Opinion 30 april, 2021

50 segrar som gav oss hopp under pandemiåret

Lagom till årets första maj-firande presenterar Flamman traditionsenligt sin lista på 50 flammor. Den här gången belyser listan segrar att minnas, fira och inspireras av från året som gått. Topp 25 har redan publicerats i det senaste numret av Flamman – nedan kan du ta del av alla 50!

Läs Tor Gasslanders introduktion till 50 flammor 2021: ”Att minnas  och fira sina segrar är en del av kampen”

50 Den Malmöbaserade författaren och Flammanfavoriten Andrzej Tichý nomineras till The International Bookerprize 2021 – ett av världens främsta litteraturpriser – för den engelska översättningen av romanen Eländet (2016, Bonniers)

49 Med ett drygt år kvar till fotbolls-VM i Qatar börjar äntligen protesterna mot arrangörslandet ta fart även bland fotbollsspelarna själva. Under våren 2021 markerar bland annat spelarna i Norges och Tysklands landslag mot villkoren för de gästarbetare som omkommit i samband med byggandet av fotbollsarenor i gulflandet och initiativ diskuteras för en samordnad skandinavisk protest. Om det i slutändan verkligen innebär några egentliga förändringar får väl dock framtiden utvisa.

48 Arbetarlitteraturens återkomst! Är inte bara ett faktum sett till det senaste årets starka bokutgivning utan även titeln på kulturskribenten och författaren Rasmus Landströms nya standardverk i ämnet som utkommer under hösten 2020 till kritikernas förtjusning.

47 Det socialistiska bokkaféet Amalthea i Malmö firade 10 år redan 2019 men utkom med jubileumsboken under året som gått.

46 Brunhögerns senaste mediaprojekt Bulletin kapsejsar direkt efter sjösättning. Den avgående chefredaktören Ivar Arpi sörjer ägarnas bristande intresse för arbetsmiljö och medarbetarinflytande.

45 Den fackliga tankesmedjan Katalys publicerar ”Klass i Sverige” – en 700 sidor lång populärvetenskaplig antologi om den svenska arbetarklassens position på 2010-talet.

44 Stockholms LS av SAC ser till att gästarbetare och andra människor utanför LO:s radar får ut över 2 miljoner kronor i uteblivna löner och skadestånd under de första månaderna av 2021.

43 Vänstergruppen i EU-parlamentet publicerar tegelstenstjocka ”The black book of pushbacks”, där en samling aktivistorganisationer har dokumenterar våldet och de olagliga tillbakavisningarna av migranter vid EU:s gränser. Den blir del av en pågående mobilisering mot EU:s gränspolis Frontex, som nu granskas av unionens egna institutioner.

42 De anställda hos Göteborgs stad – stadens största arbetsgivare – får som första kommunanställda i Sverige in skrivningar om hantering av sexuella trakasserier i sina kollektivavtal. Det efter politiska påtryckningar från Feministiskt initiativ, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

41 Kolbränningen i Värtaverket i Stockholm avslutas för gott, tidigare än planerat. I perioder har verket släppt ut närmare 500.000 ton koldioxid per år – mer än Kirunagruvan och ungefär lika mycket som hela det svenska inrikesflyget.

40 Världshistoriens största strejk äger rum i Indien. Det är förvisso inte fullt så historiskt som det låter: världshistoriens tidigare största strejker tog plats i indien 2015, 2016 och 2019. Men en proteströrelse som 2020-2021 enar bönderna i ett av världens största länder mot en planerad avreglering av marknaden sätter fingret på vilka det är som håller en nation igång: de som producerar maten. 

39 Det blir inga fler flyg från Bromma eller Västerås. Efter långa strider i båda fallen beslutas till slut att flygplatserna ska lägga ned. Det innebär knappast ett stopp för okynnesflyget  – för det skulle staten behöva sluta miljardsubventionerna branschen – men det är ett steg på vägen. Dessutom sparar det Västeråsarna en hel del pengar: flygplatsen beräknas ha kostat kommunens skattebetalare en halv miljard kronor så långt. 

38 Musiker, låtskrivare och producenter protesterar mot det svenskgrundade succéföretaget Spotifys affärsmodell i över 30 städer runt hela jorden. Modellen anses innebära att de allra flesta pengarna hamnar i fickorna hos skivbolagsdirektörer, internationella jätteartister och cheferna på Spotify, medan mindre artister får mindre än ett öre per spelad låt. Spotify bemöter sin vana trogen protesterna med tystnad. Men ett internationellt och enat nätverk för missnöjda musikskapare är ett potentiellt framtida problem för företaget.

37 Vänsterfalangen i kanadensiska socialdemokratiska New Democratic Party gör framgångar. Kongressen i april befolkas av fler vänsterdelegater än tidigare och under namnet ”Courage coalition” driver de igenom krav på höjd minimilön, statligt ägande i telefonimarknaden, delvis avskaffade vinster i välfärden och handelsförbud med israeliska bosättarområden. Vänsterns partiledarkandidat Jesse McLean vinner samtidigt 34 procent av rösterna.

36 Den första självständiga fackföreningen på många år bildas i Uzbekistan. Anställda på det multinationella textilföretaget Indorama organiserar sig under namnet Xalq Birgili (”Folkets enighet”). Efter att ha valts till ordförande förklarar Roza Agaydarova skillnaden mellan sin organisation och det statskontrollerade facket FTUU: ”De tror att en fackförenings roll är att dela ut rabattkuponger för spa-besök eller anordna underhållning. Men i själva verket är fackets främsta uppgift att skydda arbetstagarnas rättigheter.”

35 Påvens hemland Argentina legaliserar abort efter att kampanjgruppen Campaña Nacional por el Derecho al Aborto legal, Seguro y Gratuito lagt fram ett parlamentsförslag om legalisering varje år sedan 2007.

34 USA beslutar att lämna Afghanistan. Det är fortfarande oklart i vilken utsträckning USA faktiskt kommer att lämna landet, men det faktum att regeringen tänker flyga hem samtliga soldater före den 11 september i år kan bara vara en bra sak. Förhoppningsvis kan det innebära att USA:s längsta krig någonsin efter 20 års tid snart kan få ett slut.

33 Den föreslagna skiffergasledningen Atlantic Coast Pipeline, som var tänkt att förse delstater på den amerikanska atlantkusten med skiffergasutvinning från West Virginia dras tillbaka. Segern ger många miljöaktivister hopp om att den nya amerikanska regeringen även ska skrota de kontroversiella ledningarna Dakota Access och Keystone XL.

32 Chile får ny grundlag. Ett år efter de enorma protesterna mot ojämlikheten röstar en förkrossande majoritet av chilenarna för att landets grundlag som antogs under diktatorn Augusto Pinochet ska ersättas. Hur den nya grundlagen kommer att se ut är ännu inte klart, men att den kommer vara bättre än den gamla kan man nog vara säker på.

31 Israel stämplas som apartheid-stat av ett flertal ideella organisationer. Det är inte mycket som går åt rätt håll i Palestina, men det faktum att allt fler organisationer har börjat tala klarspråk om Israels behandling av palestinierna är därför desto viktigare. Likaså internationella brottmålsdomstolens beslut att utreda misstänkta krigsbrott begångna av Israel på de ockuperade områdena.

30 Den långa juridiska tvisten om abort och så kallad samvetsfrihet – ledd av barnmorskan Ellinor Grimmark och uppbackad av internationella abortmotståndsgrupper – slutar i seger för kvinnorörelsen när Europadomstolen väljer att inte ta upp Grimmarks överklagan.

29 Den italienska kommunistiska tidningen Il Manifesto fyller 50 år. Italien må inte längre ha någon organiserad vänster värd namnet, och Antonio Gramscis klassiska partitidning L’Unità gick i graven för ett decennium sedan. Men i dagarna firar i alla fall tidningen Il Manifesto sitt 50-årsjubileum. Det är ett litet ljus i det mörker som ligger över landets en gång så stolta vänstertradition.

28 Spaniens vänsterregering beslutar att den fascistiske diktatorn Francisco Francos grav ska flyttas från mausoleet De fallnas dal utanför Madrid. I stället ska platsen förvandlas till en civil kyrkogård för stupade i inbördeskriget. Sakta men säkert fortsätter bearbetningen av diktaturens arv i Spanien.

27 Kvinno- och tjejjouren i Umeå tecknar ett så kallat IOP-avtal med kommunen och ser därmed till att verksamheten säkras under lång tid framöver. Frågan har drivits av Vänsterpartiet kommungrupp och antogs av en enig individ- och familjenämnd. ”Nationellt håller kvinnojourerna på att försvinna där kommunerna i stället upphandlar tjänsterna men vi vill bevara de ideella krafterna och det här är ett sätt”, säger nämndens ordförande Andreas Lundgren (S) till Västerbottens-kuriren.

26 En japansk domstol finner att förbudet mot samkönade äktenskap strider mot landets grundlag. Därmed sätts ett viktigt prejudikat på vägen mot fullständiga rättigheter för HBTQ-personer i det socialt konservativa landet.

50 VÄNSTERHJÄLTAR: Återbesök förra årets lista

Foto: Alastair Grant/Pool/AP/TT.

Foto: Alastair Grant/Pool/AP/TT.

25 Försöket av tolv storklubbar att starta en ”europeisk superliga” i fotboll sjunker mindre än 48 timmar efter att det sjösattes. Den allt mer pengastinna toppfotbollen kommer säkerligen att fortsätta försöka förvandla det som finns kvar av arbetarklassens främsta sport till ett kommersiellt jippo för miljardärer. Men än så länge är banden mellan sporten och dem som skapade den inte helt kapade.

24 Transport­arbetare­förbundet tecknar kollektivavtal med matleveransföretaget Foodora. Enligt rapporter i bland andra tidningen Arbetet utförs förvisso en stor del av jobbet genom underleverantörer som står utanför avtalet, men nu är vägen mer öppen även för dem. Dags att ta nästa steg!

23 Föreningen Arbetarskrivare följer upp den kritikerrosade antologin Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar (2018) med den nya, Världen vi lämnar under hösten 2020.

22 I ett av de mest ambitiösa DIY-projekten från vänstern på senare år sänder Radio Cyklopen radio i 24 timmar under första maj, både 2020 och 2021. Det är ett styrkebesked från den utomparlamentariska vänstern och en väckarklocka och inspirationskälla för både partier och professionella medieaktörer på vänsterkanten.

Foto: Patrick Semansky,/Pool/AP/TT.

Foto: Patrick Semansky,/Pool/AP/TT.

21 Amerikansk socialism vinner mark. Kampanjorganisationen Democratic Socialists of America (DSA) närmar sig 100 000 medlemmar efter att Bernie Sanders valkampanjer aktiverat en död rörelse. Organisationens medlemmar vinner både stora och små lokalval runtom i imperiet. De har oändligt långt kvar, men att en socialistisk politisk kultur tar form i världskapitalismens bultande hjärta är en seger i sig.

20 Flamman rekryterar en ny chefredaktör. Vem det är måste vi hålla hemligt ett tag till, men vi ser fram emot att berätta mer till sommaren.

19 Åldern där arbetsgivare måste börja betala in till en LO-medlems kollektivavtalade pension sänks stegvis från 25 till 22 år, efter att en dom i en skiljenämnd gett LO fritt fram att sätta strejkhot bakom utökade pensionskrav. Det resulterande avtalet gör också att både arbetare och tjänstemän slipper bevisa att en jobbskada uppstått på arbetsplatsen för att få försäkringsersättning.

Foto: Henrik Montgomery/TT .

Foto: Henrik Montgomery/TT .

18 Nyliberalismen är död, sade Magdalena Andersson, och det kan man inte ens med lite god vilja hävda är sant. Men pandemin innebar i alla fall att staten äntligen började spendera pengar: budget i balans-regimen är åtminstone satt på paus. Den hoppfulle när förhoppningar om att detta visar sig vara effektivt och banar väg för en mer proaktiv stat.

17 Uber, som hittills felaktigt har klassat sina förare som egna företagare, tvingas klassa dem som anställda i efter ett domstolsbeslut i Storbritannien. I Spanien lägger den socialistiska regeringen fram ett lagförslag som innebär att landet blir först i världen med att ge Uber-förare och andra gig-anställda rätt att organisera sig och förhandla kollektivt om löner. Även i andra länder börjar tumskruvarna dras åt om det notoriskt exploaterande företaget. Tommy Wreeth, ordförande i Transport, välkomnar den brittiska domen men säger till Flamman att de svenska facken behöver draghjälp av politikerna för att kunna börja jobba i frågan.

16 Den rödgröna dagstidningen Dagens ETC når för första gången den magiska gränsen 10 000 prenumeranter. De visar därmed att röd press inte bara är viktig, utan också kommersiellt gångbar. Det får vi ge dem.

15 Den lilla kommunistiska önationen Kuba skickar inte bara läkare över hela världen för att undsätta länder med överbelastad sjukvård. Landet håller även på att ta fram fem (!) olika vaccin mot covid-19. Detta trots att den ekonomiska blockaden kvarstår och ekonomin krympt med elva procent sedan pandemin bröt ut. I en värld där massdöd inte förmår få rika länder att släppa vaccinpatent till fattigare länder kan det vara räddningen för miljontals människor.

14 Fria teatergrupper finner vägar ut ur pandemin när Teater Tribunalen sänder sina föreställningar som podd och Oktoberteatern genom sin playtjänst.

Foto: Andre Penner/AP/TT.

Foto: Andre Penner/AP/TT.

13 Den brasilianske ex-presidenten Lula friges sedan alla åtal mot honom lagts ned. Lula som är Brasiliens i särklass mest populära politiker kan därmed ställa upp för vänsterpartiet PT i nästa års presidentval mot Jair Bolsonaro. Om han kommer att göra det och vilka chanser han har att vinna är ännu osäkert. Dock står klart att en av de största politiska rättsskandalerna i modern tid har fått ett lyckligt slut.

12 Den höjda a-kassenivå som infördes i början av coronapandemin blir kvar hela 2021 och 2022. Med lite tur, ilska och organisering gör förlängningen att det blir betydligt mer oattraktivt för Socialdemokraterna att sänka nivåerna igen om de regerar efter valet 2022.

11 Hot om vild strejk bland personalen på Arriva Pågatågen i Skåne gör att Seko-medlemmen och huvudskyddsombudet Ola Brunnström, som sades upp efter att ha skrivit ”va inte rädda för cheferna, de ska vara rädda för oss” i ett mejl till medlemmarna, får behålla sitt jobb. Det visar att strejker inte alltid behöver ha LO i ryggen – och att Ola hade rätt.’

Foto: Juan Karita/AP/TT.

Foto: Juan Karita/AP/TT.

10 Det bolivianska vänsterpartiet MAS återerövrar makten i valet ett år efter att presidenten Evo Morales avsattes i en kupp stödd av militären. MAS nya president Luis Arce kunde tillsammans med andra anhängare välkomna Morales som en hjälte när han återvände till landet från exilen i november. En ljusglimt i det annars allt mörkare Latinamerika.

9 Galago utökar utgivningen från fyra till sex nummer per år medan resten av branschen talar om tidningsdöden.

8 Som ett resultat av 25 års facklig och juridisk kamp vinner de anställda inom vård och omsorg i Malmö kommun rätt till arbetskläder. Monica Smidje, den förtroendevalda som arbetat längst med frågan, skriver på Kommunals sajt att hon konsekvent avslutade varje arbetsgivarmöte med frasen ”och för övrigt så anser Kommunal att medlemmarna ska ha rätt till arbetskläder på cirkulationstvätt.”

Julio Cortez/AP/TT.

Julio Cortez/AP/TT.

7 Efter ett år av protester döms polisen som dödade George Floyd för mord. Allt har inte förändrats, men i ett fall har en sak har i alla fall förändrats. För en gångs skull har ovedersägliga bevis gjort att en svart person fått rättvisa mot polisen i USA.

Foto: Henrik Montgomery/TT.

Foto: Henrik Montgomery/TT.

6 SD:s toppstöd i sammanvägda opinionsundersökningar, över 24 procent, bryts under 2020 och rasar under årets första månader ned till något mindre skräckinjagande 18 procent. Detta är kanske inte en seger så mycket som ett nederlag för fienden men skadeglädje är också glädje, och det senaste året tar vi vad vi kan få.

Foto: Johan Nilsson/TT.

Foto: Johan Nilsson/TT.

5 Fackförbundet Kommunal visar att bussförares hälsa är viktigare än regionernas biljettintäkter när de lägger skyddsstopp på kollektivtrafikföretag i bland annat Småland och Skåne, eftersom företagen vägrat stänga framdörren och spärra av vägen till förarna under pandemin. ”Jag tror att det är en av de lyckligaste dagarna i mitt liv”, säger skyddsombudet Michael Lundgren till tidningen Kommunalarbetaren när den fackliga aktionen fungerat och företagen tvingas backa.

Foto: Unsplash.

Foto: Unsplash.

4 Antalet vänsterpoddar exploderar. Urvalet av socialistiskt sällskap när man diskar, går ut med hunden eller på jobbet blir allt större och bättre. Komintern, Eld och rörelse, Apans anatomi, Röda Rummet och Krakelpodden är några av Flammans favoriter från det gångna året.

3 Försäkringskassan börjar vända. Efter år av politisk, akademisk och aktivistisk kritik mot de systematiska avslagen börjar myndigheten erkänna att de har begått fel, samtidigt som regeringen till slut inleder förändringar av de lagar och regleringsbrev som styr myndigheten.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.

2 Preem, det svenska oljebolaget, drar i september 2020 tillbaka sin ansökan om att få bygga ut sitt raffinaderi utanför Lysekil. Aktivister, som motarbetat utbyggnaden under flera år, jublar. Högern gråter över uteblivna arbetstillfällen och minskad tillväxt. Flammans Per Sicking ser i stället, försiktigt positivt, att Miljöpartiet till slut tycks ha skaffat sig en industripolitik som driver på företag i rätt riktning.

1 Den fackliga organisations­graden – det vill säga andelen anställda som är med i ett fackförbund – ökar. Det är ett brott med en nedåtgående trend som pågått i Sverige sedan 1990-talet. Under 2020 stiger anslutningsgraden enligt en rapport från Arena Idé till 69 procent, motsvarade över 75 000 nya medlemmar. Fackförbundens a-kassor ökar under samma period med över 240 000 medlemmar. Bland utrikes födda, vars fackliga organisationsgrad de senaste åren fallit ännu snabbare än för snittet, är den positiva utvecklingen särskilt markant.

Det beror förstås på pandemin. Medlemsskap i a-kassan blev plötsligt centralt, när så många arbetsplatser hotades med stängning eller konkurs, och många anställda riskerade att förlora sina jobb. Medlemsökningen i facken ska troligen också ses i ljuset av pandemin. Osäkra förhållanden tycks ha fått fler att inse styrkan i att gå samman.

I sig betyder ökningen kanske inte så mycket mer än att fler nu är en del av den fackliga gemenskapen. Om avtalsrörelsen är någon indikation verkar medlemstillströmmningen inte ha inneburit några stora förändringar i styrkeförhållande mellan arbetsmarknadens parter.
Mer ska man kanske inte vänta sig av en procentenhet heller.

Frågan är nu om fackförbunden i handling kan visa de nya medlemmarna varför de ska vara kvar. Här kommer det inte att räcka med att hänvisa till historiska reallöneökningar.

En trettioårig dödsspiral är bruten. Nästa steg avgör framtiden.

Nyheter/Utrikes 07 januari, 2026

Platoncensur på filosofikurs i Texas: ”Absurt”

Kollage: Flamman.

Den svenska filosofiprofessorn Martin Peterson får inte längre undervisa i vissa av Platons texter för sina studenter vid A&M University i Texas. Anledningen är universitetets nya regler – som förbjuder ”rasideologi” och ”könsideologi”.

Filosofiprofessorn Martin Peterson (bilden) sitter på flygplatsen i Paris med sin son när Flamman ringer, i väntan på ett plan tillbaka till Texas.

– Till och med New York Times har hört av sig nu. Det är på den nivån, säger han.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 07 januari, 2026

Man måste inte välja mellan Trump och Maduro

Framtid. Trump och USA har troligen koloniserat Venezuela, men många led också under Nicolas Maduros förtryck, skriver Slavoj Žižek. Foto: Natacha Pisarenko/AP.

USA säger sig befria Venezuela – men talar samtidigt öppet om att ”styra” landet och ta kontroll över dess olja. När Donald Trump kliver in i Caracas gör han det inte i demokratins namn, utan i kolonialismens. Men vänsterns främsta uppgift är att förstå varför den bolivarianska revolutionen blev en sådan katastrof, skriver Slavoj Žižek.

Medan medierna fylls av detaljer om gripandet av Nicolás Maduro och hans fru Cilia Flores, bör man rikta blicken mot det verkligt märkliga: Venezuela är nu de facto ockuperat, samtidigt som samma regering fortsätter att styra landet.

Den 3 januari 2026 förklarade Trump att USA kommer att ”styra” landet ”tills vi kan genomföra en säker, korrekt och omdömesgill övergång”, och ännu mer rakt på sak att han betraktar sig själv som ”ansvarig för Venezuela”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 07 januari, 2026

Busschaufförernas stresskamp: ”Extremt fackfientligt”

Av de 17 personerna ombord på bussen i Liljeholmen skadades alla utom en. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Efter flera dramatiska bussolyckor som tagit både förares och resenärers liv begär Kommunal att arbetsmiljön ombord granskas. Chauffören och skyddsombudet Petra Zallin på Nobina berättar för Flamman om minutmarginaler, nitisk övervakning, och förare som skippar både lunch, vatten och kisspaus.

16.06, dagen före nyårsafton, smäller det i knutpunkten Liljeholmen söder om Stockholm. Framrutan på den röda SL-bussen krossas när den drämmer in i husfasaden. Sexton personer ombord på bussen skadas, inklusive föraren. Sju förs till sjukhus, varav minst två med allvarliga skador. Stadens pendlare har redan olyckan vid Tekniska Högskolan färskt i minnet från månaden innan, där förarens oväntade kollaps vid ratten ledde till att en av Transdevs långfärdsbussar plöjde genom en busskur och tog tre kvinnors liv

I augusti 2025 dog en chaufför i en krock i Trelleborg, som även den misstänks ha orsakats av ett sjukdomsfall. Den anonyma busschauffören ”Marie” på bolaget Nobina larmade efter det i en intervju med TV4 om arbetsvillkor hon menar kan riskera livet på kollegor och passagerare. Efter den senaste kraschen i Stockholm uppmanade Nobina-skyddsombudet Peter Selén regionpolitikerna i radio att granska arbetsmiljön och stressnivå, och meddelade även att det inte var halt på olycksplatsen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage/Utrikes 07 januari, 2026

De bygger hållbart och grönt – för stadens fattigaste

L’Espoir är byggt som passivhus med solceller och gemensamma utrymmen. Foto: Jenny Stenberg.

Huset L’Espoir i Bryssel är byggt med solceller, gemenskap och inspiration från amerikansk medborgarrättsrörelse. Nu vill det sociala bostadsbolaget bakom projektet visa att klimatsmart boende inte är ett privilegium för de rika.

–Vi visste inte vad vi gav oss in i när vi tackade ja, berättar Fadma-Amine Lahoussine.

– Vilket var tur för hade vi vetat att det skulle ta fem år och hur mycket jobb som krävdes hade vi förmodligen inte vågat.

Hennes man Fadel skrattar instämmande samtidigt som han häller upp sitt nybryggda söta myntate i plastmuggar. Ett generöst fat med kakor skickas runt. Vi sitter i ett trädgårdsskjul i stadsodlingen La Jardin Majorelle i stadsdelen Molenbeek i Bryssel. Det regnar och är gråkallt.

Väggarna i skjulet är fulla av fotografier på politiker, forskare och en och annan kändis från världens alla hörn, som liksom vi kommit hit för att lära sig hur det som verkar omöjligt för bostadspolitiken och fastighetsmarknaden i våra respektive hemländer – det vill säga att bygga nya bostäder av god kvalitet centralt i en storstad som låginkomsttagare har råd att bo i – här har gjorts möjligt.

Hopp. De boende i L’Espoir bestämmer tillsammans om husets skötsel, ekonomi och gemensamma ytor – en styrka, men också en källa till konflikter. Foto: Jenny Stenberg.

– Vi fem, Fadel, jag och våra tre barn bodde trångt i en hyresrätt som vi knappt hade råd med här i Molenbeek. Lägenheten var sliten. Vi trivdes i området men det var tufft att bo på varandra med grejer överallt. Det blev ofta bråk, särskilt när barnen blev lite äldre.

– 2004 bjöd medborgarkontoret i Molenbeek in till ett informationsmöte om ett nytt projekt där vi med låga inkomster skulle ges möjlighet att äga en bostad och ha möjlighet att få vara med och påverka hur den skulle se ut. Vi var lika skeptiska till hur det skulle gå till när vi gick dit som vi när vi kom hem, skrattar Fadma-Amine Lahoussine.

Initiativtagare till mötet var Geert de Pauw (bilden), socialarbetare och ansvarig för bostadsfrågor på medborgarkontoret i Molenbeek. I början av 2000-talet såg han hur konsekvenserna av Belgiens länge förda bostadspolitik att stödja och premiera bostadsägande på bekostnad av hyresrätten påverkade bostadssituationen i stadsdelen.

– Hyresvärdar höjde redan höga hyror, vilket tvingade familjer och andra med låga inkomster att lämna stadsdelen. Allt fler hyresrätter omvandlades till äganderätter och en tydlig gentrifiering av området påbörjades. Jag kände att vi behövde göra något för att bryta utvecklingen, berättar Geert de Pauw.

Tillsammans med familjen Lahoussine och tretton andra trångbodda familjer med otrygga bostadsförhållande i Molenbeek kontaktade De Pauw den icke-vinstdrivande organisationen Cire, som bland annat arbetar med sociala bostadsprojekt för invandrare och flyktingar, den regionala bostadsfonden Fonds du logement de la Région de Bruxelles-capitale och kommunen. De Pauw föreslog att de tillsammans skulle genomföra ett bostadsprojekt med målsättningen att skapa hållbara bostäder av god kvalitet som familjerna hade råd att bo i. Om familjerna skulle få möjlighet att bo kvar i området skulle de samtidigt bidra till att motverka den pågående gentrifieringen av Molenbeek. Kommunen gav fonden möjlighet att köpa en tomträtt i stadsdelen. Cire och den regionala bostadsfonden var projektets byggherrar och finansiärer.

Målsättningen är att hjälpa de hushåll som har svårast att hitta ett anständigt boende på den privata bostadsmarknaden.

Med stöd av medborgarkontoret bildade familjerna en förening, en form av byggemenskap. En arkitekt, Damien Carnoy, anlitades att leda workshops där familjerna fick hjälp att formulera sina bostadsönskemål samt tillsammans diskutera hur man ville nyttja gemensamhetsutrymmen.

–Vi gick på så många möten. Det var väldigt rörigt och oklart hur huset skulle se ut, hur vi skulle kunna påverka hur vår lägenhet skulle se ut och inte minst hur vi skulle ha råd att köpa den i slutändan, berättar Fadma-Amine.


2009, efter fem års hårt arbete, var L’Espoir (”Hoppet”) som huset heter, inflyttningsklart. Det var ett av Bryssels första flerbostadshus helt byggd i trä. Det är ett så kallat passivhus (ett energieffektivt hus som kräver väldigt lite energi för uppvärmning tack vare kraftig isolering och ett särskild ventilationssystem) med solpaneler, sedumtak och regnvattentank som både ser och fungerar annorlunda än övriga bostadshus i kvarteret. I dag är det hem åt 14 familjer.

Stadsodlingen, som ligger på en tidigare ödetomt invid L’Espoir, har blivit en viktig gemensam mötesplats för boende i hela området. Den sköts av frivilliga och är öppen för allmänheten under vissa tider. Här odlas grönsaker, örtkryddor och blommor. Det finns även ett hönshus.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur/Nyheter 06 januari, 2026

”Texten tillfredsställde en mörk drift hos folk”

Den svenska kritikern Sanna Samuelsson och den franska författaren Édouard Louis. Bild: Privat / Jessica Gow/TT.

Podden Gästabudet ger utmärkelsen Årets sågning till

Sanna Samuelsson är årets vinnare av litteraturpodden Gästabudets utmärkelse ”Årets sågning”. Texten i fråga är hennes recension i Aftonbladet av den franska författaren Édouard Louis Monique flyr. Förutom att belöna boken med ett (1) plus av fem, inleds recensionen med ordet ”Blä.”

I poddavsnittet beskriver hon sig som ambivalent till utmärkelsen. Flamman ringde upp för att gräva i känslorna kring priset.

Hur känns det att vinna?

– Jag var faktiskt lite orolig att det skulle hända, för jag märkte att många reagerade väldigt positivt på texten. Och jag mindes debatten förra året då Gunilla Kindstrand vann för sin sågning av Daniel Sjölins roman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 06 januari, 2026

Europas fall är ingenting att fira

Ett Europa som blir turistparadis för amerikaner och kineser duger inte som framtidsvision. Foto: Mirco Toniolo/Errebi/AGF/REX.

Svaret på Europas kris är inte att acceptera att bli en koloniserad vykortskontinent – utan att ta chansen att bli självständigt på riktigt.

Ett Europa vars innerstäder töms på invånare och fylls med sydostasiatiska turistgrupper, kitschiga souvenirbutiker, Airbnbboenden och pizzamenyer på tolv språk. Där tekniken kommer från USA, mineralerna från Kina, och vi själva nöjer oss med rollen som en sömnig vykortskoloni.

Det är kontinentens framtid om vi inte ändrar kurs, skriver idéhistorikern Anton Jäger i en uppmärksammad krönika i New York Times. Men svaret bör enligt Jäger inte bli att försöka återfå vår fornstora glans, utan att acceptera nedgången och finna vår plats som världens nya utkant.

Jäger har dock fel i sin historieskrivning. Europas nedgång skedde förra århundradet när kolonialflaggorna halades i Algeriet, Kongo och Indonesien. Det gamla Europa hanterade sin nyfunna litenhet genom att vända sig till europeisk integration. Det europeiska samarbetet behöver ingen nedgångsstrategi eftersom samarbetet redan är en sådan. Jägers diagnos är alltså minst 50 år för gammal.

Att erkänna att man vill rädda Europa är inget svaghetstecken.

Den geopolitiska stiltjen efter murens fall gjorde det möjligt för Europa att spela självständigt utan att riktigt vara det. Energin säkrades genom billig rysk gas och säkerheten sköttes av amerikanska vapen. Så länge detta fungerade kunde man framstå som en självständig aktör. Men vad den politiska eliten såg som en bestående lösning visade sig i efterhand bara ha varit ett sätt att vinna tid.

Låt oss kalla detta för den tyska eran. De lata olivmumsarna i södra Europa kunde inte handskas med pengar och påtvingades en sträng nedskärningsregim. Länderna i östra Europa rundades bokstavligen av en gasledning i Östersjön. Att balter och polacker gnällde visade bara att de inte förstår geopolitik.

Den ryska invasionen av Ukraina 2022 visade att stabiliteten var en illusion. Det Europa som de tyska förbundskanslerna Gerhard Schröder och Angela Merkel lämnade efter sig pressas nu till bristningsgränsen av Putin och Trump. En situation som ställer de små rödgröna partierna till vänster om socialdemokratin inför ett existentiellt vägval. Utan möjligheten att förverkliga en egen vision för Europa tvingas pyttevänstern att välja mellan att underordna sig den systembevarande mitten och den radikala högern.

Att gå mitten till mötes innebär en identitetskris för den traditionella vänstern. Här tvingas man svälja militär upprustning, Natomedlemskap, mer europeisk överstatlighet och stram migrationspolitik. Men efter att ha sålt sin själ för att slippa pulveriseras under Meloni, Weidel, Bardella eller Åkesson kan vänstern fortsätta krångla sig fram.

Läs mer

Vänstervisionen som konvergerar med ytterhögern är på ytan muntrare. Här firar vi imperiets fall. Västvärlden drar sig tillbaka från sin globala position efter hundratals år av exploatering och dominans. Miljontals människor tvingas ut ur Europa men de återvänder trots allt till sina naturliga kultursfärer för att avnjuta freden som råder sedan världen delats upp i slutna civilisationer efter den konservativa statsvetaren Samuel Huntingtons gamla ritningar.

Det senare alternativet avfärdas på goda grunder av en allt större del av den nordiska vänstern. 2026 är inte ett år för pojkrumsfantasier.

Jäger må flörta med idén om europeisk nedgång men lösningarna han föreskriver är knappast palliativa. Mer centralisering och mindre nyliberal teknokrati, aktiv industripolitik med stora offentliga investeringar, samt militärt och ekonomiskt oberoende är reformer som gör EU starkare.

Att erkänna att man vill rädda Europa är inget svaghetstecken. Det är den enda vägen framåt för en vänster som inte vill förlora kontinenten till Trump och Putin.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 06 januari, 2026

Klasserna förenas mot mullorna

Skärmdump från en video som spreds på sociala medier den 31 december 2025 och visar demonstranter som angriper en statlig byggnad i Fasa i södra Iran. Foto: AFP.

För första gången på länge har en klassöverskridande proteströrelse formats i Iran. Lika nytt är kravet att shahen ska återta makten från mullorna.

Strax före nyår beslutade Irans regering att avskaffa subventionerna för importerade basvaror som ris, matolja och mjöl. Det var ett tekniskt beslut, men i ett land som Iran kan det få långtgående konsekvenser. I praktiken gjorde det att priset ökade med mellan 50 och 70 procent, och den 28 december gick Teherans basar, en mäktig kraft i huvudstaden, ut i strejk.

Två dagar senare gjorde säkerhetsstyrkor räder mot flera studentbostäder, inklusive för kvinnor. Det som hade börjat som en strejk bland basarhandlare blev nu ett studentdrivet uppror mot regimen. Hittills har minst 20 personer dödats, varav tre barn, och över 1 000 gripits.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (1 svar)

Flammans forum

"En väldigt slö journalistik i denna artikel tyckte jag. Jag är mycket intresserad av utvecklingen i Iran men vad gav denna artikel egentligen? Inte en enda röst från oppositionen inne i Iran fick komma till tals. Enbart två "röster ur disporan" intervjuas. Men vilka röster var det? Jag känner inte till organisationen ACI, och kunde inte få fram någon info om dem via Google eller ChatGPT. Vad är det för organisation? Vad står de för? Hur har de förhållit sig till shahen tidigare? Ingen aning. Är den här nya påstådda förkärleken för Pahlavi-dynastins återkomst verkligen något som är utbrett inom den inhemska oppositionen i dagsläget? Det har alltid funnits en del av den iranska oppositionen som varit för Pahlavis återkomst, men vari baserar man att det numera är många fler än tidigare? Ett påstående från en enskild oppositionell i Sverige, som uppenbarligen hyser sympatier för shahen? T.o.m. den andra källan (Kashefi) säger ju att kravet på Pahlavis återkomst alltid haft en popularitet inom diasporan. Påståendet i ingressen, att kravet på shahens återkomst är något helt nytt, stämmer ju inte. Delar av oppositionen har alltid stått bakom shahen. Men påståendet att oppositionen inne i Iran nu är enade bakom detta krav, vad baseras det på? Lite märkligt att man inte har någon enda källa inifrån landet som bekräftar detta. Inte ens Kashefi säger ju i artikeln uttryckligen att det är ett krav som den stora massan av de som protesterar inne i landet nu står bakom. Det är bara Mesdaghi som påstår det i artikeln. Ändå framställs det som ett faktum och en stor och viktig förändring jämfört med tidigare uppror. Har ni kollat på uppgifterna om att Israel arbetar hårt bakom kulisserna för att pusha för shahens återkomst? https://www.haaretz.com/israel-news/security-aviation/2025-10-03/ty-article-magazine/.premium/the-israeli-influence-operation-in-iran-pushing-to-reinstate-the-shah-monarchy/00000199-9f12-df33-a5dd-9f770d7a0000 Nä, det här var ingen vidare utrikesjournalistik. Jag förväntar mig mer av Flamman."
O
Ola Hakefelt
Nyheter/Utrikes 05 januari, 2026

Vem drog ut elen i Berlin?

Drönarbild över Mexikoplatz i Berlin-Zehlendorf den 5 januari 2026, där en gatlykta lyser med hjälp av en nödgenerator, tack vare insatser från THW. Foto: Emmanuele Contini/Imago/TT.

Tusentals berlinare huttrar i vinterkylan efter ett branddåd mot stadens elnät. En klimatgrupp har tagit på sig attentatet – samtidigt som teorier florerar om rysk inblandning. I centrum för allt står ett illa författat manifest.

Medan snön föll över Berlin, tidigt på årets första lördagmorgon, blev plötsligt 45 000 hushåll utan elektricitet. Snart stod det klart att ett brandattentat riktats mot en samling högspänningskablar och att det skulle ta minst fem dagar att återställa strömmen.

Det drabbade området i sydvästra Berlin domineras av rika villakvarter. Men där ligger även ett insprängt socialt utsatt höghusområde, vars 5 000 invånare likaså fick känna temperaturen i de mörklagda lägenheterna sjunka mot noll.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur/Nyheter 05 januari, 2026

Israelisk Eurovisionseger tippas – innan någon hört låten

Foto: Jessica Gow/TT.

Högljudda krav på bojkott och uteslutning av Israel ur Eurovision Song Contest har hittills fått fem länder – Nederländerna, Spanien, Slovenien, Island och Irland – att dra sig ur årets upplaga av musikfestivalen, som kommer att hållas i österrikiska Wien i maj.

Ändå toppar Israel redan bettingbolagens listor på vem som vinner musiktävlingen – trots att varken sångare eller låt utsetts än av public service-bolaget KAN. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 04 januari, 2026

Ulf Kristerssons feghet bör oroa Danmark

Kan Danmarks statsminister Mette Frederiksen lita på att Europa och Sverige ställer upp om USA anfaller Grönland? Foto: Pär Bäckström/TT.

I ett läge där Donald Trump visar upp naken imperialism är den svenska tystnaden inte bara pinsam – den är farlig.

Så kom den till sist, den amerikanska statskuppen i Venezuela. 

Donald Trump har bäddat för den i flera år. Redan 2020, under sin första presidentperiod, utfärdade han en arresteringsorder mot Maduro för ”narkoterrorism”. I januari erkände han oppositionspolitikern Edmundo Gonzáles som den rättmätiga vinnaren av ett val präglat av omfattande fusk och oklarheter.

Den 24 mars införde han sanktioner mot länder som handlar med venezuelansk olja. Under hösten attackerade USA dessutom minst 35 båtar med 115 dödade, även det under förevändning att stoppa narkotikasmuggling. Detta trots att landet inte är någon central drogaktör, och att det mesta kokainet som passerar landet snarare skeppas till Europa.

Attacken följer ett välkänt mönster i Latinamerika. USA har tidigare avsatt 24 regeringar i regionen, som Jacobo Arbenz i Guatemala 1954 och Salvador Allende i Chile 1973, ofta med hänvisning till att försvara demokratin, men i själva verket för att skydda sina egna intressen.

Donald Trump är dock tydlig med att detta varken handlar om knark eller folkstyre. I sina strategidokument har han tvärtom målat upp två demokratiska delar av världen, Europa och Latinamerika, som sina främsta motståndare. Samtidigt har han lierat sig med auktoritära rörelser och länder, inklusive tidigare ärkefienden Ryssland.

Han har också dammat av Monroedoktrinen, som säger att USA har rätt att dominera den västra hemisfären. Därmed ger han också ett indirekt frikort till Ryssland, Kina och andra stormakter att mobba sina grannar.

Donald Trump kallar kidnappningen ärligt nog för en ”attack mot suveräniteten”, och lovar att USA ska styra Venezuela ”tills dess att de återlämnar all olja, mark och andra tillgångar som de tidigare stulit från oss”, ett påstående helt utan grund. Han har dessutom rundat kongressen och därmed troligen inte bara brutit mot internationell rätt, utan även mot amerikansk lag.

Det är alltså imperialism i sin naknaste form. Förhoppningen hos delar av vänstern om Donald Trump som isolationist var alltså önsketänkande, som Karim Jebari påpekade i Flamman redan för ett år sedan. Och nya måltavlor har redan radats upp. Donald Trump har varnat Colombias valda president Gustavo Petro att passa sig (watch his ass), utrikesminister Marco Rubio har sagt att även Kuba ”borde vara oroade”, och Katie Miller, fru till en av Trumps närmaste rådgivare, lade ut en karta över Grönland täckt av USA:s stjärnbanér på X med texten ”SNART”.

Jesper Møller Sørensen, Danmarks ambassadör i USA, svarade med ett diplomatiskt nödrop: ”Bara en vänlig påminnelse om USA och Kungariket Danmark: vi är nära allierade och bör fortsätta att arbeta tillsammans som det. USA:s säkerhet är också Grönlands och Danmarks säkerhet.”

Så vad säger Sveriges regering när ett nordiskt grannland blir hotat? Statsminister Ulf Kristersson nöjde sig med ett lamt uttalande på X (3/1), som visserligen korrekt beskriver Venezuela som en diktatur, men inte förmår fördöma USA:s aggression. I stället påminner han vagt om att ”alla stater har samtidigt ett ansvar att respektera och agera i enlighet med folkrätten”.

Är det vad han kommer att säga om USA förklarar krig mot Danmark också? ”Nej, nu får alla lugna sig”, som om det gällde ett stökigt barnkalas.

Uttalandena från europeiska ledare som Emmanuel Macron och Ursula von der Leyen var knappast bättre. De hejar oblygt på en stormaktsstrategi där Europa ses som fiende. Det är en märklig tid när man får slå följe med gammelmoderater som Gunnar Hökmark och Carl Bildt för att påminna om folkrätten.

Men avfärdanden räcker inte. Europa behöver också dra strategiska slutsatser. Sverige borde snarare omedelbart riva upp DCA-avtalet och lämna Nato, och sluta snyfta över att ”pappa” Trump har lämnat oss. I stället måste vi bidra till en europeisk försvarspakt som äntligen kan frikoppla oss från Pax Americana, och dessutom formulera ett kraftigare svar på USA:s aggressiva teknikimperialism, inte bara med regleringar utan med en egen moln- och ai-infrastruktur.

Regeringen måste dessutom sluta använda teknologi från Palantir, vars vd Peter Thiel jämfört europeiska lagstiftare med ”Antikrist”. Samt tydligt meddela Danmark att vi står på deras sida, i stället för att fegt buga inför Washington.

Situationen är mörk, och Xi och Putin gnuggar händerna i kulisserna. Men den rymmer också en möjlighet. Europa har fortfarande starka fackföreningar, välfärdsstater och demokratiska traditioner. Vänstersidan kan ännu, som i Spanien, visa att det finns alternativ. Om vi vågar kasta av oss den nyliberala tvångströjan kan vi dessutom erbjuda det mest effektiva motmedlet mot auktoritarianism: att skapa samhällen som folk vill leva i.

Diskutera på forumet (0 svar)