En annan värld är möjlig. Så löd parollen som den globala rättviserörelsen samlades kring under några år då det gamla millenniet gick mot sitt slut och det nya tog sin början. Det var en rörelse som kom samman vid toppmötesprotester i städer som Seattle, Prag och Genua och sedan i form av sociala forum, med start i Porto Alegre, Brasilien. Den fick många namn men värjde sig mot epitetet antiglobaliseringsrörelse, då det var en i sanning global solidaritetsrörelse.
I juni 2001 förlades ett EU-toppmöte till Göteborg och även USA:s dåvarande president George W Bush förärade staden med sin närvaro. Folkrörelser mobiliserade med energi och kreativitet och människor reste dit från hela världen.
Per Englund var där under de hektiska dagarna som ung sympatisör och med drömmar om att bli fotograf. Han fotograferade utan pressackreditering och med sin pappas enkla Pentax Spotmatic från 1964. Nu har han grävt i arkivet och valt ut 78 fotografier till boken Slaget om Göteborg.
Det är bilder som får 2001 att kännas så avlägset och nostalgiskt. Som att titta i ett familjealbum. Det är dreads, punkare och någon som ringer från en sönderslagen telefonkiosk. Det är också slående att ingen på bilderna har mobiltelefon, endast en liten Nokia med antenn skymtas, som ett par aktivister stirrar ner i.
Visst finns många andra bilder från dagarna i Göteborg, det finns pressbilder från kravallerna på Avenyn, från Vasaplatsen där Hannes Westberg sköts av polisen, och bilder på när de boende på Schillerska gymnasiet tvingas ner på marken med händerna på nacken av polisens insatsstyrka. Men Per Englunds bilder har en annan närvaro.
Svartvita och grovkorniga från ett sönderslaget Avenyn där en skylt med ”bestäm själv din egen pension” hänger på sniskan eller på den ensamma aktivisten under ett träd med texten ”jag har gått ur EU” på ett handskrivet plakat.
Bokens andra del består av en novell av Henrik Bromander om aktivisten Hilda och småstadspolisen Kent. Novellen följer dem mellan den 14 och 16 juni 2001, men skildrar även deras liv och tankar före och efter händelserna i Göteborg.
Hilda och hennes vänner är unga och lite lagom frasradikala, Kent är i novellens början vänster och fackligt engagerad. Hilda drömmer om Zapatisterna i Chiapas och när hon vaknar i Göteborg, är det med en programförklaring för rörelsen: ”Känslan av ett globalt vi, ett världsomspännande motstånd och en historisk möjlighet. Vi har faktiskt chansen att göra världen till en mer rättvis plats, ända de enorma klyftorna mellan nord och syd och sätta stopp för det förödande WTO med sina drakoniska strukturomvandlingar och införa Tobinskatt på internationella valutatransaktioner för att finansiera en vittomfattande, gränsöverskridande välfärd.”
Bromanders novell är full av tidstypiska detaljer; tidningen Direkt aktion och nätsidan Indymedia, band som Atari Teenage Riot och en affisch av Afa med Godzilla på. Det är knallskott, det ambulerande folkköket Rampenplan, t-shirts med budskapet ”anti-hippie” och trottarnas eviga försök till att kränga tidningar.
Boken har även en fin inledning av journalisten Anna Hellgren där hon skriver om storstäder som sjöd av protester, gatufester och storslagna politiska drömmar, ”av människor som drömde stort och sedan förlorade”. I novellen blir småstadspolisen en bitter och ensam man till höger som hänger på Facebooksidor som ”vi som står upp för Peter Springare”. Aktivisten Hilda skiftar fokus och hennes kamrat Mårten blir moderat. Sammanlagt ger Slaget om Göteborg en dyster bild av ett samhälle som drivit så långt högerut.
Och visst är Sverige ett annat land i dag, men allt gick inte förlorat efter Göteborg. Repressionen mot demonstranterna var stenhård, men kritiken mot polisens taktik fick ändå vissa konsekvenser. Globaliseringsrörelsen vann segrar i många länder, små som stora, och på Fridays for future-demonstrationer 20 år senare skanderas det ”We are unstoppable, another world is possible”.
