka de sociala orättvisorna som sköljer över oss.

50. Angela Larsson. Sociologistudent och opinionsskribent som jobbat som utbildare i projektet Nätaktivisterna som undervisade unga i att utföra antirasistisk aktivism på nätet. Startade den feministiska nättidningen för unga – Femtiden.

51. Göran Gredier. Orimligt produktiv skribent och författare, twitterpoet och chefredaktör på Dalademokraten.

52. Elin Morén Kruth. Outröttlig aktivist för ensamkommande ungdomar. Styr upp och organiserar motstånd mot deportationer och avvisningar.

53. Liv Strömquist. Poddar, skriver och tecknar och resonerar om världen och politiken i Lilla drevet. Har gjort en hel generation unga tjejer till feminister.

54. Kajsa Ekis Ekman. Sveriges kanske mest kompromisslösa vänsterskribent. I sanning en intellektuell.

55. Zina Al-Dewany. Senaste tillskottet på Aftonbladets ledarsida. Redaktör på Politism.se. Vänsterns egna Alice Teodorescu, på ett bra sätt.

56. Kristin Linderoth. Sitter i redaktion för Tiden. Doktorand i genusvetenskap. Kan prata om gräsrotsorganisering och kvinnokamp.

57. Shora Esmailian. Vass klimatdebattör som jobbar på Sydsvenskan och som ibland skriver i ETC. Författare och journalist som verkligen kan allt om klimatfrågan, Iran och antiimperialism.

58. Joel Svensson. Sköter Sveriges kanske mest avancerade tekniska infrastruktur. Han har byggt ett ovärderligt insamlingsverktyg för den progressiva rörelsen och har genom sitt hårda arbete bidragit till att göra Skiftet till en maktfaktor i svensk politik.

59. Magnus Mannhammar. Riksdagledamot för Socialdemokraterna. En av de ledamöter i S-riksdagsgruppen som startat Nätverket för progressiv samhällsutveckling. Tar fighten mot SD som man önskar S gjorde jämt.

60. Veronica Eneskjöld. Svensk mästare i politisk gif-tillverkning. Skribent på politism.se.

61. Linda Lundqvist. Tidigare krönikör på Arbetaren och V-politiker från Västerbotten. Skriver bra och roligt.

62. Jonas Wikström. Tidigare medarbetare på Flammans ledarredaktion, numera kommunikatör på Vänsterpartiets partikansli. Har ett hum om hur man kombinerar populistrufs med byråkratkammat.

63. Johan Persson. Nykterhetsrörelsens finest. Twitters LOL-igaste borgarhatare.

64. Åsa Hidmark. Sträng marxist och vänsterliberal utilitarist som nästintill alltid har rätt.

65. Enna Gerin. Utredare på den fackliga tankesmedjan Katalys och har tillsammans med övrig personal satt klassfrågan och SD-ifieringen av det politiska samtalet i centrum.

66. Eigil Söderin. Vann nästan en guldspade och visade att vänstermedia kan tävla med de borgerliga tidningarna omi att leverera riktiga gräv.

67. Staffan Lundgren. Vass penna, praktiskt solidaritet genom hans fantastiska arbete med Demos Sthlm – social organisering genom socialt arbete.

68. Johan Stolpen. Ordförande i Vänsterpartiet Hällefors, ”coming star” i V som har landsbygden, socialismen och människovärdet innanför västen.

69. Toivo Jokkala. Vänsterns snällaste och roligaste på en och samma gång. Dessutom en av Sveriges mest djupsinniga ledarskribenter.

70. Félix Gravel. Stor förmåga att organisera och få alla att känna sig hemma i arbetarrörelsen,

71. Rikard Hjort Warlenius. Har planetens överlevnad för ögonen. Stockholmspolitiker för Vänsterpartiet.

72. Emmelie Renlund. Kan omvandla hela massorganisationer till att bli mer jämställda och kampiga samt är en av vår tids främsta agitatorer.

73. Johan Nyström. Facklig vänstersjäl och alltid är med i matchen – sparkar uppåt och aldrig neråt.

74. Ali Esbati. Med memes, retorik och en nationalekonomisk hjärna gör Esbati Vänsterpartiet bättre.

75. Eric Rosén. Central och avgörande gestalt i Opinionssverige och bidrar med ett ideologiskt samtal med sin podd Den ideologiska frågan.

76. Po Tidholm. Journalist, författare och landsbygdens kanske främste försvarare. Skulle kanske inte själv erkänna sig som vänster – men vi vet vart vi har honom.

77. Nazem Tahvilzadeh. Forskare som demokratiserar staden och synar dimridåer.

78. Hanna Höie. Samlade stan efter uppmärksammade våldtäkter i Malmö: mot rädsla och för trygghet – med bravur.

79. Jenny Lindahl Persson. Gör årtiondets folkbildningsinsats och tillför brinnande ljus för en ny ekonomisk politik i podden Pengar och politik. Ordförande för CMS och chef på Arena Opinion.

80. Veronica Ekström. Briljant forskare i socialt arbete och våld mot kvinnor på Ersta. Utbildar framtidens socialarbetare.

81. Rasmus Landström. Har en överblick och en iver att nysta i tankar och gör ofta det snåriga begripligt.

82. Kalle Holmqvist. Journalist, debattör och i det senaste barnboksförfattare. Lyfter perspektiv som glöms och gör historien till den röda tråd den är.

83. Linnea Eriksson. Står alltid upp för arbetarklassen och kan hålla flera tankar i huvudet. Just nu projektledare och kommunikatör på Sveriges Ungdomsråd. Eldar på.

84. Robin Zachari. Chef på Skiftet.org som gjort en rörelse på internet och i verkligheten central. Kan allt om TTIP, miljögifter och socialdemokratins kremlologi.

85. Leandro Schlarek Mulinari. Forskare och kriminolog som övervakar övervakarna.

86. Karin Dreijer. Gjorde svårartad elektronisk musik folklig – och sen gjorde hon musiken politisk.

87. Daniel Suhonen. Göran Greiders ungdomsförbund som tillsammans med fackliga tankesmedjan Katalys dragit in ljus över klassfrågorna. Framtida frontfigur i ett svenskt Momentum.

88. Roya Hakiminia. Socialistisk vårddebattör (bland annat) och organisatör som vi inte klarar oss utan.

89. Fritjof Brandt. Har arbetat som spinndoktor för Hyresgästföreningen nationellt. Skicklig kommunikatör.

90. Shabane Barot. Kollontaj må vara död men Shabane lever. Initiativtagare till konceptet överklassafari.

91. Daniel Swedin. Aftonbladets ledarsidas rakaste dalmas. Alltid rätt fokus.

92. Emma Gustafsson. Kämpar på med solidaritetsarbetet för de ensamkommande i Visby och Luleå och organiserar praktisk solidaritet och inkludering genom sporten och annat.

93. Olle Göransson och Marica Möller. Driver Torfolk Gård i Värmland, som en gång tiden var med och startade KRAV. Utöver sin livsmedelsproduktion av ekologiska livsmedel deltar de i debatten om hållbarhet och landsbygden, och genom projektet Grön gryning ges nyanlända och unga möjlighet att lära sig jordbruk.

94. Isak Utsi. Isak en av de viktigaste talespersonerna för samernas rättigheter, i sin roll som ordförande för den samiska ungdomsorganisationen Sáminuorra. Han gör att frågan om hur vi som land har behandlat och fortfarande behandlar vår ursprungsbefolkning verkar ta allt mer plats på den allmänna agendan.

95. Elisabeth Johansson Hallin. Startade under 2015 Refugees Welcome Norrbotten. Ritar under namnet Betty Bulldozer om hjärntrötthet, feminism, rollerderby och mycket annat.

96. Mirjam Katzin. Stridbar och balanserad i debatten. Ordförande för V i Malmö, välfärdsforskare och medlem i svenska kommittén mot antisemitism.

97. Yonna Waltersson. Gör den enormt viktiga LO-pressen relevant och viktig som chefredaktör för Arbetet.

98. Lovisa Broström. Forskar om välfärd och fattigdom. Ekonomhistoriker. Är expert och borde anlitas som det oftare, överallt.

99. Elisabeth Lindberg. Balanserad socialdemokrat som är en nageln i ögat på regeringens ekonomiska politik. Skriver i Arbetet och i bland på politism.se.

100. Jenny Diệu Thúy Nguyen. Juriststudent som jobbar med Asylrättsstudenterna och skriver rappt och hårt, senaste på Dagens Arena och politism.se.

_______________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.

Cathrine Sandqvist

Ur förlusten av älven föddes en kampanda som förde Roland Boman till makten i kommunen vid polcirkeln. Flamman pratar lokalt entreprenörskap, bygemenskap och äter semla med Jokkmokks egen Gandalf.

”Det här har jag installerat”, säger Roland Boman och sträcker ut hela sina långa kropp mot taket och pekar ut några kopparrör som går längs med listen i lobbyn i Jokkmokks kommunhus.

Vi står vid kaffeautomaten. Det är alldeles stilla i huset och den enda vi möter är en städerska.

Sedan 2022 är Roland Boman kommunstyrelsens ordförande, en post han delar med Henrik Blind från Miljöpartiet. Själv leder han det lokala partiet Jokkmokks Framtid.

Det är en gnistrande morgon. Lugnet beror inte bara på att jag befinner mig i den folkglesaste kommunen i Sverige (0,3 invånare per kvadratmeter), utan på grund av lätt baksmällestämning efter Jokkmokks marknad. Att 60 000 människor har trängts på torget utanför fönstret förefaller otroligt.

Med sin längd, gråsprängdhet och sina eftertänksamma rörelser påminner Roland Boman om Gandalf. Och nog vet han att ta strid när det gäller. Under hösten var det han som utmanade Tidöregeringen med sitt historiska brevsvar ”Tack, men nej tack” på regeringens uppmaning till samarbete för återvandring. Brevet spreds snabbt och inspirerade till snarlika svar, vilket fick Sverigedemokraterna att hota med att dra in statsstödet.

Vi tar våra pappmuggar med kaffe och går in i hans kontor. Han placerar mig i en stol vid dörren och sätter sig själv framför sin dator.

Vad tänkte du om att Jimmie Åkesson lämnade marknaden efter att han sagt att Säpo hittat skjutvapen?

– Det där var bara ett sätt att få uppmärksamhet. Sådant är han bra på.

Men vad säger de lokala Sverigedemokraterna?

– Ingenting. De har ju lagt ned sig själva. De vet lika bra som vi att alla behövs i Jokkmokk. En av dem har dessutom en fosterson, en afghansk pojke som han håller av som sitt eget barn.

Folket. På sitt kontor har Roland Boman ett verk av Albin Amelin, arbetarrörelsens stora konstnär – en påminnelse om ett rödare förflutet. Foto: Paulina Sokolow.

Han syftar på Tor-Erling Andreassen, som tillsammans med partikamraten Mats Tikka fram till före jul företrädde Sverigedemokraterna i Jokkmokk. ”Det kommer inte finnas några som röstar på Sverigedemokraterna i Jokkmokk efter det här”, sade Tikka till SVT. När jag försöker att få en träff med honom, svarar han att ”det är överspelat”.

Marknaden är också förknippad med Nordens enda urfolk, samerna, något som ingen av politikerna som kom till marknaden ville prata om, vare sig Miljöpartiets Daniel Helldén eller Socialdemokraternas Magdalena Andersson, som båda var på plats. Säkert minst hälften av kommuninvånarna har på ett eller annat sätt samisk anknytning, bedömer Roland Boman.

– Alla samer har inte automatiskt intresse för urfolksfrågor, säger Roland Boman

– Däremot känner invånarna generellt en stolthet över Jokkmokk och invånarnas sammanhållning och entreprenöriella anda.

För Roland Boman var det vattenkraftfrågan som en gång fick honom att engagera sig politiskt. Utbyggnaden av Lule älv kallar han en ”miljömassaker”.

– Vattenkraften kallas fundamentet i svensk välfärd och industriutveckling. Nu när man tjoar högt om det här gröna och underbara så är det fortfarande kraftverken i Porjus och järnmalmsgruvan i Malmbergen det handlar om – och de byggdes för över 100 år sedan.

Han klickar fram två bilder på sin skärm. En kornig bild med två små pojkar på en grässlätt invid ett litet samhälle. Det var där han brukade fiska som barn fram till att älven dämdes och torrlades. På den andra bilden syns en gigantisk fåra av grus, älvbotten.

Det satte spår i den unge Roland. Men han hör inte till de utbyggnadsnegativa. Däremot blir han upprörd av hur bortkopplad staten är som samhällsbyggare i den del av landet som han menar bidrar mest.

Vattenfall. Sedan Vattenfall byggde Letsi kraftstation har Jokkmokk förlorat hälften av sina invånare. Foto: Paulina Sokolow.

Älven var hans paradis men uppväxten i Vuollerim, samhället som uppstod i samband med byggnationen av kraftverksdammen Porsi 1956–1961. Det som skaver är hur Vattenfall från att ha varit måna om en nära relation till befolkningen numera agerar som en koncern på den globala marknaden.

– Det finns ingen anledning att ha bråk om det i Sverige. Då blir man ju genast en rättshaverist. Men förut var Vattenfall ett lokalt företag. Nu har de dragit sig tillbaka från samhället.

Vad är era största frågor i valet?

Förut var Vattenfall ett lokalt företag. Nu har de dragit sig tillbaka från samhället.

– Det är de små, praktiska förändringarna som passar lokalsamhället. Sådant som får folk att stanna kvar eller till och med flytta hit. Som utbildning.

Roland Boman slår igen sin dator. Det är färdigsnackat. Nu ska vi ut i samhället i stället. Första stoppet med hans smutsvita Honda är industriområdet. Stolpen vid infarten visar namnen på en massa småföretag. Vi stannar till vid en orange industribyggnad, ståltillverkaren Swebor. De tillverkar väggplattor i skottsäkert stål. En produkt med stor efterfrågan i krigstider.

Diskutera på forumet (0 svar)

Paulina Sokolow

Kulturredaktör och konstvetare.

Han är aktiv i högerextrema sammanhang och dömdes 2021 för våld mot tjänsteman. Trots det har den 27-årige mannen presskort till riksdagen – som inte ens spärrades under en period då han utreddes för grov brottslighet. ”Det pekar på ett problem” säger Lena Hallengren, gruppledare för Socialdemokraterna.

En våldsdömd högerextremist har presskort till riksdagen, kan Flamman avslöja.

Kortet gäller fram till strax före höstens riksdagsval, och ger 27-åringen tillgång till stora delar av riksdagens lokaler under ordinarie arbetstid – från plenisalen till kaféer och restauranger.

Diskutera på forumet (0 svar)

Jacob Lundberg

Nyhetsredaktör på Flamman.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

En väntad formulering om stöd till ”Irans auktoritära regering” publicerades i Flamman den 8 mars. Tyvärr kan man inte förvänta sig mer av den så kallade vänstern i Sverige idag, som konsekvent använder den här typen av reaktionär felkaraktärisering av den antiimperialistiska positionen om Iran.

En mer rättvis beskrivning av vår position som anti-imperialister är följande: stöd till Iran och dess regering i kampen för nationell självständighet och överlevnad.

Men tyvärr verkar den moraliska och politiska progressiva positionen för delar av den så kallade vänstern vara att ropa på ännu ett lands regerings fall medan de möter brutal imperialistiskt angrepp på flera nivåer: politiskt, ekonomiskt, militärt. Det anses gott och rätt för många att åberopa att den enda staten som konkret (inte enbart retoriskt) står i vägen för imperialismens folkmordsrusning i Västasien ska störtas.

Det är inte för att det är en islamisk republikansk regering utan för att det är en antiimperialistisk regering som vi stödjer den.

Som en konsekvent anti-imperialistisk vänster, står vi inte bakom en sådan chauvinistisk, småborgerlig skenhelighet. Antiimperialistisk Aktions position är tydlig. Vi stödjer Iran och dess regering (såväl som Axis of Resistance) inte för att vi stöttar deras interna politik. Det är för iranierna själva att bestämma. Det är inte för utländska politiska entiteter att utropa vilken slags regering ett land förtjänar, särskilt inte när det landet slåss mot ett brutalt militärt angrepp. Vi stödjer Iran och dess regering på en geopolitisk nivå för att deras sak att kämpa mot imperialistisk aggression i Västasien är rätt. Med andra ord, det är inte för att det är en islamisk republikansk regering utan för att det är en antiimperialistisk regering som vi stödjer den.

Imperialismen är den primära motsättningen i vår värld idag, och den främsta pesten mot mänskligheten och dess överlevnad. Den stjäl resurser, den svälter människor, den invaderar länder, den utrotar nationer. Imperialismen lyssnar inte och kommer inte att lyssna på ord. Den behöver bekämpas materiellt. Om vi inte vågar utföra den faktiska striden själva, låt oss inte stå i vägen för de modiga och starka nog att göra det. Det minsta vi kan göra, i vårt bekväma hörn av världen, är att visa vår solidaritet genom att ropa ”Rör inte Iran!”, utan någon reservation och utan någon skam.

Läs mer

Biblioteket Carolina Rediviva i Uppsala ligger precis intill Engelska parken. Foto: Fredrik Persson / TT / Anders Wiklund / TT

Nyheter • 21 oktober, 2025

Aktivister avbröt seminarium – menar att Gaza osynliggörs

Vår rörelse lider av en decennier lång tradition av att ha rätt men krossas av såväl fiender som så kallade kamrater. Vi har inte glömt namnen på dem inom vänstern som utgjorde avgörande täckmantel för insatserna som ledde till återupprättande av slavhandel i Libyen eller mordet på en miljon irakier. För att Gaddafi och Hussein var förtryckare.

Just nu faller bomberna likvärdigt över iranska politiker och skolflickor. De kvävande sanktionerna slår mot alla samhällsskikt. Den som önskar en bättre framtid för Iran bör börja med att slåss för att häva sanktionerna och stoppa kriget. Att stödja Iran mot aggressionen är lika självklart som det var att stötta Algeriet och Sydafrika, även om Flamman upptäcker det något decennium för sent.

Replik

Antiimperialistisk aktion är en ung grupp, bildad förra sommaren. Ändå har jag redan hunnit intervjua dem vid flera tillfällen. När andra medier varit snabba att stoppa in dem i ett fack har jag velat höra vad de har att säga.

Texten försöker inte ”krossa” Antiimperialistisk aktion, utan består i stora drag av deras egna ord. Den ropar inte heller på någon regerings fall, och konstaterar att angreppet bryter mot folkrätten.

Däremot tillför den en relevant kontext, det vill säga att Irans styre är auktoritärt och våldsamt. Det står jag för till hundra procent.

Om Antiimperialistisk organisation känner sig ”krossade” av att få komma till tals i Flamman undrar jag vilket ord som passar bäst för att beskriva situationen för kurder, socialister och feminister i ayatollornas Iran.

Jacob Lundberg

Diskutera på forumet (0 svar)

Andreas Andersson

Kandidatstudent i filosofi och lingvistik vid Stockholm universitet och medlem i Antiimperialistisk aktion Stockholm

Mohammad Haydar

Magister i praktisk filosofi vid Stockholms universitet, medlem i Antiimperialistisk Aktion Stockholm.

Tesfaye Woubshet Ayele

Doktorand i engelsk litteratur vid Stockholms universitet och medlem i Antiimperialistisk aktion Stockholm

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Sami Suliman, en hängiven aktivist, anklagas för antisemitism. Vecka efter vecka har han talat om Israels folkrättsbrott och det pågående folkmordet i Gaza – om förtvivlan inför det som sker inför våra ögon och om Europas och Sveriges ansvar.

Men i stället för att sakligt pröva Sulimans faktiska ord i relation till anklagelsen väljer Sokolow att förvrida, förstärka och sammanblanda dem med helt andra händelser som saknar koppling till det Suliman anklagas för.

Hon anklagar Suliman för antisemitism, trots att både hon och alla vi som var där hörde vad han faktiskt sade: han talade om sionister – inte om judar. Han talade om personer och politiska krafter som utövar makt.

Detta är inget annat än insinuationer utan belägg – en klassisk form av ’guilt by association’.

Att använda metaforen ”spindelnät” gör honom inte till antisemit. Att antisemiter ibland har använt samma metafor innebär inte att varje användning av den är antisemitisk. Om så vore fallet skulle stora delar av världens politiska språk behöva förbjudas.

Vi som har demonstrerat tillsammans med Suliman i över två år vet dessutom att han i tal efter tal – och de har varit många – gång på gång tydligt tagit avstånd från antisemitism. Han har konsekvent betonat att protesterna riktar sig mot Israels folkrättsstridiga politik – inte mot judar. Han har också återkommande framhållit att rörelsen består av kristna, judar, muslimer och ateister, förenade i övertygelsen om alla människors lika värde och i kampen mot alla former av rasism, inklusive antisemitism och islamofobi.

Ändå väljer Sokolow att kasta nya misstankar över både Suleiman och rörelsen genom att skriva: ”Det kan finnas fler incidenter och exakt allt som skanderats på svenska och andra språk har inte dokumenterats.”

Detta är inget annat än insinuationer utan belägg – en klassisk form av guilt by association. Den typen av murrig och spekulativ argumentation klargör inte debatten. Den förgiftar den.

Resultatet blir att fokus flyttas bort från Israels dokumenterade brott mot folkrätten och i stället riktas mot dem som protesterar mot dem. Falska eller ogrundade anklagelser om antisemitism används därmed för att misstänkliggöra en rörelse och enskilda aktivister.

Det gagnar varken kampen mot antisemitism eller kampen mot Israels folkrättsbrott.

Angreppet på Sami Suliman framstår därför inte bara som ett intellektuellt haveri – både för Sokolow och för Flamman. Det är också ett bidrag till en bredare kampanj för att delegitimera en röst och en rörelse som vägrar acceptera att folkrätten upphör att gälla när offren är palestinier.

Svar direkt från Paulina Sokolow:

Som jag skriver i såväl min senaste som tidigare kommentarer om palestinademonstrationerna, har de med tanke på krigets brutalitet och långvarighet i stort sett förlöpt problemfritt.

Motståndet är nödvändigt: det Israel ägnar sig åt måste fördömas med alla möjliga röster och plattformar. Denna hållning, som jag uttryckt offentligt från krigets första dag, har jag hållit fast vid. För det har jag också fått betala ett högt pris som svensk judinna i en miljö där Judiska församlingen stängt dörren för alla de som opponerat sig mot jämställandet av kritik mot Israel och antisemitism.

Just därför är det viktigt att reagera när antisemitismen visar sitt fula tryne, i synnerhet i en kontext där rasism minst av allt kan accepteras. Som barnbarn till offer för Förintelsen och barn till judiska flyktingar är jag välbekant med antisemitismens historia och dess troper, av vilka avindividualisering (alla heter ”Aron”) och spindeljämförelser är bland de mest flagranta. Att fallet nu tas upp tyder på att jurister gjort samma bedömning som jag.

Läs mer

Sami Suliman höll ett tal där han beklagade sig över ”de tre Arons” makt över Sverige. Foto: Skärmdump.

Kommentar • 13 mars, 2026

Åtalet mot palestinaarrangören är rätt – men kan också bli ett vapen

Så i stället för att försvara antisemitiska uttryck som nu även kommer att prövas, så hade jag önskat att ledarskapet hos denna viktiga rörelse haft förmågan att identifiera rasism och ta avstånd ifrån den, både för att vara inkluderande mot judiska kamrater och för att hålla fokus på kampen för ett fritt Palestina. Inte minst om man som Sami Suliman är arrangör för Sveriges största Palestinademonstration. Sedan Aron-talet förra året har han kört på i samma anda. I ett instagraminlägg, upplagt av kontot solidarity watch, håller han ett tal där han associerar fritt: ”Det är pedofiler, det är Epstein som styr, och det är Rothschild-familjen.” Sådana uttalanden talar inte till Sulimans fördel.

Dror Feiler anklagar mig för att ta fokus från rörelsens syfte. Jag skulle säga att det är Sami Suliman själv som gjort sig skyldig till precis detta. Det minsta man kunde begära är nolltolerans mot rasism. Det är rentav avgörande för denna viktiga rörelses överlevnad.

Paulina Sokolow

Diskutera på forumet (0 svar)

Dror Feiler

Aktivist och musiker, samt representant för Jews for Israeli Palestinian Peace och European Jews for a Just Peace.

Simona Mohamsson tar ut målvakten, Alice Teodorescus hemliga donationer, och Oscarsgalan snuvar Stellan Skarsgård. Samtal mellan Leonidas Aretakis, Jacob Lundberg och Paulina Sokolow.

Grillen gästas av DN:s ledarskribent Max Hjelm som sörjer sitt tidigare parti.

Avsnittet går även att se på Youtube.

Om avsnittet

Medverkande:
Leonidas Aretakis
Paulina Sokolow
Jacob Lundberg

Gäst:
Max Hjelm

Vinjett:
Kornél Kovács

Kamera, ljud & klippning:
Maksim Nourala

Diskutera på forumet (0 svar)

En motion till partikongressen i april föreslår att lobbyister inte ska kunna vara med i Vänsterpartiet. Men partistyrelsen säger nej – och litar på att medlemmarna klarar av att behålla sin ideologiska kompass.

Vänsterpartiet bör utesluta medlemmar som jobbar som lobbyister inom det privata näringslivet. De bör dessutom införa ett regelverk som förhindrar lobbyisters tillgång till partiets evenemang.

Det menar vänsterpartisten Robert Armblad (bilden), lokalpolitiker i Småland och medlem av partistyrelsen mellan 2022 och 2024. Han har lämnat in en motion inför vårens kongress med rubriken ”Rädda interndemokratin – säg nej till lobbyisterna”.

Diskutera på forumet (0 svar)

Jacob Lundberg

Nyhetsredaktör på Flamman.

Det nya fetmaläkemedlet Wegovy är effektivt, relativt säkert och kan förebygga svår sjukdom. Ändå säger staten nej till att subventionera det. Skälet är inte medicinskt – utan ett vårdsystem där fusket blivit så utbrett att myndigheterna inte längre vågar lita på sina egna läkare.

I februari fattade Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) ett beslut som kommer att få stora konsekvenser för svensk folkhälsa. Frågan var om Wegovy, ett viktminskningsmedel med samma aktiva substans som Ozempic, ska ingå i läkemedelsförmånen. Och svaret blev nej.

Fetmamedicin, tänker du, är det inte bara för kändisar som vill vara smala på catwalken? Men faktum är att vikt har blivit en allt viktigare folkhälsofråga.

Vi har fortfarande, hel generation efter tvångsprivatiseringens början, inte till fullo förstått skadeverkningarna.

Avslaget beror inte på att läkemedlet inte skulle vara effektivt, för det är det. Inte på biverkningarna, som är häpnadsväckande få. Inte heller på att ansökan var bred och öppnade för okynnesbehandling, så kallad ”diagnosglidning”. Tvärtom ansökte läkemedelsbolaget om förmån endast för de allra fetaste, med ett BMI på minst 35 och minst tre viktrelaterade följdsjukdomar.

För denna grupp råder knappast någon tvekan om den samhällsekonomiska nyttan. Varje dialysbehandling och ballongsprängning som kan undvikas nedströms torde bespara sjukvården mer pengar än vad läkemedlet kostar.

Ändå nekade TLV med motiveringen: ”Kostnaden för behandling med Wegovy för vuxna patienter med obesitas riskerar att bli för hög eftersom vi i dag inte kan säkerställa att behandlingen enbart når de patienter som har störst behov”, enligt enhetschef Per-Henrik Zingmark. Ni hör väl vad han säger? I klartext menar TLV att det tyvärr inte går att lita på förskrivarkollektivet, alltså läkarna, för att styra så att subventionen endast når dem som behöver den mest. Risken är då i stället en kostnadschock.

Tacka fan för det.

Med det ormbo av småfuskande nätläkare, vårdcentraler med dollartecken i ögonen eller som rentav drivs av gängkriminella skulle det krävas en omnipotent AI-robocop till kontrollsystem för att förhindra att vissa förskrivare anger ett hittepå-BMI i journalen och subventionerar läkemedlet till varenda småtjockis som drömmer om en skarpare käklinje.

Det är snart 20 år sedan det första vårdvalet infördes. Kungarikets brackigaste region, Halland, var först ut att konkurrensutsätta sin primärvård år 2007. Tre år senare blev vårdvalssystemen tvingande i hela landet.

Sedan dess har mycket hänt. Vi har sett en imponerande variation av överutnyttjande, halv- och helfusk, en koncentration av primärvård i resursstarka områden och en motsvarande utglesning i resurssvaga. Vi har vant oss vid skandalrubriker och vid att lösningen alltid är densamma: att stärka dyra kontrollsystem för att ”stävja avarterna”.

Jag minns själv hur jag som AT-läkare på en underbemannad offentlig vårdcentral en morgon möts av nyheten att vi måste ta emot hundratals omlistade patienter från en privat vårdcentral i Angered som stängts med omedelbar verkan. Ägaren hade dragit till Dubai med sin ”vinst” på 28 miljoner – men håvades faktiskt senare in av Interpol och dömdes i både tingsrätt och hovrätt.

När patienterna började komma till oss förstod vi snabbt bakgrunden till den osannolika ekonomiska framgången. Vårdcentralen hade satt i system att boka korta läkarbesök för skitsaker och begära full ersättning från regionen.

Jag minns särskilt en man som blivit svag i benen. Han hade fått höra att det nog berodde på B12-brist och bokats till läkare för att få en spruta i gumpen en gång i veckan, helt utan förbättring eller ytterligare utredning, i flera års tid. Katjing!

Tyvärr hade han hunnit förlora sin gångförmåga när han kom till oss.

Vi har fortfarande, hel generation efter tvångsprivatiseringens början, inte till fullo förstått skadeverkningarna. De sprider sig som en gas, långsamt men genomgripande, långt nedströms från själva vårdvalssystemet.

Läs mer

En sköterska transporterar en patient från akutrummet på
Danderyds sjukhus. Foto: Magnus Lejhall/TT.

Ledare • 01 augusti, 2025

Sjukvården har blivit mellanchefernas Eldorado

TLV:s beslut är ett sådant exempel. Avslaget bottnar ytterst i att tilliten till läkarkåren har brustit. Jag vågar påstå att TLV på rent medicinska grunder hade godkänt subventionen om situationen i vården fortfarande varit som före privatiseringarna.

Som läget är nu vågar de inte det. Jag förstår dem. Men konsekvensen är likväl denna: fattiga människor kommer att drabbas av hjärtinfarkter och strokes som hade kunnat undvikas – som en indirekt följd av ”valfrihetsrevolutionen”.

Diskutera på forumet (0 svar)

Cecilia Verdinelli

Specialistläkare och skribent.

Visst är det fint att högerprofiler som Niels Paarup-Petersen och Fredrik Kopsch försvarar utvisningshotade ungdomar. Men medmänskligheten klingar falskt när den kombineras med en nyliberal politik som gör samhället hårdare.

Det har gått några veckor sedan den socialdemokratiska partiledningens haveri kring tonårsutvisningarna, och det medföljande interna upproret. Inte minst efter att 21-åriga Afnan Agha, som knackade dörr för Socialdemokraterna, upplevde att partiet var tyst när hon hotades med utvisning. Till sist hamnade man lyckligtvis på rätt köl.

Men trots detta verkar S-konflikten i februari ha färgat av sig i opinionen, där rött skiftat till grönt. I den senaste opinionsmätningen hos SVT/Verian tappar Socialdemokraterna 1,9 procentenheter till sin lägsta nivå på tre år i deras mätningar. Centerpartiet däremot – som snabbt tog ställning mot tonårsutvisningarna – går fram 1,3 procentenheter.

Migrationsfrågan kan inte skiljas från den ekonomiska politiken.

Detta kan tolkas på många olika sätt. Jag ser det främst som att socialliberala väljare som lämnat Liberalerna för Socialdemokraterna nu hoppade vidare till Centerpartiet. Det scenariot förklarar nämligen hela opinionsläget de senaste åren. Socialdemokraternas uppgång under Tidö beror snarare på att man vunnit över missnöjda socialliberaler från L, än tidigare sossar som gått till SD.

I hela karusellen kring tonårsutvisningarna är det dock inte Socialdemokraternas opinionsläge som är det mest intressanta. Det är i stället hur nyliberala profiler från Centerpartiet och Timbro deklarerat sin solidaritet för de utvisningshotade tonåringarna. En av dessa är Malmöcenterns starke man Niels Paarup-Petersen som nyligen anklagade Socialdemokraterna för att vara ”dumma i huvudet”.

Frågan är om just han ska slänga sig med sådana ordval. Enligt valkompassen från 2022 tyckte han det var ett bra förslag att införa marknadshyror, att höginkomsttagare skulle betala mindre i skatt och att det ska bli lättare att säga upp anställda, samtidigt som han var emot att permanenta höjningen av taket i a-kassan och ta bort karensavdraget.

En annan är den svenska nyliberalismens andlige ledare, Timbros chefsekonom Fredrik Kopsch. Han har en så liberal invandringspolitik att han inte ens vill kalla sig höger längre. Då måste han väl vara vänster då eller? Inte riktigt. Ett axplock ur hans doktrin är den debattartikel han skrev för Expressen 2023. Där ansåg han att lösningen på bostadsbristen var en avreglering som skulle öppna för billiga bostäder med lågt i tak och utan fönster. Typ miljonprogrammet möter koncentrationsläger.

Jag misstror inte Paarup-Petersens eller Kopschs engagemang i migrationsfrågan. Att det bara skulle vara en humanistisk fasad som gömmer sig en sociopatisk konspirationsteori om att slå sönder välfärdsstaten genom att liberal invandringspolitik är för stark tobak.

Problemet med deras humanism är i stället att den klingar falskt när man väger in allt annat som de också företräder. De vill ha mer av privatiseringar och avregleringar i välfärden. De vill ha en ekonomisk politisk som prioriterar inflationsbekämpning framför sysselsättning. De vill ha mer av minskade anslag till civilsamhället och starkare bostadssegregation med marknadshyror. De vill ha mer av skattesänkningar för höginkomsttagare och minskade anslag till offentliga verksamhet.

Läs mer

Martin Uggla på Svenska Freds menar att Migrationsverket agerar ”väldigt bisarrt”. Foto: Liz Fällman.

Inrikes • 16 oktober, 2025

Han kan utvisas och tvingas kriga: ”Sverige hjälper Ryssland”

Det vill säga mer av all den politik som under de senaste 35 åren lett till det djupa utanförskap som växt fram i Sverige. Där mammor i orten fastnar i långtidsarbetslöshet. Vars barn talar dålig svenska när de börjar förskoleklass, och vars makar inte kan dra ut familjen bort ur den trånga lägenheten till ett eget radhus.

Migrationsfrågan kan inte skiljas från den ekonomiska politiken. Humanism som kombineras med marknadshyror, skattesänkningar och nedmonterad välfärd, är en humanism i ord – och ett hårt samhälle i praktiken.

Diskutera på forumet (0 svar)

Mike Enocksson

Statsvetare och författare.

Slavoj Žižek analyserar den iranska elitens idévärld – från Heidegger till Habermas och Kant – och varnar för att USA:s bombningar driver landet i en farligare riktning.

Efter den 1 mars 2026 bombarderas jag av medier som vill att jag ska säga något om USA:s och Israels attack mot Iran.

Några påminner om att jag den 11 augusti 2005 publicerade en text i In These Times med titeln ”Give Iranian nukes a chance: In a mad world, the logic of MAD still works”, och frågar om detta fortfarande är min ståndpunkt.

Jag måste göra dem besvikna på två sätt.

För det första: nej, detta är inte längre min position. I den texten syftade jag på västvärldens medskyldighet i Iraks angrepp på Iran – USA tillhandahöll till och med satellitbilder och giftgaser till Irak för att hjälpa dem att lokalisera och döda iranska styrkor. Angreppet genomfördes för att Irak, i förvirringen efter Khomeinirevolutionen, skulle kunna lägga beslag på oljerika områden nära den irakiska gränsen.

När Saddam Hussein senare tillfångatogs och ställdes inför rätta krävde Iran, fullt rimligt, att även angreppet på Iran – som kostade över en miljon människor livet – skulle läggas till listan över hans brott. USA avvisade detta krav eftersom det skulle ha avslöjat USA:s egen medskyldighet.

Men sedan kom Mahsa Amini-protesterna, som hade världshistorisk betydelse. Protesterna, som spred sig till dussintals städer, började i Teheran den 16 september 2022 som en reaktion på dödsfallet av Amini, en 22-årig kvinna av kurdiskt ursprung som dog i polisens förvar. Hon misshandlades till döds av den så kallade sedlighetspolisen efter att ha gripits för att bära en ”felaktig” hijab.

Offrade? President Donald Trump gör honnör för att hedra en fallen soldat under Irankriget, lördagen den 7 mars 2026, vid Dover Air Force Base i Delaware. Foto: Julia Demaree Nikhinson /AP/TT.

Protesterna förenade olika kamper – mot kvinnoförtryck, mot religiöst förtryck och för politisk frihet mot statlig terror – till en organisk helhet. Iran är kulturellt annorlunda än det ”utvecklade väst”, så zan, zendegi, azadi (”Kvinna, liv, frihet”), protesternas slogan, skiljer sig mycket från metoorörelsen i väst. Irans protester mobiliserade miljontals vanliga kvinnor och var direkt kopplade till allas kamp, även männens. Det finns ingen tydlig antimaskulin tendens, vilket ofta är fallet inom västerländsk feminism.

Min hållning till Iran har därför förändrats: inga kärnvapen för Iran – och, skulle jag tillägga, inte heller för Israel.

När det gäller det pågående kriget finns det inget originellt i min ståndpunkt. Jag är mot den iranska klerofascistiska regimen och mot USA:s och Israels attacker. Om regimen faller kommer det att ske på fel sätt. Valet mellan den iranska regimen och Trumps USA är ett falskt val – båda tillhör samma globala ordning.

Ja, jag fördömer Irans brutalitet i nedslaget på den senaste protestvågen. Men jag finner också den hållning som Israels försvarsminister Israel Katz uttryckte den 4 mars 2024 obscen:

”Varje ledare som utses av den iranska terrorregimen för att fortsätta och leda planen att förstöra Israel, hota USA och den fria världen och regionens länder samt förtrycka det iranska folket, kommer att vara ett entydigt mål för eliminering. Det spelar ingen roll vad han heter eller var han gömmer sig.”

Man kan därför förstå den tysta majoriteten i Iran – tystad av regimen – som förkastar regimen men samtidigt är skeptisk till vad USA och Israel gör. Deras hållning är varken hopp eller förtvivlan utan osäkerhet och rädsla.

Diskutera på forumet (0 svar)

Slavoj Žižek

Filosof baserad i Ljubljana.

Rasmus Landström njuter av äkta amerikansk särlingslitteratur bland furor och väderbitna karlar. I "Tågdrömmar" får sorg och ensamhet ta plats som ett sätt att förstå vad lycka är.

Denis Johnson var son till en CIA-informatör och växte upp på Filippinerna under 1950-talet. I sin ungdom missbrukade han heroin och billig sprit, men lyckades ta sig ur beroendet. Han levde ett kringflackande liv: arbetade som croupier, engelsklärare på ett fängelse och studerade skrivande för Raymond Carver i Iowa. Sitt stora genombrott fick han med Änglar 1983, en roman om ett småkriminellt par som super och knarkar sig igenom USA, tills mannen Bill begår ett mord. Den hårdkokta stilen var ett lån från Carver och berättelsen var inspirerad av Johnsons arbete med dödsdömda på fängelset.

Efter det skrev Johnson flera romaner och novellsamlingar som i dag betraktas som smärre klassiker. Mest känd är hans novellsamling Jesus’ son från 1993, ett mästerverk om missbrukare och skymningsexistenser, där Johnson excellerar i opålitligt berättande. Även hans kortroman Tågdrömmar från 2002 sticker ut. Boken blev nyligen filmatiserad för Netflix och har också precis kommit ut på svenska (Faethon, 2026). Här är det daglönaren Robert Graniers eremitliv ute i en stuga i Idaho som skildras.

Diskutera på forumet (0 svar)

Rasmus Landström

Författare, litteraturredaktör och medlem i Flammans styrelse, bosatt i Väring.