Opinion 30 april, 2021

50 segrar som gav oss hopp under pandemiåret

Lagom till årets första maj-firande presenterar Flamman traditionsenligt sin lista på 50 flammor. Den här gången belyser listan segrar att minnas, fira och inspireras av från året som gått. Topp 25 har redan publicerats i det senaste numret av Flamman – nedan kan du ta del av alla 50!

Läs Tor Gasslanders introduktion till 50 flammor 2021: ”Att minnas  och fira sina segrar är en del av kampen”

50 Den Malmöbaserade författaren och Flammanfavoriten Andrzej Tichý nomineras till The International Bookerprize 2021 – ett av världens främsta litteraturpriser – för den engelska översättningen av romanen Eländet (2016, Bonniers)

49 Med ett drygt år kvar till fotbolls-VM i Qatar börjar äntligen protesterna mot arrangörslandet ta fart även bland fotbollsspelarna själva. Under våren 2021 markerar bland annat spelarna i Norges och Tysklands landslag mot villkoren för de gästarbetare som omkommit i samband med byggandet av fotbollsarenor i gulflandet och initiativ diskuteras för en samordnad skandinavisk protest. Om det i slutändan verkligen innebär några egentliga förändringar får väl dock framtiden utvisa.

48 Arbetarlitteraturens återkomst! Är inte bara ett faktum sett till det senaste årets starka bokutgivning utan även titeln på kulturskribenten och författaren Rasmus Landströms nya standardverk i ämnet som utkommer under hösten 2020 till kritikernas förtjusning.

47 Det socialistiska bokkaféet Amalthea i Malmö firade 10 år redan 2019 men utkom med jubileumsboken under året som gått.

46 Brunhögerns senaste mediaprojekt Bulletin kapsejsar direkt efter sjösättning. Den avgående chefredaktören Ivar Arpi sörjer ägarnas bristande intresse för arbetsmiljö och medarbetarinflytande.

45 Den fackliga tankesmedjan Katalys publicerar ”Klass i Sverige” – en 700 sidor lång populärvetenskaplig antologi om den svenska arbetarklassens position på 2010-talet.

44 Stockholms LS av SAC ser till att gästarbetare och andra människor utanför LO:s radar får ut över 2 miljoner kronor i uteblivna löner och skadestånd under de första månaderna av 2021.

43 Vänstergruppen i EU-parlamentet publicerar tegelstenstjocka ”The black book of pushbacks”, där en samling aktivistorganisationer har dokumenterar våldet och de olagliga tillbakavisningarna av migranter vid EU:s gränser. Den blir del av en pågående mobilisering mot EU:s gränspolis Frontex, som nu granskas av unionens egna institutioner.

42 De anställda hos Göteborgs stad – stadens största arbetsgivare – får som första kommunanställda i Sverige in skrivningar om hantering av sexuella trakasserier i sina kollektivavtal. Det efter politiska påtryckningar från Feministiskt initiativ, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

41 Kolbränningen i Värtaverket i Stockholm avslutas för gott, tidigare än planerat. I perioder har verket släppt ut närmare 500.000 ton koldioxid per år – mer än Kirunagruvan och ungefär lika mycket som hela det svenska inrikesflyget.

40 Världshistoriens största strejk äger rum i Indien. Det är förvisso inte fullt så historiskt som det låter: världshistoriens tidigare största strejker tog plats i indien 2015, 2016 och 2019. Men en proteströrelse som 2020-2021 enar bönderna i ett av världens största länder mot en planerad avreglering av marknaden sätter fingret på vilka det är som håller en nation igång: de som producerar maten. 

39 Det blir inga fler flyg från Bromma eller Västerås. Efter långa strider i båda fallen beslutas till slut att flygplatserna ska lägga ned. Det innebär knappast ett stopp för okynnesflyget  – för det skulle staten behöva sluta miljardsubventionerna branschen – men det är ett steg på vägen. Dessutom sparar det Västeråsarna en hel del pengar: flygplatsen beräknas ha kostat kommunens skattebetalare en halv miljard kronor så långt. 

38 Musiker, låtskrivare och producenter protesterar mot det svenskgrundade succéföretaget Spotifys affärsmodell i över 30 städer runt hela jorden. Modellen anses innebära att de allra flesta pengarna hamnar i fickorna hos skivbolagsdirektörer, internationella jätteartister och cheferna på Spotify, medan mindre artister får mindre än ett öre per spelad låt. Spotify bemöter sin vana trogen protesterna med tystnad. Men ett internationellt och enat nätverk för missnöjda musikskapare är ett potentiellt framtida problem för företaget.

37 Vänsterfalangen i kanadensiska socialdemokratiska New Democratic Party gör framgångar. Kongressen i april befolkas av fler vänsterdelegater än tidigare och under namnet ”Courage coalition” driver de igenom krav på höjd minimilön, statligt ägande i telefonimarknaden, delvis avskaffade vinster i välfärden och handelsförbud med israeliska bosättarområden. Vänsterns partiledarkandidat Jesse McLean vinner samtidigt 34 procent av rösterna.

36 Den första självständiga fackföreningen på många år bildas i Uzbekistan. Anställda på det multinationella textilföretaget Indorama organiserar sig under namnet Xalq Birgili (”Folkets enighet”). Efter att ha valts till ordförande förklarar Roza Agaydarova skillnaden mellan sin organisation och det statskontrollerade facket FTUU: ”De tror att en fackförenings roll är att dela ut rabattkuponger för spa-besök eller anordna underhållning. Men i själva verket är fackets främsta uppgift att skydda arbetstagarnas rättigheter.”

35 Påvens hemland Argentina legaliserar abort efter att kampanjgruppen Campaña Nacional por el Derecho al Aborto legal, Seguro y Gratuito lagt fram ett parlamentsförslag om legalisering varje år sedan 2007.

34 USA beslutar att lämna Afghanistan. Det är fortfarande oklart i vilken utsträckning USA faktiskt kommer att lämna landet, men det faktum att regeringen tänker flyga hem samtliga soldater före den 11 september i år kan bara vara en bra sak. Förhoppningsvis kan det innebära att USA:s längsta krig någonsin efter 20 års tid snart kan få ett slut.

33 Den föreslagna skiffergasledningen Atlantic Coast Pipeline, som var tänkt att förse delstater på den amerikanska atlantkusten med skiffergasutvinning från West Virginia dras tillbaka. Segern ger många miljöaktivister hopp om att den nya amerikanska regeringen även ska skrota de kontroversiella ledningarna Dakota Access och Keystone XL.

32 Chile får ny grundlag. Ett år efter de enorma protesterna mot ojämlikheten röstar en förkrossande majoritet av chilenarna för att landets grundlag som antogs under diktatorn Augusto Pinochet ska ersättas. Hur den nya grundlagen kommer att se ut är ännu inte klart, men att den kommer vara bättre än den gamla kan man nog vara säker på.

31 Israel stämplas som apartheid-stat av ett flertal ideella organisationer. Det är inte mycket som går åt rätt håll i Palestina, men det faktum att allt fler organisationer har börjat tala klarspråk om Israels behandling av palestinierna är därför desto viktigare. Likaså internationella brottmålsdomstolens beslut att utreda misstänkta krigsbrott begångna av Israel på de ockuperade områdena.

30 Den långa juridiska tvisten om abort och så kallad samvetsfrihet – ledd av barnmorskan Ellinor Grimmark och uppbackad av internationella abortmotståndsgrupper – slutar i seger för kvinnorörelsen när Europadomstolen väljer att inte ta upp Grimmarks överklagan.

29 Den italienska kommunistiska tidningen Il Manifesto fyller 50 år. Italien må inte längre ha någon organiserad vänster värd namnet, och Antonio Gramscis klassiska partitidning L’Unità gick i graven för ett decennium sedan. Men i dagarna firar i alla fall tidningen Il Manifesto sitt 50-årsjubileum. Det är ett litet ljus i det mörker som ligger över landets en gång så stolta vänstertradition.

28 Spaniens vänsterregering beslutar att den fascistiske diktatorn Francisco Francos grav ska flyttas från mausoleet De fallnas dal utanför Madrid. I stället ska platsen förvandlas till en civil kyrkogård för stupade i inbördeskriget. Sakta men säkert fortsätter bearbetningen av diktaturens arv i Spanien.

27 Kvinno- och tjejjouren i Umeå tecknar ett så kallat IOP-avtal med kommunen och ser därmed till att verksamheten säkras under lång tid framöver. Frågan har drivits av Vänsterpartiet kommungrupp och antogs av en enig individ- och familjenämnd. ”Nationellt håller kvinnojourerna på att försvinna där kommunerna i stället upphandlar tjänsterna men vi vill bevara de ideella krafterna och det här är ett sätt”, säger nämndens ordförande Andreas Lundgren (S) till Västerbottens-kuriren.

26 En japansk domstol finner att förbudet mot samkönade äktenskap strider mot landets grundlag. Därmed sätts ett viktigt prejudikat på vägen mot fullständiga rättigheter för HBTQ-personer i det socialt konservativa landet.

50 VÄNSTERHJÄLTAR: Återbesök förra årets lista

Foto: Alastair Grant/Pool/AP/TT.

Foto: Alastair Grant/Pool/AP/TT.

25 Försöket av tolv storklubbar att starta en ”europeisk superliga” i fotboll sjunker mindre än 48 timmar efter att det sjösattes. Den allt mer pengastinna toppfotbollen kommer säkerligen att fortsätta försöka förvandla det som finns kvar av arbetarklassens främsta sport till ett kommersiellt jippo för miljardärer. Men än så länge är banden mellan sporten och dem som skapade den inte helt kapade.

24 Transport­arbetare­förbundet tecknar kollektivavtal med matleveransföretaget Foodora. Enligt rapporter i bland andra tidningen Arbetet utförs förvisso en stor del av jobbet genom underleverantörer som står utanför avtalet, men nu är vägen mer öppen även för dem. Dags att ta nästa steg!

23 Föreningen Arbetarskrivare följer upp den kritikerrosade antologin Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar (2018) med den nya, Världen vi lämnar under hösten 2020.

22 I ett av de mest ambitiösa DIY-projekten från vänstern på senare år sänder Radio Cyklopen radio i 24 timmar under första maj, både 2020 och 2021. Det är ett styrkebesked från den utomparlamentariska vänstern och en väckarklocka och inspirationskälla för både partier och professionella medieaktörer på vänsterkanten.

Foto: Patrick Semansky,/Pool/AP/TT.

Foto: Patrick Semansky,/Pool/AP/TT.

21 Amerikansk socialism vinner mark. Kampanjorganisationen Democratic Socialists of America (DSA) närmar sig 100 000 medlemmar efter att Bernie Sanders valkampanjer aktiverat en död rörelse. Organisationens medlemmar vinner både stora och små lokalval runtom i imperiet. De har oändligt långt kvar, men att en socialistisk politisk kultur tar form i världskapitalismens bultande hjärta är en seger i sig.

20 Flamman rekryterar en ny chefredaktör. Vem det är måste vi hålla hemligt ett tag till, men vi ser fram emot att berätta mer till sommaren.

19 Åldern där arbetsgivare måste börja betala in till en LO-medlems kollektivavtalade pension sänks stegvis från 25 till 22 år, efter att en dom i en skiljenämnd gett LO fritt fram att sätta strejkhot bakom utökade pensionskrav. Det resulterande avtalet gör också att både arbetare och tjänstemän slipper bevisa att en jobbskada uppstått på arbetsplatsen för att få försäkringsersättning.

Foto: Henrik Montgomery/TT .

Foto: Henrik Montgomery/TT .

18 Nyliberalismen är död, sade Magdalena Andersson, och det kan man inte ens med lite god vilja hävda är sant. Men pandemin innebar i alla fall att staten äntligen började spendera pengar: budget i balans-regimen är åtminstone satt på paus. Den hoppfulle när förhoppningar om att detta visar sig vara effektivt och banar väg för en mer proaktiv stat.

17 Uber, som hittills felaktigt har klassat sina förare som egna företagare, tvingas klassa dem som anställda i efter ett domstolsbeslut i Storbritannien. I Spanien lägger den socialistiska regeringen fram ett lagförslag som innebär att landet blir först i världen med att ge Uber-förare och andra gig-anställda rätt att organisera sig och förhandla kollektivt om löner. Även i andra länder börjar tumskruvarna dras åt om det notoriskt exploaterande företaget. Tommy Wreeth, ordförande i Transport, välkomnar den brittiska domen men säger till Flamman att de svenska facken behöver draghjälp av politikerna för att kunna börja jobba i frågan.

16 Den rödgröna dagstidningen Dagens ETC når för första gången den magiska gränsen 10 000 prenumeranter. De visar därmed att röd press inte bara är viktig, utan också kommersiellt gångbar. Det får vi ge dem.

15 Den lilla kommunistiska önationen Kuba skickar inte bara läkare över hela världen för att undsätta länder med överbelastad sjukvård. Landet håller även på att ta fram fem (!) olika vaccin mot covid-19. Detta trots att den ekonomiska blockaden kvarstår och ekonomin krympt med elva procent sedan pandemin bröt ut. I en värld där massdöd inte förmår få rika länder att släppa vaccinpatent till fattigare länder kan det vara räddningen för miljontals människor.

14 Fria teatergrupper finner vägar ut ur pandemin när Teater Tribunalen sänder sina föreställningar som podd och Oktoberteatern genom sin playtjänst.

Foto: Andre Penner/AP/TT.

Foto: Andre Penner/AP/TT.

13 Den brasilianske ex-presidenten Lula friges sedan alla åtal mot honom lagts ned. Lula som är Brasiliens i särklass mest populära politiker kan därmed ställa upp för vänsterpartiet PT i nästa års presidentval mot Jair Bolsonaro. Om han kommer att göra det och vilka chanser han har att vinna är ännu osäkert. Dock står klart att en av de största politiska rättsskandalerna i modern tid har fått ett lyckligt slut.

12 Den höjda a-kassenivå som infördes i början av coronapandemin blir kvar hela 2021 och 2022. Med lite tur, ilska och organisering gör förlängningen att det blir betydligt mer oattraktivt för Socialdemokraterna att sänka nivåerna igen om de regerar efter valet 2022.

11 Hot om vild strejk bland personalen på Arriva Pågatågen i Skåne gör att Seko-medlemmen och huvudskyddsombudet Ola Brunnström, som sades upp efter att ha skrivit ”va inte rädda för cheferna, de ska vara rädda för oss” i ett mejl till medlemmarna, får behålla sitt jobb. Det visar att strejker inte alltid behöver ha LO i ryggen – och att Ola hade rätt.’

Foto: Juan Karita/AP/TT.

Foto: Juan Karita/AP/TT.

10 Det bolivianska vänsterpartiet MAS återerövrar makten i valet ett år efter att presidenten Evo Morales avsattes i en kupp stödd av militären. MAS nya president Luis Arce kunde tillsammans med andra anhängare välkomna Morales som en hjälte när han återvände till landet från exilen i november. En ljusglimt i det annars allt mörkare Latinamerika.

9 Galago utökar utgivningen från fyra till sex nummer per år medan resten av branschen talar om tidningsdöden.

8 Som ett resultat av 25 års facklig och juridisk kamp vinner de anställda inom vård och omsorg i Malmö kommun rätt till arbetskläder. Monica Smidje, den förtroendevalda som arbetat längst med frågan, skriver på Kommunals sajt att hon konsekvent avslutade varje arbetsgivarmöte med frasen ”och för övrigt så anser Kommunal att medlemmarna ska ha rätt till arbetskläder på cirkulationstvätt.”

Julio Cortez/AP/TT.

Julio Cortez/AP/TT.

7 Efter ett år av protester döms polisen som dödade George Floyd för mord. Allt har inte förändrats, men i ett fall har en sak har i alla fall förändrats. För en gångs skull har ovedersägliga bevis gjort att en svart person fått rättvisa mot polisen i USA.

Foto: Henrik Montgomery/TT.

Foto: Henrik Montgomery/TT.

6 SD:s toppstöd i sammanvägda opinionsundersökningar, över 24 procent, bryts under 2020 och rasar under årets första månader ned till något mindre skräckinjagande 18 procent. Detta är kanske inte en seger så mycket som ett nederlag för fienden men skadeglädje är också glädje, och det senaste året tar vi vad vi kan få.

Foto: Johan Nilsson/TT.

Foto: Johan Nilsson/TT.

5 Fackförbundet Kommunal visar att bussförares hälsa är viktigare än regionernas biljettintäkter när de lägger skyddsstopp på kollektivtrafikföretag i bland annat Småland och Skåne, eftersom företagen vägrat stänga framdörren och spärra av vägen till förarna under pandemin. ”Jag tror att det är en av de lyckligaste dagarna i mitt liv”, säger skyddsombudet Michael Lundgren till tidningen Kommunalarbetaren när den fackliga aktionen fungerat och företagen tvingas backa.

Foto: Unsplash.

Foto: Unsplash.

4 Antalet vänsterpoddar exploderar. Urvalet av socialistiskt sällskap när man diskar, går ut med hunden eller på jobbet blir allt större och bättre. Komintern, Eld och rörelse, Apans anatomi, Röda Rummet och Krakelpodden är några av Flammans favoriter från det gångna året.

3 Försäkringskassan börjar vända. Efter år av politisk, akademisk och aktivistisk kritik mot de systematiska avslagen börjar myndigheten erkänna att de har begått fel, samtidigt som regeringen till slut inleder förändringar av de lagar och regleringsbrev som styr myndigheten.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.

2 Preem, det svenska oljebolaget, drar i september 2020 tillbaka sin ansökan om att få bygga ut sitt raffinaderi utanför Lysekil. Aktivister, som motarbetat utbyggnaden under flera år, jublar. Högern gråter över uteblivna arbetstillfällen och minskad tillväxt. Flammans Per Sicking ser i stället, försiktigt positivt, att Miljöpartiet till slut tycks ha skaffat sig en industripolitik som driver på företag i rätt riktning.

1 Den fackliga organisations­graden – det vill säga andelen anställda som är med i ett fackförbund – ökar. Det är ett brott med en nedåtgående trend som pågått i Sverige sedan 1990-talet. Under 2020 stiger anslutningsgraden enligt en rapport från Arena Idé till 69 procent, motsvarade över 75 000 nya medlemmar. Fackförbundens a-kassor ökar under samma period med över 240 000 medlemmar. Bland utrikes födda, vars fackliga organisationsgrad de senaste åren fallit ännu snabbare än för snittet, är den positiva utvecklingen särskilt markant.

Det beror förstås på pandemin. Medlemsskap i a-kassan blev plötsligt centralt, när så många arbetsplatser hotades med stängning eller konkurs, och många anställda riskerade att förlora sina jobb. Medlemsökningen i facken ska troligen också ses i ljuset av pandemin. Osäkra förhållanden tycks ha fått fler att inse styrkan i att gå samman.

I sig betyder ökningen kanske inte så mycket mer än att fler nu är en del av den fackliga gemenskapen. Om avtalsrörelsen är någon indikation verkar medlemstillströmmningen inte ha inneburit några stora förändringar i styrkeförhållande mellan arbetsmarknadens parter.
Mer ska man kanske inte vänta sig av en procentenhet heller.

Frågan är nu om fackförbunden i handling kan visa de nya medlemmarna varför de ska vara kvar. Här kommer det inte att räcka med att hänvisa till historiska reallöneökningar.

En trettioårig dödsspiral är bruten. Nästa steg avgör framtiden.

Utrikes 19 mars, 2026

”Jag vet att Emmanuel Macron har sett mina memer”

Tanguy, mer känd som Yungnat999, skapar memes som når storpublik i Frankrike. Foto: Privat, Instagram/skärmdump.

I Frankrike kommer revolutionsandan med bröstmjölken. Ofta med hjälp av en vass sarkastisk humor. Tidningar som Le Canard enchainé och Charlie Hebdo är typexempel, men det avspeglar sig även i konsten och graffitin på stan. Parisbon Tanguy, mer känd som Yugnat999, väljer dock att publicera sina alster någon helt annanstans: Instagram.

”När du ville åka till Epsteins ö, men i stället åker till île-de-France” står det ovanför en bild på en skallig Elon Musk som ler mot kameran.

Memet kommer bara några timmar efter att Europol och franska polisens cyberenhet utfört en razzia mot plattformen X:s huvudkontor i Paris. Anledningen var bland annat att plattformens AI-verktyg Grok spred sexualiserade bilder på barn.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 19 mars, 2026

Orbáns kulturkrig når nattklubbarna

I Ungern har rejv blivit ett verktyg mot Fidesz allt starka grepp om den ungerska demokratin. Foto: Daniel Alfoldi/ZUMA Press Wire/Shutterstock.

För första gången sedan 2010 är Viktor Orbán hotad. I jakt på nya fiender har Ungerns regering därför förklarat krig mot oberoende medier – och Budapests nattliv.

Basen känns mer i benmärgen än hörs när man närmar sig parlamentsbyggnaden vid Donau i centrala Budapest. Det är tidig kväll och folk har samlats framför en scen där olika dj:s spelar fram till tio på kvällen. Utanför ingången till parlamentet svingas eld-diablos av barbröstade män, medan folksamlingen gungar med till de hårda trance-beatsen. ”Bas är inget brott”, står det på en skärm bredvid scenen. Bakgrunden till evenemanget är nämligen politisk: Fidesz-regeringens ständiga attacker mot stadens nattliv.

Det var för snart ett år sedan som Viktor Orbáns regering utropade ett ”krig mot drogerna”. Lagändringen, som även stoppar barn under 18 år att köpa energidrycker, innebär en skärpning av Europas redan striktaste narkotikalagar. I praktiken har Budapests uteliv blivit lamslaget av återkommande polisräder.

– Om man kontrolleras och har cannabis på sig kan man välja mellan att åtalas eller att gå ett sex månader långt upplysningsprogram om droger. Men då måste man också ange vem man köpte drogerna från, säger Anna, som arbetar för en oberoende medieplattform, till Flamman.

Hon vill inte berätta vad den heter av rädsla för repressalier om Fidesz vinner valet.

Basmotstånd. En mikrofestival hålls utanför Ungerns parlamentsbyggnad i Budapest i protest mot regeringens repressiva politik mot nattlivet. Foto: Jonas Elvander.

– Målet är att minska drogbruket men det fungerar inte. Därför har de nu börjat förfölja klubbar och festivaler. I november var det en stor räd mot en klubb i Budapest där de handfängslade folk som inte ens hade använt droger och körde dem till en polisstation. Enligt lagen kan de stänga ned klubbar i tre månader om polisen hittar droger.

Räderna är dock selektiva och görs nästan bara mot evenemang som där programmet kan anses vara kritiskt mot regeringen. När polisen dyker upp måste alla närvarande kissa i ett provrör bakom bärbara gardiner. Upptäcker de att man har droger i blodet körs man till häktet direkt.

Det handlar om att skapa en ny fiende som framställs som en fara.

– Det handlar om att skapa en ny fiende som framställs som en fara. Jag är säker på att det finns ett drogproblem i Ungern i viss utsträckning. Men de åtgärdar inte alls problemet. De bara griper brukare och langare, men gör inget förebyggande. De skjuter inte till mer pengar till vården, de bara förbjuder saker för att det är det enklaste, säger Anna.

Fideszregeringens jakt på nya fiender kan förklaras av uppsvinget för oppositionspartiet Tisza, som inför valet den 12 april leder med omkring nio procentenheter. Siffrorna ska dock tas med en nypa salt, då opinionsundersökningarna görs av partibundna institut och därför avviker kraftigt från varandra. Det är dock tydligt att Tisza har en reell ledning. Efter att flera partier dragit sig ur till förmån för partiet finns första gången på länge en reell chans att oppositionen vinner i Ungern. Det märks även på lokal nivå, där så kallade ”Tisza-öar” har uppstått runtom i landet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 18 mars, 2026

Politikerna om Teodorescu Måwe: ”Måste redovisa kontakterna”

Efter Flammans avslöjande om de privata donationerna till KD-toppen Alice Teodorescu Måwe menar flera politiker att hon måste lägga korten på bordet. ”Det väcker frågor om möjliga intressekonflikter”, menar Heléne Fritzon (S).

Förra veckan kunde Flamman avslöja att Alice Teodorescu Måwe tagit emot finansiellt stöd från en anonym donator för ”personliga säkerhetsarrangemang”. Upplägget har kritiserats av två europeiska organisationer som arbetar med frågor om transparens och intressekonflikter, såväl som flera svenska ledarsidor, bland annat Dagens Nyheter och Expressen.

Även flera svenska ledamöter i Europarlamentet reagerar nu på uppgifterna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 18 mars, 2026

Marx hade inte alls rätt om Ryssland

Rysslands president Vladimir Putin deltar i en kransnedläggning vid Den okände soldatens grav, intill Kremlmuren, måndagen den 23 februari 2026. Foto: Maxim Shipenkov/Pool Photo/AP.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Med utgångspunkt i ett polskt uppror för självständighet och marxologen Timm Grassmans bok Marx gegen Moskau målar Rasmus Fleischer en bild av att Marx var våldsamt kritisk till Ryssland från i stort sett alla perspektiv. Att Marx var kritisk till tsar-Ryssland är knappast kontroversiellt, det var nog alla andra som deltog i mötet 1864 som är utgångspunkten för Fleischers artikel. Men artikeln innehåller en hel del försåtliga glidningar både i sin framställning av Marx syn på Ryssland och hans anarkistiska meningsmotståndares syn på det polska upproret. 

Det egentliga syftet med artikeln förefaller att ta hjälp av Marx för att kritisera meningsmotståndare i synen på Rysslands anfall på Ukraina.

Att Proudhon var motståndare till att stödja den polska självständigheten verkar inte i första hand berott på någon historisk determinism utan på att han inte såg den som gynnsam för arbetarnas sak och att det riskera att utlösa ett storkrig. Det tidigare polska riket var ju inte detsamma som det vi kallar Polen i dag utan väldigt mycket större och var sedan ett århundrade delat mellan Preussen, Ryssland och Österrike. Inget av det som är dagens Polen låg i den ryskkontrollerade delen, utan det var stora delar av dagens Ukraina, Vitryssland och Litauen. 

Jag förstår inte hur Bakunin kan framställas som en motståndare till det polska upproret. Han deltog i många av 1800-talets uppror. Han blev dömd till döden och satt i fångläger i Sibirien från vilket han flydde i historiens sannolikt längsta flykt via Japan, Panama, USA och England. Under årtionden pläderade han för en slavisk revolt mot de auktoritära styrena i Ryssland, Österrike och Preussen. Han engagerade sig i ett misslyckat försök att samla en väpnad styrka till stöd det polska upproret året innan mötet 1864! 

Det egentliga syftet med artikeln förefaller att ta hjälp av Marx för att kritisera meningsmotståndare i synen på Rysslands anfall på Ukraina. Men Bakunin och Proudhon hade inte mer fel än Marx. I efterhand kan man konstatera att det var i Ryssland revolutionen skedde och att analysen att ”Ryssland” var den främsta reaktionära kraften som Fleischer tillskriver Marx visade sig felaktig. Alldeles oavsett, är situation så annorlunda att jämförelsen milt sagt är långsökt.  

Kohei Saito, pekar i sin bok Marx i antropocen, på en helt annan och mer intressant sida av Marx intresse för Ryssland. Den äldre Marx var fascinerad av att Ryssland var det enda land ”där bykommunen levt kvar på nationell nivå fram till nu”. Han såg att dessa kommuner och bönderna kunde vara viktiga kärnor i det kommunistiska samhället. Han övergav därmed den deterministiska uppfattningen ett kapitalismen först måste nå sin fulla utveckling innan kommunismen skulle kunna genomföras genom proletariatets diktatur. Detta gjorde att Marx perspektiv kom närmare Bakunin och den ryska agrarpopulistiska narodnikirörelsen. 

Här finns det nog något att lära för dagens vänster. 

Svar direkt från Rasmus Fleischer:

Syftet med min artikel var att återge huvuddragen i Timm Grassmans aktuella och initierade bok om hur Karl Marx förhöll sig till Ryssland. I det ingår  att belysa vissa paralleller mellan hans tid och vår, allra tydligast i frågan om Polens respektive Ukrainas självständighet.

Parallellerna är intressanta, inte för att Marx erbjuder något facit, utan för att skiljelinjerna inom dåtidens vänster nu framträder klarare med historiens kritiska distans. Av samma skäl vill jag även rekommendera den ukrainska marxisten Roman Rosdolskys klassiska studie om Friedrich Engels och problemet med de ”historielösa” folken, som varken tar ställning för Engels eller Bakunin, men visar varför de landade i motsatta positioner.

Jag är osäker på vilken oenighet, om någon, som faktiskt föreligger mellan Gunnar Rundgren och mig. Men jag kommenterar gärna ett par av punkterna han tar upp.

Ja, den äldre Marx blev djupt intresserad av den sociala dynamiken i Ryssland, inklusive dess äldre bygemenskaper. Men till skillnad från nationalromantiker som Alexander Herzen och Michail Bakunin, såg inte Marx dessa bygemenskaper som uttryck för någonting unikt i den ryska eller slavisk folksjälen, utan som en rest från ”urkommunismen”. Liksom i andra frågor instämde Marx här med en annan företrädare för narodnikirörelsen: Nikolaj Tjernysjevskij.

Däremot förblev Marx lika oförsonlig som tidigare mot det ”muskovitiska” arv han såg prägla den ryska statens politik. Exakt hur detta arv lever vidare i dag är en omfattande fråga som förtjänar en nyanserad diskussion. Klart är att det knappast eliminerades år 1917, utan tvärtom har omfamnats av pseudotsarer som Stalin och Putin.

Tim Grassman visar även hur den äldre Marx ”upptäckte” Ukraina som nation. Detta fick honom att förtydliga att Polens självständighet inte skulle innebära ett återupprättat stor-Polen.

Pierre-Joseph Proudhon och hans anhängare motsatte sig att arbetarrörelsen skulle ta ställning för ett självständigt Polen. Till skillnad från Marx ville de heller inte välja sida i det amerikanska inbördeskriget. Deras argument ekar än i dag. Det handlar inte om någon prorysk hållning, snarare om att polackernas kamp inte var ”gynnsam för arbetarnas sak”, som Rundgren skriver.

Läs mer

Av samma skäl kunde somliga argumentera för att Sydstaternas seger skulle ligga i arbetarnas intressen, eftersom arbetstillfällen i Europas textilindustri var beroende av det slaveri som levererade bomull. Att åter öppna flödet av fossilgas från Ryssland till Europa kan såklart också skapa arbetstillfällen och framförs vissa gånger rentav som ett vänsterkrav.

Samtidigt kan vi i dag se hur självutnämnda ”antiimperialister” tar ställning för regimen i Iran. De miljontals iranier och inte minst kurder som kämpar för att störta denna regim utpekas som hot mot ”stabiliteten”, eller blir rentav utpekade som agenter för USA och Israel. Även här går det att se paralleller till 1800-talet – och kanske allra tydligast i fallet Bruno Bauer, som en gång stått nära Marx, men rörde sig högerut i takt med att han började sätta allt större hopp till Ryssland. Grundproblemet i sådana fall var – som Grassman förklarar – den falska ”antiimperialism” som bara motsätter sig det imperium som för tillfället är starkast.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 18 mars, 2026

”Vad vore Vattenfall utan Jokkmokk?”

Med sitt ”tack, men nej tack” blev Roland Boman, kommunalråd i Jokkmokk, rikskänd. Foto: Paulina Sokolow.

Ur förlusten av älven föddes en kampanda som förde Roland Boman till makten i kommunen vid polcirkeln. Flamman pratar lokalt entreprenörskap, bygemenskap och äter semla med Jokkmokks egen Gandalf.

”Det här har jag installerat”, säger Roland Boman och sträcker ut hela sina långa kropp mot taket och pekar ut några kopparrör som går längs med listen i lobbyn i Jokkmokks kommunhus.

Vi står vid kaffeautomaten. Det är alldeles stilla i huset och den enda vi möter är en städerska.

Sedan 2022 är Roland Boman kommunstyrelsens ordförande, en post han delar med Henrik Blind från Miljöpartiet. Själv leder han det lokala partiet Jokkmokks Framtid.

Det är en gnistrande morgon. Lugnet beror inte bara på att jag befinner mig i den folkglesaste kommunen i Sverige (0,3 invånare per kvadratmeter), utan på grund av lätt baksmällestämning efter Jokkmokks marknad. Att 60 000 människor har trängts på torget utanför fönstret förefaller otroligt.

Med sin längd, gråsprängdhet och sina eftertänksamma rörelser påminner Roland Boman om Gandalf. Och nog vet han att ta strid när det gäller. Under hösten var det han som utmanade Tidöregeringen med sitt historiska brevsvar ”Tack, men nej tack” på regeringens uppmaning till samarbete för återvandring. Brevet spreds snabbt och inspirerade till snarlika svar, vilket fick Sverigedemokraterna att hota med att dra in statsstödet.

Vi tar våra pappmuggar med kaffe och går in i hans kontor. Han placerar mig i en stol vid dörren och sätter sig själv framför sin dator.

Vad tänkte du om att Jimmie Åkesson lämnade marknaden efter att han sagt att Säpo hittat skjutvapen?

– Det där var bara ett sätt att få uppmärksamhet. Sådant är han bra på.

Men vad säger de lokala Sverigedemokraterna?

– Ingenting. De har ju lagt ned sig själva. De vet lika bra som vi att alla behövs i Jokkmokk. En av dem har dessutom en fosterson, en afghansk pojke som han håller av som sitt eget barn.

Folket. På sitt kontor har Roland Boman ett verk av Albin Amelin, arbetarrörelsens stora konstnär – en påminnelse om ett rödare förflutet. Foto: Paulina Sokolow.

Han syftar på Tor-Erling Andreassen, som tillsammans med partikamraten Mats Tikka fram till före jul företrädde Sverigedemokraterna i Jokkmokk. ”Det kommer inte finnas några som röstar på Sverigedemokraterna i Jokkmokk efter det här”, sade Tikka till SVT. När jag försöker att få en träff med honom, svarar han att ”det är överspelat”.

Marknaden är också förknippad med Nordens enda urfolk, samerna, något som ingen av politikerna som kom till marknaden ville prata om, vare sig Miljöpartiets Daniel Helldén eller Socialdemokraternas Magdalena Andersson, som båda var på plats. Säkert minst hälften av kommuninvånarna har på ett eller annat sätt samisk anknytning, bedömer Roland Boman.

– Alla samer har inte automatiskt intresse för urfolksfrågor, säger Roland Boman

– Däremot känner invånarna generellt en stolthet över Jokkmokk och invånarnas sammanhållning och entreprenöriella anda.


För Roland Boman var det vattenkraftfrågan som en gång fick honom att engagera sig politiskt. Utbyggnaden av Lule älv kallar han en ”miljömassaker”.

– Vattenkraften kallas fundamentet i svensk välfärd och industriutveckling. Nu när man tjoar högt om det här gröna och underbara så är det fortfarande kraftverken i Porjus och järnmalmsgruvan i Malmbergen det handlar om – och de byggdes för över 100 år sedan.

Han klickar fram två bilder på sin skärm. En kornig bild med två små pojkar på en grässlätt invid ett litet samhälle. Det var där han brukade fiska som barn fram till att älven dämdes och torrlades. På den andra bilden syns en gigantisk fåra av grus, älvbotten.

Det satte spår i den unge Roland. Men han hör inte till de utbyggnadsnegativa. Däremot blir han upprörd av hur bortkopplad staten är som samhällsbyggare i den del av landet som han menar bidrar mest.

Vattenfall. Sedan Vattenfall byggde Letsi kraftstation har Jokkmokk förlorat hälften av sina invånare. Foto: Paulina Sokolow.

Älven var hans paradis men uppväxten i Vuollerim, samhället som uppstod i samband med byggnationen av kraftverksdammen Porsi 1956–1961. Det som skaver är hur Vattenfall från att ha varit måna om en nära relation till befolkningen numera agerar som en koncern på den globala marknaden.

– Det finns ingen anledning att ha bråk om det i Sverige. Då blir man ju genast en rättshaverist. Men förut var Vattenfall ett lokalt företag. Nu har de dragit sig tillbaka från samhället.

Vad är era största frågor i valet?

Förut var Vattenfall ett lokalt företag. Nu har de dragit sig tillbaka från samhället.

– Det är de små, praktiska förändringarna som passar lokalsamhället. Sådant som får folk att stanna kvar eller till och med flytta hit. Som utbildning.

Roland Boman slår igen sin dator. Det är färdigsnackat. Nu ska vi ut i samhället i stället. Första stoppet med hans smutsvita Honda är industriområdet. Stolpen vid infarten visar namnen på en massa småföretag. Vi stannar till vid en orange industribyggnad, ståltillverkaren Swebor. De tillverkar väggplattor i skottsäkert stål. En produkt med stor efterfrågan i krigstider.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 18 mars, 2026

Våldsdömd aktivist har passerkort till riksdagen: ”Obehagligt”

2021 dömdes den 27-åriga högerextrema aktivisten för våld mot tjänsteman. Nu har han genom sin anställning som journalist fått pressackreditering på riksdagen. Foto: Christine Olsson/TT, montage.

Han är aktiv i högerextrema sammanhang och dömdes 2021 för våld mot tjänsteman. Trots det har den 27-årige mannen presskort till riksdagen – som inte ens spärrades under en period då han utreddes för grov brottslighet. ”Det pekar på ett problem” säger Lena Hallengren, gruppledare för Socialdemokraterna.

En våldsdömd högerextremist har presskort till riksdagen, kan Flamman avslöja.

Kortet gäller fram till strax före höstens riksdagsval, och ger 27-åringen tillgång till stora delar av riksdagens lokaler under ordinarie arbetstid – från plenisalen till kaféer och restauranger.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 17 mars, 2026

Att stötta Iran är lika självklart som att stötta Sydafrika

En man rensar bråte i sin förstörda lägenhet efter att en närliggande polisstation blivit träffad av amerikanska och israeliska bomber i mars 2026. Foto: Vahid Salemi /AP/TT

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

En väntad formulering om stöd till ”Irans auktoritära regering” publicerades i Flamman den 8 mars. Tyvärr kan man inte förvänta sig mer av den så kallade vänstern i Sverige idag, som konsekvent använder den här typen av reaktionär felkaraktärisering av den antiimperialistiska positionen om Iran.

En mer rättvis beskrivning av vår position som anti-imperialister är följande: stöd till Iran och dess regering i kampen för nationell självständighet och överlevnad. 

Men tyvärr verkar den moraliska och politiska progressiva positionen för delar av den så kallade vänstern vara att ropa på ännu ett lands regerings fall medan de möter brutal imperialistiskt angrepp på flera nivåer: politiskt, ekonomiskt, militärt. Det anses gott och rätt för många att åberopa att den enda staten som konkret (inte enbart retoriskt) står i vägen för imperialismens folkmordsrusning i Västasien ska störtas.

Det är inte för att det är en islamisk republikansk regering utan för att det är en antiimperialistisk regering som vi stödjer den.

Som en konsekvent anti-imperialistisk vänster, står vi inte bakom en sådan chauvinistisk, småborgerlig skenhelighet. Antiimperialistisk Aktions position är tydlig. Vi stödjer Iran och dess regering (såväl som Axis of Resistance) inte för att vi stöttar deras interna politik. Det är för iranierna själva att bestämma. Det är inte för utländska politiska entiteter att utropa vilken slags regering ett land förtjänar, särskilt inte när det landet slåss mot ett brutalt militärt angrepp. Vi stödjer Iran och dess regering på en geopolitisk nivå för att deras sak att kämpa mot imperialistisk aggression i Västasien är rätt. Med andra ord, det är inte för att det är en islamisk republikansk regering utan för att det är en antiimperialistisk regering som vi stödjer den.

Imperialismen är den primära motsättningen i vår värld idag, och den främsta pesten mot mänskligheten och dess överlevnad. Den stjäl resurser, den svälter människor, den invaderar länder, den utrotar nationer. Imperialismen lyssnar inte och kommer inte att lyssna på ord. Den behöver bekämpas materiellt. Om vi inte vågar utföra den faktiska striden själva, låt oss inte stå i vägen för de modiga och starka nog att göra det. Det minsta vi kan göra, i vårt bekväma hörn av världen, är att visa vår solidaritet genom att ropa ”Rör inte Iran!”, utan någon reservation och utan någon skam.

Läs mer

Vår rörelse lider av en decennier lång tradition av att ha rätt men krossas av såväl fiender som så kallade kamrater. Vi har inte glömt namnen på dem inom vänstern som utgjorde avgörande täckmantel för insatserna som ledde till återupprättande av slavhandel i Libyen eller mordet på en miljon irakier. För att Gaddafi och Hussein var förtryckare.

Just nu faller bomberna likvärdigt över iranska politiker och skolflickor. De kvävande sanktionerna slår mot alla samhällsskikt. Den som önskar en bättre framtid för Iran bör börja med att slåss för att häva sanktionerna och stoppa kriget. Att stödja Iran mot aggressionen är lika självklart som det var att stötta Algeriet och Sydafrika, även om Flamman upptäcker det något decennium för sent.

Replik

Antiimperialistisk aktion är en ung grupp, bildad förra sommaren. Ändå har jag redan hunnit intervjua dem vid flera tillfällen. När andra medier varit snabba att stoppa in dem i ett fack har jag velat höra vad de har att säga. 

Texten försöker inte ”krossa” Antiimperialistisk aktion, utan består i stora drag av deras egna ord. Den ropar inte heller på någon regerings fall, och konstaterar att angreppet bryter mot folkrätten. 

Däremot tillför den en relevant kontext, det vill säga att Irans styre är auktoritärt och våldsamt. Det står jag för till hundra procent.

Om Antiimperialistisk organisation känner sig ”krossade” av att få komma till tals i Flamman undrar jag vilket ord som passar bäst för att beskriva situationen för kurder, socialister och feminister i ayatollornas Iran.

Jacob Lundberg

Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 17 mars, 2026

Varför misstänkliggör Paulina Sokolow Palestinarörelsen?

Dror Feiler anser i en replik att Flamman kommer med falska anklagelser mot Sami Suliman. Foto: Oscar Olsson/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Sami Suliman, en hängiven aktivist, anklagas för antisemitism. Vecka efter vecka har han talat om Israels folkrättsbrott och det pågående folkmordet i Gaza – om förtvivlan inför det som sker inför våra ögon och om Europas och Sveriges ansvar.

Men i stället för att sakligt pröva Sulimans faktiska ord i relation till anklagelsen väljer Sokolow att förvrida, förstärka och sammanblanda dem med helt andra händelser som saknar koppling till det Suliman anklagas för.

Hon anklagar Suliman för antisemitism, trots att både hon och alla vi som var där hörde vad han faktiskt sade: han talade om sionister – inte om judar. Han talade om personer och politiska krafter som utövar makt.

Detta är inget annat än insinuationer utan belägg – en klassisk form av ’guilt by association’.

Att använda metaforen ”spindelnät” gör honom inte till antisemit. Att antisemiter ibland har använt samma metafor innebär inte att varje användning av den är antisemitisk. Om så vore fallet skulle stora delar av världens politiska språk behöva förbjudas.

Vi som har demonstrerat tillsammans med Suliman i över två år vet dessutom att han i tal efter tal – och de har varit många – gång på gång tydligt tagit avstånd från antisemitism. Han har konsekvent betonat att protesterna riktar sig mot Israels folkrättsstridiga politik – inte mot judar. Han har också återkommande framhållit att rörelsen består av kristna, judar, muslimer och ateister, förenade i övertygelsen om alla människors lika värde och i kampen mot alla former av rasism, inklusive antisemitism och islamofobi.

Ändå väljer Sokolow att kasta nya misstankar över både Suleiman och rörelsen genom att skriva: ”Det kan finnas fler incidenter och exakt allt som skanderats på svenska och andra språk har inte dokumenterats.”

Detta är inget annat än insinuationer utan belägg – en klassisk form av guilt by association. Den typen av murrig och spekulativ argumentation klargör inte debatten. Den förgiftar den.

Resultatet blir att fokus flyttas bort från Israels dokumenterade brott mot folkrätten och i stället riktas mot dem som protesterar mot dem. Falska eller ogrundade anklagelser om antisemitism används därmed för att misstänkliggöra en rörelse och enskilda aktivister.

Det gagnar varken kampen mot antisemitism eller kampen mot Israels folkrättsbrott.

Angreppet på Sami Suliman framstår därför inte bara som ett intellektuellt haveri – både för Sokolow och för Flamman. Det är också ett bidrag till en bredare kampanj för att delegitimera en röst och en rörelse som vägrar acceptera att folkrätten upphör att gälla när offren är palestinier.

Svar direkt från Paulina Sokolow:

Som jag skriver i såväl min senaste som tidigare kommentarer om palestinademonstrationerna, har de med tanke på krigets brutalitet och långvarighet i stort sett förlöpt problemfritt. 

Motståndet är nödvändigt: det Israel ägnar sig åt måste fördömas med alla möjliga röster och plattformar. Denna hållning, som jag uttryckt offentligt från krigets första dag, har jag hållit fast vid. För det har jag också fått betala ett högt pris som svensk judinna i en miljö där Judiska församlingen stängt dörren för alla de som opponerat sig mot jämställandet av kritik mot Israel och antisemitism. 

Just därför är det viktigt att reagera när antisemitismen visar sitt fula tryne,  i synnerhet i en kontext där rasism minst av allt kan accepteras. Som barnbarn till offer för Förintelsen och barn till judiska flyktingar är jag välbekant med antisemitismens historia och dess troper, av vilka avindividualisering (alla heter ”Aron”) och spindeljämförelser är bland de mest flagranta. Att fallet nu tas upp tyder på att jurister gjort samma bedömning som jag.

Läs mer

Så i stället för att försvara antisemitiska uttryck som nu även kommer att prövas, så hade jag önskat att ledarskapet hos denna viktiga rörelse haft förmågan att identifiera rasism och ta avstånd ifrån den, både för att vara inkluderande mot judiska kamrater och för att hålla fokus på kampen för ett fritt Palestina. Inte minst om man som Sami Suliman är arrangör för Sveriges största Palestinademonstration. Sedan Aron-talet förra året har han kört på i samma anda. I ett instagraminlägg, upplagt av kontot solidarity watch, håller han ett tal där han associerar fritt: ”Det är pedofiler, det är Epstein som styr, och det är Rothschild-familjen.” Sådana uttalanden talar inte till Sulimans fördel. 

Dror Feiler anklagar mig för att ta fokus från rörelsens syfte. Jag skulle säga att det är Sami Suliman själv som gjort sig skyldig till precis detta. Det minsta man kunde begära är nolltolerans mot rasism. Det är rentav avgörande för denna viktiga rörelses överlevnad. 

Paulina Sokolow

Diskutera på forumet (0 svar)
TV 17 mars, 2026

Grillen #14: Simona Mohmssons legendariska SD-kram

Simona Mohamsson tar ut målvakten, Alice Teodorescus hemliga donationer, och Oscarsgalan snuvar Stellan Skarsgård. Samtal mellan Leonidas Aretakis, Jacob Lundberg och Paulina Sokolow.

Grillen gästas av DN:s ledarskribent Max Hjelm som sörjer sitt tidigare parti.

Avsnittet går även att se på Youtube.

Om avsnittet

Medverkande:
Leonidas Aretakis
Paulina Sokolow
Jacob Lundberg

Gäst:
Max Hjelm

Vinjett:
Kornél Kovács

Kamera, ljud & klippning:
Maksim Nourala

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 17 mars, 2026

Inget lobbyistförbud i V – om partistyrelsen får bestämma

Linda Snecker gick från att vara riksdagsledamot för Vänsterpartiet till att bli lobbyist. Foto: Janerik Henriksson/TT.

En motion till partikongressen i april föreslår att lobbyister inte ska kunna vara med i Vänsterpartiet. Men partistyrelsen säger nej – och litar på att medlemmarna klarar av att behålla sin ideologiska kompass.

Vänsterpartiet bör utesluta medlemmar som jobbar som lobbyister inom det privata näringslivet. De bör dessutom införa ett regelverk som förhindrar lobbyisters tillgång till partiets evenemang.

Det menar vänsterpartisten Robert Armblad (bilden), lokalpolitiker i Småland och medlem av partistyrelsen mellan 2022 och 2024. Han har lämnat in en motion inför vårens kongress med rubriken ”Rädda interndemokratin – säg nej till lobbyisterna”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)