Opinion 26 april, 2018

100 flammor att hålla koll på

Vi har tillsammans med Flammans läsare tagit fram en lista med 100 flammor. Personer som borde uppmärksammas mer och som är viktiga för vänsterns framtid.

Varför har vi gjort listan? Läs chefredaktör Anna Herdy om att lyfta nya vänsterröster här.

1. Ilyas Hassan. Stabil och folklig kämpe för Järva och orten. En av talespersonerna bakom Förorter mot våld. Läs intervjun med Ilyas här.

2. Åsa Plesner. Helt utan resurser och med bara en enda kollega har hon på något sätt ändå lyckats granska välfärden på egna tankesmedjan Balans.

3. Erik Helgeson. Är på goda grunder och genom ett hårt och oförtrutet arbete en legend inom den breda vänstern i Göteborg. Mycket aktiv och pedagogisk förbundsstyrelseledamot inom Hamnarbetarförbundet. Stark och saklig i debatter.

4. Agneta Stark. Forskare, författare och debattör som stått stadigt sedan 80-talet och blivit allt mer radikal. Som docent i ekonomi har hon varit en pionjär inom feministisk ekonomisk forskning. Startade Kvinnopartiet tio år innan FI.

5. Niklas Altermark. Kan det som behöver kunnas om LSS och om regeringens avslagspolitik inom socialförsäkringarna och är inte rädd för att säga vad problemet är.

6. Anna Westberg. Kampanjchef på Skiftet.org som har bidragit till att göra sajten och rörelsen till en maktfaktor i svensk politik. Begriper sig på både EU och segling.

7. Sofie Eriksson. Eldig och retoriskt vass socialdemokrat i Dalarna som dessutom broderar mot klassamhället under instagramnamnet @broderierna.

8. Anton Levein. Värmlänning som är valledare för 6 F. Trycker genom facket på regeringen om investeringar i välfärden och i arbetsmarknadspolitiken. Har byggt LO-borgen i lego på sitt köksbord.

9. Laila Vianden. När ETC startade dagstidning i Göteborg blev Laila, som redan tidigare varit en profilerad skribent, på kort tid en av stadens – och vänsterns – viktigaste röster.

10. Rojin Pertow. Nytillträdd chefredaktör på seriemagasinet Galago och den ena av två hjärnor bakom podden Häxor och kamrater. Ytterkantens sans och balans.

11. Mari Huupponen. ”Roligaste människan på internet” enligt Flammans chefredaktör. Corbynista som är socialdemokrat på det sättet vi önskar att alla socialdemokrater var. Folkhälsovetare och snart utredare på Kommunal.

12. Li Eriksdotter Andersson. När (nästan) ingen annan orkade sätta sig in i frågan gjorde Li Eriksdotter Andersson hästjobbet som krävdes för att förklara problemen med handelsavtalet TTIP.

13. Ulf Bjereld. När partiet vänder efter vinden står statsvetaren och Tro och solidaritet-sossen Bjereld fast vid jämlikhet och medmänsklighet.

14. María-Elsa Salvo. Kommunikationsstrateg på den proggigaste PR byrån i Sverige; Arena Opinion. Tidigare ordförande för det stridbara och vänsterstämplade SSU Stockholm.

15. Joel Gavelfält. Leder Byggnads ungdomsorganisation Unga Byggare i Stockholm och är där en stark vänsterröst i facket och på arbetsplatserna.

16. Hannah Klang. En av Vänsterpartiets skarpaste framtidsnamn. Har klasskänslan i ryggmärgen och är en skicklig strateg och organisatör. Sitter snart i
fullmäktige i Göteborg.

17. Elisavet Johansson Tziampazis. Samordnare för en av vänsterns mest spännande mötesplatser: Feministisk festival i Malmö. Solidaritetsarbetar med Grekland.

18. Emily Bronstorp. Är handgriplig klimataktivist och debattör av rang. Deltog i den internationella civila olydnadsaktionen Ende Gelände i Vattenfalls dagbrott i Welzow-Süd, Tyskland, tillsammans med 4 000 andra aktivister.

19. Olivia Linander. Genom utbildningar, föreläsningar och organisering vill Olivia ”korspolinera” rörelser för att rädda klimatet. Klimataktivist som bland mycket annat bra tagit 350.org till Sverige.

20. Peter Franke. Före detta chefredaktör på Värmlands folkblad som både vägrat SD-annonser och lyft frågan om vem som granskar vem när kommunikationsstaberna växer och journalistkåren minskar.

21. Anna Marica Ek. En av talespersonerna för BB-ockupanterna i Sollefteå, och får i vår lista symbolisera en folkrörelse som tar ansvar, bildar och protesterar med självklarhet. Vänstern borde se och lära av Sollefteå.

22. Nooshi Dadgostar. Blev redan i Alby är inte till salu-striden (2012-2014) utnämnd till V:s vassaste politiker med Gudrun Schyman-potential. I våra ögon har hon redan passerat Gudrun. Låt henne ta mer plats.  

23. Fatemeh Khavari. Ledde kampen för de ensamkommande med rak rygg, värdighet och klass. En förebild för politiska kämpar över hela landet.

24. Jenny Wrangborg. Kallskänkan och poeten som håller arbetarklassens fana högt varje dag. Vi längtar efter en ny oumbärlig diktsamling!

25. Bilan Osman. Expomedarbetare och krönikör i SvD. Håller koll på extremister av alla slag. Hårdför, saklig och en förnuftig röst i svåra frågor.

26. Tobias Holmberg. Rolig student och vänsterpartist från Norrköping. Slåss för rätten till assistans och gör det med blod svett och tårar. En förebild i kampen.

27. Nabila Abdul Fattah. Från Alby är inte till salu till Pantrarna. Från Ortens konstfestival till Ortens bästa poet. Nabila är inte den som tar åt sig äran, hon bygger och stärker dem som står längst fram. En klippa att luta sig mot.

28. Athena Farrokhzad. Poet, litteraturkritiker, och lärare vid Biskops-Arnös författarskola som uppviglar oss, utbildar oss och eldar på klasshatet.

29. Christine Bylund. Skribent, föreläsare och scenkonstnär som utbildar, agiterar och organiserar oss mot funktionsmaktordningen.

30. Cherin Awad. För allt arbete hon lägger ner i form av insamlingar som går till behövande i bland annat Syrien.

31. Lisa Palm. Feministiskt Initiativs största hopp. Förklarar ofta pedagogiskt arbetsmarknadsfrågor och hur de hänger ihop med segregation och har en pragmatisk attityd.

32. Alejandra Cerda. PR-person, kulturskribent, vänstern främsta influencer. Driver podden Häxor och kamrater tillsammans med nummer 10.

33. Hanna Lidström. Ordförande för Grön Ungdom och därmed den enda miljöpartisten på listan. Fick en del hårda smällar i debatten om flyget, men stod rak och argumenterade förtjänstfullt för systemförändringar som främsta möjlighet för att förändra klimatet.

34. Tanvir Mansur. Ge honom en dejtingspalt eller krönika så blir allas våra relationer mer lyhörda.

35. Mathias Wåg. Guldspadevinnare och aktivist som nästan bokstavligen tar fighten med extremhögern.

36. America Vera-Zavala. Dramatiker som sätter de brännande politiska frågorna främst och fortsätter att armbåga sig fram i Kultursverige trots motgångar.

37. My Vingren. Sveriges skarpaste researchjournalist. Ovärderlig.

38. Adrián Groglopo. Länkar ihop aktivismen och akademin i Antirasistiska Akademin med målet om ett rättvist samhälle.

39. Erika Petersson. Drottningen i kassan som har gett kassörskor över hela landet en röst.

40. Aleksa Lundberg. Hederlig, ovärderlig och folkbildande debattör och skribent. Vrider och vänder förtjänstfullt trots debattens ofta tvärsäkra svar.

41. Jenny Bengtsson. Har gått från facklig förtrupp I HRF till att bli tjänsteman och arbetsmiljöinspektör, men är lika stridbar för det. Ledarskribent på Dagens ETC.

42. David Eklind Kloo. Jobbar på Handelsanställdas förbund. Borde vara med i alla debatter om fackligt arbete.

43. Feline Flodin. Tjänsteman på V:s partikansli som alltid har facket främst. Såväl frasradikaler som högersossar darrar i hennes närhet.

44. Linnea Swedenmark. En av de vassaste pennorna i vänstern. Juriststudent med bakgrund i SSU som numera är ledarskribent på Dagens Arena.

45. Christina Höj Larsen. Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson är central för vänster för att hon orkar och vågar stå på sig mot patriarkatet och Fort Europa.

46. Fanna Ndow Norrby. Författare och debattör som gör podden Raseriet tillsammans med Amie Bramme Sey och har gjort serien ”We can’t do it” som givit unga tjejer som bränner ut sig en viktig röst i debatten.

47. Somar Al Naher. Motvillig men desto viktigare bråkig socialdemokrat. Skriver vad hon tycker, oavsett vem som blir arg eller irriterad, just nu i ETC.

48. Vesna Prekopic. Vänsterns vassaste skoldebattör. Skulle spöa Björklund i vilken debatt som helst.

49. Rami Al-Khamsi. Var med och grundade Megafonen, juriststudent som ger oss verktyg för att kunna använda juridiken för att pressa tillbaka de sociala orättvisorna som sköljer över oss.

50. Angela Larsson. Sociologistudent och opinionsskribent som jobbat som utbildare i projektet Nätaktivisterna som undervisade unga i att utföra antirasistisk aktivism på nätet. Startade den feministiska nättidningen för unga – Femtiden.

51. Göran Gredier. Orimligt produktiv skribent och författare, twitterpoet och chefredaktör på Dalademokraten.

52. Elin Morén Kruth. Outröttlig aktivist för ensamkommande ungdomar. Styr upp och organiserar motstånd mot deportationer och avvisningar.

53. Liv Strömquist. Poddar, skriver och tecknar och resonerar om världen och politiken i Lilla drevet. Har gjort en hel generation unga tjejer till feminister.

54. Kajsa Ekis Ekman. Sveriges kanske mest kompromisslösa vänsterskribent. I sanning en intellektuell.

55. Zina Al-Dewany. Senaste tillskottet på Aftonbladets ledarsida. Redaktör på Politism.se. Vänsterns egna Alice Teodorescu, på ett bra sätt.

56. Kristin Linderoth. Sitter i redaktion för Tiden. Doktorand i genusvetenskap. Kan prata om gräsrotsorganisering och kvinnokamp.

57. Shora Esmailian. Vass klimatdebattör som jobbar på Sydsvenskan och som ibland skriver i ETC.   Författare och journalist som verkligen kan allt om klimatfrågan, Iran och antiimperialism.  

58. Joel Svensson. Sköter Sveriges kanske mest avancerade tekniska infrastruktur. Han har byggt ett ovärderligt insamlingsverktyg för den progressiva rörelsen och har genom sitt hårda arbete bidragit till att göra Skiftet till en maktfaktor i svensk politik.

59. Magnus Mannhammar. Riksdagledamot för Socialdemokraterna. En av de ledamöter i S-riksdagsgruppen som startat Nätverket för progressiv samhällsutveckling. Tar fighten mot SD som man önskar S gjorde jämt.  

60. Veronica Eneskjöld. Svensk mästare i politisk gif-tillverkning. Skribent på politism.se.

61. Linda Lundqvist. Tidigare krönikör på Arbetaren och V-politiker från Västerbotten. Skriver bra och roligt.

62. Jonas Wikström. Tidigare medarbetare på Flammans ledarredaktion, numera kommunikatör på Vänsterpartiets partikansli. Har ett hum om hur man kombinerar populistrufs med byråkratkammat.

63. Johan Persson. Nykterhetsrörelsens finest. Twitters LOL-igaste borgarhatare.

64. Åsa Hidmark. Sträng marxist och vänsterliberal utilitarist som nästintill alltid har rätt.

65. Enna Gerin. Utredare på den fackliga tankesmedjan Katalys och har tillsammans med övrig personal satt klassfrågan och SD-ifieringen av det politiska samtalet i centrum.

66. Eigil Söderin. Vann nästan en guldspade och visade att vänstermedia kan tävla med de borgerliga tidningarna omi att leverera riktiga gräv.

67. Staffan Lundgren. Vass penna, praktiskt solidaritet genom hans fantastiska arbete med Demos Sthlm – social organisering genom socialt arbete.

68. Johan Stolpen. Ordförande i Vänsterpartiet Hällefors, ”coming star” i V som har landsbygden, socialismen och människovärdet innanför västen.

69. Toivo Jokkala. Vänsterns snällaste och roligaste på en och samma gång. Dessutom en av Sveriges mest djupsinniga ledarskribenter.

70. Félix Gravel. Stor förmåga att organisera och få alla att känna sig hemma i arbetarrörelsen,

71. Rikard Hjort Warlenius. Har planetens överlevnad för ögonen. Stockholmspolitiker för Vänsterpartiet.

72. Emmelie Renlund. Kan omvandla hela massorganisationer till att bli mer jämställda och kampiga samt är en av vår tids främsta agitatorer.

73. Johan Nyström. Facklig vänstersjäl och alltid är med i matchen – sparkar uppåt och aldrig neråt.

74. Ali Esbati. Med memes, retorik och en nationalekonomisk hjärna gör Esbati Vänsterpartiet bättre.

75. Eric Rosén. Central och avgörande gestalt i Opinionssverige och bidrar med ett ideologiskt samtal med sin podd Den ideologiska frågan.

76. Po Tidholm. Journalist, författare och landsbygdens kanske främste försvarare. Skulle kanske inte själv erkänna sig som vänster – men vi vet vart vi har honom.

77. Nazem Tahvilzadeh. Forskare som demokratiserar staden och synar dimridåer.

78. Hanna Höie. Samlade stan efter uppmärksammade våldtäkter i Malmö: mot rädsla och för trygghet – med bravur.

79. Jenny Lindahl Persson. Gör årtiondets folkbildningsinsats och tillför brinnande ljus för en ny ekonomisk politik i podden Pengar och politik. Ordförande för CMS och chef på Arena Opinion.

80. Veronica Ekström. Briljant forskare i socialt arbete och våld mot kvinnor på Ersta. Utbildar framtidens socialarbetare.

81Rasmus Landström. Har en överblick och en iver att nysta i tankar och gör ofta det snåriga begripligt.

82. Kalle Holmqvist. Journalist, debattör och i det senaste barnboksförfattare. Lyfter perspektiv som glöms och gör historien till den röda tråd den är.

83. Linnea Eriksson. Står alltid upp för arbetarklassen och kan hålla flera tankar i huvudet. Just nu projektledare och kommunikatör på Sveriges Ungdomsråd. Eldar på.

84. Robin Zachari. Chef på Skiftet.org som gjort en rörelse på internet och i verkligheten central. Kan allt om TTIP, miljögifter och socialdemokratins kremlologi.

85. Leandro Schlarek Mulinari. Forskare och kriminolog som övervakar övervakarna.

86. Karin Dreijer. Gjorde svårartad elektronisk musik folklig – och sen gjorde hon musiken politisk.

87. Daniel Suhonen. Göran Greiders ungdomsförbund som tillsammans med fackliga tankesmedjan Katalys dragit in ljus över klassfrågorna. Framtida frontfigur i ett svenskt Momentum.

88. Roya Hakiminia. Socialistisk vårddebattör (bland annat) och organisatör som vi inte klarar oss utan.

89. Fritjof Brandt. Har arbetat som spinndoktor för Hyresgästföreningen nationellt. Skicklig kommunikatör.

90. Shabane Barot. Kollontaj må vara död men Shabane lever. Initiativtagare till konceptet överklassafari.

91. Daniel Swedin. Aftonbladets ledarsidas rakaste dalmas. Alltid rätt fokus.

92. Emma Gustafsson. Kämpar på med solidaritetsarbetet för de ensamkommande i Visby och Luleå och organiserar praktisk solidaritet och inkludering genom sporten och annat.

93. Olle Göransson och Marica Möller. Driver Torfolk Gård i Värmland, som en gång tiden var med och startade KRAV. Utöver sin livsmedelsproduktion av ekologiska livsmedel deltar de i debatten om hållbarhet och landsbygden, och genom projektet Grön gryning ges nyanlända och unga möjlighet att lära sig jordbruk.

94. Isak Utsi. Isak en av de viktigaste talespersonerna för samernas rättigheter, i sin roll som ordförande för den samiska ungdomsorganisationen Sáminuorra. Han gör att frågan om hur vi som land har behandlat och fortfarande behandlar vår ursprungsbefolkning verkar ta allt mer plats på den allmänna agendan.

95. Elisabeth Johansson Hallin. Startade under 2015 Refugees Welcome Norrbotten. Ritar under namnet Betty Bulldozer om hjärntrötthet, feminism, rollerderby och mycket annat.

96. Mirjam Katzin. Stridbar och balanserad i debatten. Ordförande för V i Malmö, välfärdsforskare och medlem i svenska kommittén mot antisemitism.

97. Yonna Waltersson. Gör den enormt viktiga LO-pressen relevant och viktig som chefredaktör för Arbetet.

98. Lovisa Broström. Forskar om välfärd och fattigdom. Ekonomhistoriker. Är expert och borde anlitas som det oftare, överallt.

99. Elisabeth Lindberg. Balanserad socialdemokrat som är en nageln i ögat på regeringens ekonomiska politik. Skriver i Arbetet och i bland på politism.se.

100. Jenny Diệu Thúy NguyenJuriststudent som jobbar med Asylrättsstudenterna och skriver rappt och hårt, senaste på Dagens Arena och politism.se.

 

_______________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.

 

Utrikes 10 juli, 2025

Colombia ska bli grönast i Amerika

Gustavo Petros stora projekt är att fasa ut Colombias fossilberoende. Foto: Ivan Valencia/AP.

Efter tre år vid makten är vänster-presidenten Gustavo Petro allt mer omstridd i Colombia. Trots en serie unikt radikala reformer på klimatområdet ökar kritiken även från de egna leden. Flamman möter en småländsk senator och går på punkbar för att ta tempen på världens mest klimatradikala land.

På punkbaren Jolly Roger i Bogotá-stadsdelen Chapinero ligger Mariana på golvet och sprattlar med benen medan hon skriker in i mikrofonen. Hon och de tre andra tjejerna i horror punk-bandet The Vamp är iförda läder, kedjor och fejkblod.

– Detta är en kärlekssång, säger Mariana, innan de river av sin sista låt med hamrande gitarrer och smattrande trummor.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 09 juli, 2025

Handelsrektorn står upp för det obegripliga

Lars Strannegård menar att konsten ställer studenterna inför det obegripliga. Foto: Lisa Mattisson.

Medan konsten tappar stöd går Handelshögskolans rektor Lars Strannegård i motsatt riktning. ”Vi vill bända upp våra studenters skygglappar.”

”I stället verkar Marx ha haft rätt”, står det i en debattartikel i Dagens Nyheter (7/4) om Donald Trumps attacker mot amerikanska universitet, ”allt fast förflyktigas och allt heligt profaneras.”

Men orden kommer inte från någon övervintrad sextioåtta, utan från Handelshögskolans rektor Lars Strannegård. Har representanten för kapitalets främsta bildningsbastion gått och blivit marxist?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 08 juli, 2025

Butiken som växer onormalt snabbt

Normals ”anti-maskot” Unikmannen tillsammans med ett par riktigt låga priser. Foto: Liz Fällman.

På senare år har antalet Normal-butiker exploderat i Sverige. Bolagets danska vd är så pass rik att han köpt upp mer än en procent av Skottlands yta. Flamman fikar på ”Café Normal” för att förstå hemligheten bakom Danmarks minst unika butikskedja.

Anställda grät i vintras när den stammistäta second hand-affären Andra Varvet stängde igen i Högdalens centrum söder om Stockholm. Några månader senare pryder i stället vita, tecknade seriefigurer samma husknut, mot en karaktäristisk bakgrundsfärg för 2020-talets kommers: normalturkos.

Genom ett fönster tittar kedjans maskot ut – den motsträviga Unikmannen, som hatar billiga produkter. Figuren designades av filmskaparen och medgrundaren Søren Fauli, och är en spegelbild av varumärkets anti-identitet. Sverigechefen Jan Nyberg kallar honom ”en tvär, sur och bitter man”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 08 juli, 2025

Fascismen krossas inte med blommor

Ukrainare lägger blommor vid den okände soldatens monument, på 80-årsdagen av andra världskrigets slut. Foto: Evgeniy Maloletka/AP.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Jag minns när kriget började. Jag studerade i Malmö, och inte långt efter att den ryska invasionen inletts fick jag ett mejl från Mikael Hertoft, dåvarande medlem i det danska vänsterpartiet Enhedslistens styrelse. Han bad mig träffa deras aktivister som ville lära sig mer om vad som hände i Ukraina.

Jag visste inte mycket om partiet, men hörde att det bildats av tre revolutionära grupper med starka åsikter – inte alltid ett gott tecken när man ska bedöma situationen i mitt hemland. Jag gick till mötet utan förväntningar. Det är något som jag aldrig ångrat.

I min region har vi ett talesätt: du lär känna dina vänner i tider av nöd. Som tiden visat har vi många kamrater i Enhedslisten, som modigt försvarat vår sak, som argumenterat, skrivit, översatt och rest till Ukraina under farliga omständigheter. De har bjudit in oss tillbaka, gett oss plattformar att tala från, främjat fackliga stödinitiativ och lyft våra frågor lokalt och i Europa. De har inte bara talat om solidaritet, utan levt den.

Ukrainas vänster har alltid haft det svårt, och kriget har inte gjort det lättare. Vårt samarbete med Enhedslisten och Alternativet, ett grönt parti i Danmark, har hjälpt oss att överleva i den förändrade miljön, prova nya metoder och nå ut till nya grupper.

En organisation som föds ur en aktivistgrupp blir ofta informell: full av överenskommelser byggda på personligt förtroende och tyst samförstånd. De krossades med kriget. Allt fler av våra aktivister eller deras närstående är i armén – ibland inkallade och bortförda på en dag. Nya medlemmar kommer, men utan politisk skolning och vägledning känner de sig ofta förvirrade.

Det har blivit svårare att föra diskussioner eller tillsammans forma vår strategi. Insatserna är höga, stämningen spänd, förväntningarna stora – men våra fysiska och mentala resurser är begränsade. Undantagstillståndet begränsar vänsterns traditionella metoder: inga större gatuprotester, kampanjer eller val.

Jag säger inte detta för att be om stöd, utan för att understryka: när kriget kommer bär du med dig varje organisatorisk svaghet du redan har. Om du kan förändra och stärka dina strukturer, gör det innan svåra tider kommer.

Vänstern står nu inför en historisk utmaning, som kräver mer än fina ord som värmer våra hjärtan.

Men våra interna problem bleknar i jämförelse med vad vi möter som land. Dagliga robot- och drönarattacker har blivit vardagsmat efter mer än 1 200 dagars krig. Ingen blir längre förvånad – folk scrollar bara förbi sådana nyheter. Framtiden känns oklar. Apatin sprider sig. Många drar sig undan, söker individuella sätt att överleva eller fly.

Dagens Ukraina är fullt av kontraster. Det finns otaliga exempel på innovation, genombrott, självorganisering och gräsrotsinitiativ. Men det finns också en brist på samordning som förhindrar att saker växer. Det finns främlingskap, demoralisation och skepsis – särskilt när uppoffringar används för att dölja kaos eller inkompetens.

Vår identitet och rätt att existera ifrågasätts av Ryssland. Samtidigt försöker regeringen, medierna och den liberala nationalistiska intelligentsian diktera vem som är en ”riktig” ukrainare, hur vi ska tala och vad vi ska tro på. Det är svårt att inte känna sig maktlös – och då blir osynligheten hos vänstern, som inte förutsåg, som inte förberedde sig, ett hårt slag.

I dag är vi alltför ofta beroende av engagemang utifrån för att kunna lyfta kritiska röster. I ett krigsdrabbat land är det lätt att avfärda meningsmotståndare som ”landsförrädare” eller ”Kremlagenter”. Kritik kan vara olaglig, opposition farlig.

En annan bitter lärdom av kriget är att civila alltid lider mest. Inte bara av medveten terror eller som ”sidoskada” vid jakten på militära mål, utan också därför att ingen bryr sig när de hamnar i korselden.

Underrättelser kan vara felaktiga, utrustning kan fallera, och även rester från nedskjutna drönare eller missiler faller någonstans till slut. Då blir hem eller bussar oavsiktliga mål. Och när bomberna faller och fiendesoldaterna kommer vet civila inte vad de ska göra och har ingenstans att ta vägen.

Många vägrar evakuera även när deras kvarter är halvt förstörda. Osäkerheten i att lämna känns värre – de tror inte att någon kommer ta hand om dem någon annanstans. Det är skrämmande att se.

Civilister, som sjuksköterskor på frontsjukhus och personal som håller viktig infrastruktur i gång under attacker, jobbar ofta dubbla skift men får knappt några hundra euro i månaden. Ändå förväntas de uthärda utan klagomål, för att ”krigstiden har andra prioriteringar”. Och vad skulle de annars säga, när ekonomin är i spillror och vår statsbudget är beroende av utländskt stöd?

Till och med armén består av tidigare civila – människor som inte var födda för krig, aldrig drömt om det eller övat för det. Många saknade riktig utbildning när de skickades till fronten. Många är utmattade, efter att ha stridit i tre år i underbemannade enheter utan avlösning eller permission, eftersom våra reserver inte räcker till. Brist på ammunition, ofta orsakad av politiska kriser på hög nivå runtom i världen, påverkar samtidigt deras möjligheter att överleva.

Oförbereddhet kostar – särskilt för dem som inte har något med kriget att göra. Väg detta noga. Vi är skyldiga både dem och oss själva att ta detta på allvar på förhand, inte i efterhand.

”Tvåspårsstrategin” som Enhedslisten tog fram 2023 – att kombinera militärt och diplomatiskt stöd – har visat sig klok. I dag är Ukraina tvingat att förhandla med Ryssland. Ukraina ber om eldupphör, men Ryssland visar inget intresse för något mindre än vår kapitulation och fullständiga underkastelse, och inte ens det är en garanti för att de inte kommer kräva ännu mer senare. Hade diplomati varit vår enda strategi så hade vi fallit för länge sedan.

Värst av allt är att vi fortfarande har mycket lite att sätta emot om vi blir trängda i ett hörn. Vår överlevnad beror i dag på extern finansiering för att hålla ekonomin flytande, punktlig leverans av militärt stöd, tillgång till satellitdata och kommunikationsnät som Starlink, och import av nyckelkomponenter för inhemsk produktion. Inget av detta kommer utan villkor.

Svagheten är en direkt följd av årtionden av nyliberal politik: åtstramningar, privatisering och avindustrialisering. Samma politik som många eliter i Europa fortfarande driver.

Så när ni diskuterar försvar och säkerhet – ta det på allvar. Upprepa inte våra misstag. Vi trodde inte på möjligheten till krig, varken 2014 eller 2022. Vi hoppades och manade till dialog, likt de flesta i vårt samhälle. Men kriget kom, och vi var oförberedda. De ståndpunkter vi försvarat visade sig vara oanvändbara eller till och med skadliga i det nya läget.

Fascismen kan inte krossas med öppna armar och blommor. Vänstern står nu inför en historisk utmaning, som kräver mer än fina ord som värmer våra hjärtan. Det kräver trovärdiga svar som kan bygga majoriteter.

Jag vet att många av er är skeptiska till EU – ofta med goda skäl. Många av dess misslyckanden har tydligt lyfts fram av Per Clausen, EU-politiker för Enhedslisten. Men ge inte upp enat europeiskt samarbete innan alla möjligheter är uttömda. Även om ni kan klara er bättre utan EU, kan ett ukrainskt medlemskap vara det enda sättet att undvika isolering.

Visst dominerar högern EU:s institutioner i dag och har inga planer på att driva en progressiv agenda. Men folkligt tryck, tillsammans med krisen i sig och de bredare hot vi alla står inför kan rubba balansen.

Etablissemanget är förvirrat och skrämt – för populister inifrån, USA och Ryssland utifrån. Även om de använder militant retorik för att behålla kontrollen – håll dem ansvariga för sina ord och tvinga dem att agera. Säkerhet handlar inte bara om pengar till vapen, även om man behöver dem. Det handlar också om robust offentlig infrastruktur och de tjänster som krävs för att bära ett försvarsarbete. Och lika viktigt är att människor är beredda att ta risker – för att det de försvarar tillhör dem själva.

Låt er inte fångas i falska motsättningar som ”välfärd mot säkerhet”. Den största omfördelningen och sociala jämlikheten skedde under kalla kriget – när militärutgifterna var betydligt högre än i dag. Eliterna gjorde eftergifter för att de kände sig hotade av inre uppror och yttre aggression. Få dem att agera i dag – inte av välvilja, den saknar de, utan av egenintresse.

Och kom ihåg att kommunistpartiernas inflytande i efterkrigstidens Europa byggde på deras roll i den väpnade kampen mot fascismen. Ännu tidigare, under feodal tid, vann skrån i Bryssel – dåtidens fackföreningar – privilegier för att deras försvar av staden var avgörande. Lärdomen består: använd krisögonblick för att organisera och kräva förändring. Diktera era villkor. Låt inte eliterna gå fria. När de behöver oss – tvinga dem att betala priset!

Läs mer

Men framför allt: gör allt i er makt för att förhindra krig. Kom samtidigt ihåg att den sämsta tiden att förbereda sig för ett krig är efter att det redan börjat. Och den sämsta tiden att försvara demokratin är efter att den fallit.

Ni har fortfarande tid. Jag hoppas att ni inte väntar.

Artikeln är en bearbetad version av ett tal vid Enhedslistens partikongress 2025.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 07 juli, 2025

Kanadensisk ”AI-fabrik” ska generera tusentals jobb i Strängnäs

Microsofts datacenter utanför Staffanstorp. Foto: Johan Nilsson/TT.

Svenska kommuner ställer sig i kö för att få bli hem åt techjättarnas nästa datacenter, i jakt på fler arbetstillfällen och visionen om en allt mer AI-driven framtid. Men forskarna är fortfarande skeptiska – både inför jobblöftena och resursåtgången.

– Vi är i starten av nästa tekniksprång, och Sverige borde inte hamna på efterkälken. Jag kan nog inte riktigt fantisera om vilka arbeten som kan förenklas med hjälp av AI, det är någonting jag tror kommer genereras de närmaste åren, säger kommunalrådet Anders Hambro (S).

På Gorsingeberget, tio minuter utanför Strängnäs, har en 350 000 kvadratmeter stor industritomt väntat på sin köpare sedan 2006. Nu ska grävskoporna äntligen fram.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 07 juli, 2025

Gängvåldet borde inte chockera någon

Forskning visar ett starkt samband mellan våldsbrott och ojämlikhet, skriver Cecilia Verdinelli. Foto: Claudio Bresciani/TT.

Låt högern spela indignerad kring förortssprängningar och mord – vänstern har sett utvecklingen komma länge.

Det var en stadig uppläxning som Åsa Linderborg serverade på midsommarafton (Aftonbladet 19 juni): Vänstern måste prata mer om gängkriminaliteten! Högre, ilsknare! En som hörsammade ropet var Nooshi Dadgostar, som i Almedalen pratade så mycket om gängen att hon knappt hann med annat.

Linderborgs text är inte dålig. Den bottnar känslomässigt och litterärt. Problemet är bara att den inte erbjuder analys, utan bara just ilskan. Liksom Dadgostars tal liknar den snarare en trosbekännelse: om vi i vänstern bara säger ”gängkriminalitet” tillräckligt chockerat så… ja vad?

Detta upprörda tonfall har jag problem med. Man bör chockeras över brutaliteten, och över den iskalla exploateringen av barn, men utvecklingen i sig är inte chockartad. Den är helt förutsägbar.

År 2010 kom boken Jämlikhetsanden av de brittiska epidemiologerna Richard Wilkinson och Kate Pickett ut på svenska. Den diskuterades på mängder av ABF-kvällar men verkar nu bortglömd. Boken beskriver de prydliga sambanden mellan ojämlikhet och andra samhällsproblem. Våldsbrott är enligt författarna en konsekvens av statuskamp och hypermaskulinitet, som i sin tur är ett resultat av ojämlikhet.

Under de 15 år som gått sedan utgivningen har klyftorna i Sverige vidgats dramatiskt – och följaktligen även kriminaliteten.

Högerns triumfatoriska förklaring är som bekant demografi och etnicitet, och de frossar nu i nationalistisk pseudo-psykologi. Tidigare fick man gå till antikvariaten för förlusta sig i Svensk folkkaraktär från 1944, men numera räcker det att slå på Svenska Dagbladets ledarpodd.

Om nästa riksdag inte är beredd på en tämligen radikal omfördelning av resurser ser det ut som om segregation, rasism och gängvåld blir permanenta inslag i det svenska samhället.

Där kunde man nyligen (21/6) höra Muf:s Douglas Thor tala om sin nya bok. Svenskarna, får vi veta, kännetecknas av ärlighet och arbetsmoral. Invandrarna däremot behöver fostras för att ”komma ikapp i civiliseringsprocessen”. Det kan ske genom ”husförhör i Husby”, skojar han. (Och som i Svensk Folkkaraktär uppstår ofrivillig komik när han skryter om svenskarnas fina värderingar, som brukar innefatta anspråkslöshet.)

Liv Strömquist har också lyssnat (Stormens utveckling, avsnitt 317). Hon föreslår ironiskt att svenskarna kan passa på att predika arbetsmoral när invandrarna städar deras hem eller levererar hämtmat. En mer agil lösning!

Men hennes poäng är allvarlig: det handlar om ojämlikhet. Kapitalinkomster driver isär Sverige. Man blir inte rik på lön, utan på ägande. Att plugga till lärare hjälper lite, att ärva en sommarstuga hjälper mycket. Och invandrare ärver sällan sommarstugor. Infödda svenskar har det inte bättre ställt för att de jobbar hårdare, utan för att de äger mer.

Boendet tar oss till socialdemokratins svar. Från partistyrelsen föreslås nu minskad boendesegregation. Knappast hade ordet ”blandning” nämnts förrän borgerliga ledarskribenter gick upp i falsett. Per Gudmundson (GP, 7 juni) skrev att svenskarnas belåning är för hög för att klara blandade bostadsområden. En värdeminskning på några procent – som kan bli resultatet av nybyggda hyresrätter – uppfattas som ett existentiellt hot.

Detta förklarar också paradoxen mellan enkätfyndet att svenskar tillhör världens minst rasistiska länder, och forskningsfyndet att tröskeln för ”vit flykt” från områden sker redan vid runt tre procent utomeuropéer (Emma Neuman, Linnéuniversietet 2016). Svenskar har alltså inget emot att bo granne med kurder eller moldaver men har (tyvärr, tyvärr) inte råd med det.

Det är alltså inte bristande moral som är huvudorsaken till gängkriminaliteten, lika lite som rasism är huvudorsaken till segregationen. Men om nästa riksdag inte är beredd på en tämligen radikal omfördelning av resurser ser det ut som om segregation, rasism och gängvåld blir permanenta inslag i det svenska samhället.

Läs mer

Den ekonomiska elitens – givetvis outtalade – kalkyl blir i så fall att sprängningar i förorten visserligen är hemskt, men inte lika hemskt som ett dramatiskt prisfall på bostäder. Gängvåldet får ses som en trist systemkostnad. Om detta måste man kunna tala utan att anklagas för att bagatellisera brottsligheten.

Högerns krav på att vara – eller åtminstone låta – ständigt indignerad är ett retoriskt gyckelspel som vi faktiskt inte måste delta i.

Diskutera på forumet (0 svar)
Essä/Kultur 05 juli, 2025

Il futuro

De måste göra något annorlunda.

Tanken har redan grott inom Jörn i ett par dagar, dykt upp och stört honom, men nu när han svänger in på Folkungagatan känner han sig säker. De måste göra något annorlunda. Försöka åtminstone. Första sommaren gjorde de Julius Caesar, och det var bra, lite svajigt, men bra. Charmigt. Andra sommaren gjorde de Stormen, och det var bättre. Gruppen hade utvecklats. Vissa har begåvning, det stod klart redan första året, men alla var duktiga. Det var fint. Alla sade så efteråt, både inom gruppen och i publiken, som mestadels bestod av deras släktingar och vänner – inte enbart, faktiskt, det fanns en och annan där som bara var intresserad allmänhet – hur som helst sade de alla samma sak: att det var fint. ”Det var så fint.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 05 juli, 2025

Jonathan Brott: Låt AI bli en renässans för tänkandet

Jonathan Brott föreställer sig AI som en ny storhetstid för idéer. Bild: ChatGPT (AI).

Överallt framställs AI som ett hot mot vår minnesförmåga och kreativitet. Men tänk om det snarare kan göra kunskapen tillgänglig för alla?

Ny teknik – göm era barn! ”Gymnasieeleverna avslöjar: Så använder vi Chat GPT för att fuska”, larmar en färsk artikel i DN (29/5). Samtidigt skriver ett gäng techbrorsor ett slags reformmanifest i SvD (20/4) där de efterlyser en ”AI-peng för pedagoger” och ett nationellt AI-center. På andra sidan Atlanten visar en MIT-studie att AI-brukets ”kognitiva avgift” gör oss lata och får oss att glömma vad vi just tänkt eller skrivit.

Efter tre år har paniken och oförståelsen inte lagt sig, och varje middagsbjudning tycks urarta i samma diskussion: kan vi stoppa AI-tåget, och vem är det ens som styr?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä 04 juli, 2025

En ny värld i sikte

Markfordonet Perseverance kastar av sig rymdfarkostens kryssningsmodul, några minuter innan den går in i Mars atmosfär, enligt en illustration av Nasa. Bild: Nasa/JPL-Caltech/AP/TT.

Inom hundra år kan en mänsklig koloni på Mars vara möjlig. Men är det önskvärt?

När astronauten Christer Fuglesang tog sitt första steg utanför rymdfärjan Discovery år 2006 kände han något som ingen annan svensk upplevt tidigare: tyngdlösheten, vakuumet, och framför allt det svindlande perspektivet av en jord som verkade både vacker och skör på avstånd.

Fuglesang beskriver hur han blickade ut mot Mars, en röd prick som lockade bortom månens bana. Redan då, i mörkret och kylan hundratals kilometer ovanför jorden, tänkte han på vad nästa steg skulle innebära – mänskligheten på väg att bosätta sig på en annan planet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 04 juli, 2025

Rebecca Gonzalez Leon: Framtiden är här – din pojkvän är bög

Rosalía är en av många artister som inspirerats av neoperreo. Foto: Eduardo Verdugo/AP

”Duro, duro, perra del futuro. Aquí llegó tu baby, tu perra del futuro.” Dessa snart bevingade ord översätts till: ”Hårt, hårt, framtidens bitch. Här kommer din baby, din bitch från framtiden.” Likt engelskans bitch kan perra betyda både tik och tuff tjej. Jag förbehåller mig rätten att skriva bitch – hynda har helt enkelt aldrig klingat lika bra på svenska.

Textraden är lånad från den chilenska artisten Tomasa del Real, som tillsammans med producenter som DJ Lizz, Paul Marmota och Deltatron i slutet av 2010-talet formade en undergroundrörelse för alternativa kids i Santiago de Chile som kommit att kallas för neoperreo.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)