1928: Skräckinjagande samarbete
Socialdemokraterna ingår en valteknisk samverkan med dåvarande Sveriges kommunistiska parti (SKP) under beteckningen ”Arbetarepartiet”. Målet är att komma närmare en arbetarmajoritet i riksdagen, men efter en hård valrörelse där de anklagas för att gå Moskvas ärenden backar S fyra procentenheter medan SKP ökar något. Samarbetet spricker efter valet, men S väljer att behålla beteckningen ”Arbetarepartiet” på sina valsedlar och gör så än i dag.
1982: Förhandling i talarstolen
Olof Palme vill finansiera sina vallöften genom en momshöjning men stöter på patrull hos Vänsterpartiet kommunisternas (VPK) ledare Lars Werner när saken diskuteras i riksdagen. De båda partiordförandena förhandlar direkt från talarstolen, vilket leder till höjda livsmedelssubventioner (finansierade med höjd tobaksskatt) för att kompensera för momshöjningen.
1998: 121 punkter
Efter att VPK fällt statsminister Ingvar Carlsson på grund av ett förslag om strejk- och lönehöjningsstopp 1990, och efter att ett budgetsamarbete med Carlsson 1994 spruckit efter mindre än ett år, söker V ett mer långsiktigt avtal för att släppa fram regeringen Persson 1998. Det leder till ett samarbete mellan V, S och MP som pågår hela mandatperioden och fokuserar på fem politikområden: ekonomi, sysselsättning, rättvis fördelning, jämställdhet och miljö. Efter valet 2002 förlängs samarbetet genom det så kallade 121-punktsprogrammet, som också gör att V och MP får ha tjänstemän i regeringskansliet. Inför valet 2006 säger sig alla tre partier vara nöjda med utfallet, men samtidigt missas bland annat målet om en sysselsättningsgrad på 80 procent.
2014: Gratis glasögon för barn
Vänsterpartiet släpps inte in i regeringen efter valet 2014, men partiets mandat behövs ändå för att få igenom Löfvens budget. Mot löfte om en begränsning av vinster i välfärden inleder V och regeringen ett budgetsamarbete. Ett förslag om begränsade välfärdsvinster läggs på riksdagens bord 2018 men röstas ned. Mellan 2014 och 2019 införs bland annat CSN-lån till körkort, extra pengar till kommunal välfärd och det som Jonas Sjöstedt senare kom att använda som retorisk poäng när Vänsterpartiet pekades ut som farligt: glasögonbidrag för barn och unga.