Eva Wijk arbetar som sekreterare på förlossningsavdelningen på Karolinska sjukhuset, KS, i Stockholm och har arbetat efter 3-3-systemet i ett år.
Sammanlagt är det omkring 15 personer på KS som arbetat efter samma modell.
I måndags fick hon dock reda på att hon måste återgå till de gamla tiderna. Flera av hennes kollegor var inte nöjda och Eva är besviken. Vid årskiftet är det slut på den arbetsmodell som hon tycker fungerar mycket bra. Tidigare arbetade hon efter det så kallade 5-2-systemet, det vill säga måndag till fredag. Då hade hon problem med axlar och nacke. Sin lediga tid ägnar hon nu åt träning och sjukgymnastik och hon har fått bukt med sina värkproblem. Dessutom trivs hon med att arbeta helg. Då råder ett lugnare tempo och Eva upplever att hon får mer gjort.
Sedan Eva Wijk gick ner i tid, arbetar en undersköterska extra två dagar i veckan med de administrativa delar som Evas arbete innebär. En extrakostnad för sjukhuset kan tyckas, men Eva vill vända på frågan – det såg likadant ut redan innan 3-3-systemet infördes.
– Förut arbetade vår chef mycket administrativt. Ett arbete som hon inte borde göra. För att befria henne från de uppgifterna kom samma undersköterska in och hjälpte till. Detta har nu utvecklats till två fasta dagar i veckan och chefen arbetar nu bara med det hon ska.
Evas arbetstider är 07.30–16.30, vilket ger en halvtimmas längre arbetsdag och tjänsten ligger i snitt 82,5 procent, med bibehållen heltidslön.
Eva tycker att hon arbetar mer effektivt sedan hon påbörjade sitt nya schema.
– Det kan dels bero på att jag gärna vill vara klar med så mycket som möjligt innan min ledighet och därför jobbar lite hårdare, men också på grund av att jag orkar mer. Jag känner att jag fått mer energi till mitt jobb, säger hon.
Men det råder alltså delade meningar bland hennes arbetskollegor om huruvida detta är ett bra system eller inte. Ungefär hälften av de som provat 3-3-modellen på KS, är inte nöjda eftersom schemat splittrar deras helger.
Hon förstår att detta kan upplevas som ett problem för föräldrar med småbarn, men för hennes egen del innebär schemat inget hinder i det sociala livet.
De negativa konsekvenser hon kan se är att hennes chefer tycker att hon inte är tillräckligt tillgänglig.
– Självklart vill de att jag ska vara här när de är här och vissa veckor träffar jag min närmsta chef bara på torsdagar, säger hon.
Eva tror att en förkortad arbetstid dels leder till att människor orkar arbeta mer effektivt men även en minskning av kortare sjukskrivningar.
Problem med axlar och rygg är vanligt och Eva är ett positivt exempel när det gäller minskad sjukfrånvaro.
– Jag har hört exempel från en arbetsplats som hade en minskning på 35 procent. Hur det ligger till här vet jag inte än.
Eva Wijk vill uppmana politiker och arbetsledning att värna om de förkortade arbetstiderna och påpekar att det i slutändan kostar mer med personal som sliter ut sig på arbetsplatsen.
– Visst kostar det lite extra att korta arbetstiden, men min uppfattning är att arbetsgivaren får tillbaka utgifterna i forma av friskare personal. För personer inom tunga yrken i vården borde detta vara ett självklart alternativ.
Men nu har alltså beskedet kommit att inte Eva heller får sina tider.
– Jag är sur som ättika, men det är inte jag som bestämmer, säger hon besviket.