Opinion 30 april, 2021

50 segrar som gav oss hopp under pandemiåret

Lagom till årets första maj-firande presenterar Flamman traditionsenligt sin lista på 50 flammor. Den här gången belyser listan segrar att minnas, fira och inspireras av från året som gått. Topp 25 har redan publicerats i det senaste numret av Flamman – nedan kan du ta del av alla 50!

Läs Tor Gasslanders introduktion till 50 flammor 2021: ”Att minnas  och fira sina segrar är en del av kampen”

50 Den Malmöbaserade författaren och Flammanfavoriten Andrzej Tichý nomineras till The International Bookerprize 2021 – ett av världens främsta litteraturpriser – för den engelska översättningen av romanen Eländet (2016, Bonniers)

49 Med ett drygt år kvar till fotbolls-VM i Qatar börjar äntligen protesterna mot arrangörslandet ta fart även bland fotbollsspelarna själva. Under våren 2021 markerar bland annat spelarna i Norges och Tysklands landslag mot villkoren för de gästarbetare som omkommit i samband med byggandet av fotbollsarenor i gulflandet och initiativ diskuteras för en samordnad skandinavisk protest. Om det i slutändan verkligen innebär några egentliga förändringar får väl dock framtiden utvisa.

48 Arbetarlitteraturens återkomst! Är inte bara ett faktum sett till det senaste årets starka bokutgivning utan även titeln på kulturskribenten och författaren Rasmus Landströms nya standardverk i ämnet som utkommer under hösten 2020 till kritikernas förtjusning.

47 Det socialistiska bokkaféet Amalthea i Malmö firade 10 år redan 2019 men utkom med jubileumsboken under året som gått.

46 Brunhögerns senaste mediaprojekt Bulletin kapsejsar direkt efter sjösättning. Den avgående chefredaktören Ivar Arpi sörjer ägarnas bristande intresse för arbetsmiljö och medarbetarinflytande.

45 Den fackliga tankesmedjan Katalys publicerar ”Klass i Sverige” – en 700 sidor lång populärvetenskaplig antologi om den svenska arbetarklassens position på 2010-talet.

44 Stockholms LS av SAC ser till att gästarbetare och andra människor utanför LO:s radar får ut över 2 miljoner kronor i uteblivna löner och skadestånd under de första månaderna av 2021.

43 Vänstergruppen i EU-parlamentet publicerar tegelstenstjocka ”The black book of pushbacks”, där en samling aktivistorganisationer har dokumenterar våldet och de olagliga tillbakavisningarna av migranter vid EU:s gränser. Den blir del av en pågående mobilisering mot EU:s gränspolis Frontex, som nu granskas av unionens egna institutioner.

42 De anställda hos Göteborgs stad – stadens största arbetsgivare – får som första kommunanställda i Sverige in skrivningar om hantering av sexuella trakasserier i sina kollektivavtal. Det efter politiska påtryckningar från Feministiskt initiativ, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

41 Kolbränningen i Värtaverket i Stockholm avslutas för gott, tidigare än planerat. I perioder har verket släppt ut närmare 500.000 ton koldioxid per år – mer än Kirunagruvan och ungefär lika mycket som hela det svenska inrikesflyget.

40 Världshistoriens största strejk äger rum i Indien. Det är förvisso inte fullt så historiskt som det låter: världshistoriens tidigare största strejker tog plats i indien 2015, 2016 och 2019. Men en proteströrelse som 2020-2021 enar bönderna i ett av världens största länder mot en planerad avreglering av marknaden sätter fingret på vilka det är som håller en nation igång: de som producerar maten. 

39 Det blir inga fler flyg från Bromma eller Västerås. Efter långa strider i båda fallen beslutas till slut att flygplatserna ska lägga ned. Det innebär knappast ett stopp för okynnesflyget  – för det skulle staten behöva sluta miljardsubventionerna branschen – men det är ett steg på vägen. Dessutom sparar det Västeråsarna en hel del pengar: flygplatsen beräknas ha kostat kommunens skattebetalare en halv miljard kronor så långt. 

38 Musiker, låtskrivare och producenter protesterar mot det svenskgrundade succéföretaget Spotifys affärsmodell i över 30 städer runt hela jorden. Modellen anses innebära att de allra flesta pengarna hamnar i fickorna hos skivbolagsdirektörer, internationella jätteartister och cheferna på Spotify, medan mindre artister får mindre än ett öre per spelad låt. Spotify bemöter sin vana trogen protesterna med tystnad. Men ett internationellt och enat nätverk för missnöjda musikskapare är ett potentiellt framtida problem för företaget.

37 Vänsterfalangen i kanadensiska socialdemokratiska New Democratic Party gör framgångar. Kongressen i april befolkas av fler vänsterdelegater än tidigare och under namnet ”Courage coalition” driver de igenom krav på höjd minimilön, statligt ägande i telefonimarknaden, delvis avskaffade vinster i välfärden och handelsförbud med israeliska bosättarområden. Vänsterns partiledarkandidat Jesse McLean vinner samtidigt 34 procent av rösterna.

36 Den första självständiga fackföreningen på många år bildas i Uzbekistan. Anställda på det multinationella textilföretaget Indorama organiserar sig under namnet Xalq Birgili (”Folkets enighet”). Efter att ha valts till ordförande förklarar Roza Agaydarova skillnaden mellan sin organisation och det statskontrollerade facket FTUU: ”De tror att en fackförenings roll är att dela ut rabattkuponger för spa-besök eller anordna underhållning. Men i själva verket är fackets främsta uppgift att skydda arbetstagarnas rättigheter.”

35 Påvens hemland Argentina legaliserar abort efter att kampanjgruppen Campaña Nacional por el Derecho al Aborto legal, Seguro y Gratuito lagt fram ett parlamentsförslag om legalisering varje år sedan 2007.

34 USA beslutar att lämna Afghanistan. Det är fortfarande oklart i vilken utsträckning USA faktiskt kommer att lämna landet, men det faktum att regeringen tänker flyga hem samtliga soldater före den 11 september i år kan bara vara en bra sak. Förhoppningsvis kan det innebära att USA:s längsta krig någonsin efter 20 års tid snart kan få ett slut.

33 Den föreslagna skiffergasledningen Atlantic Coast Pipeline, som var tänkt att förse delstater på den amerikanska atlantkusten med skiffergasutvinning från West Virginia dras tillbaka. Segern ger många miljöaktivister hopp om att den nya amerikanska regeringen även ska skrota de kontroversiella ledningarna Dakota Access och Keystone XL.

32 Chile får ny grundlag. Ett år efter de enorma protesterna mot ojämlikheten röstar en förkrossande majoritet av chilenarna för att landets grundlag som antogs under diktatorn Augusto Pinochet ska ersättas. Hur den nya grundlagen kommer att se ut är ännu inte klart, men att den kommer vara bättre än den gamla kan man nog vara säker på.

31 Israel stämplas som apartheid-stat av ett flertal ideella organisationer. Det är inte mycket som går åt rätt håll i Palestina, men det faktum att allt fler organisationer har börjat tala klarspråk om Israels behandling av palestinierna är därför desto viktigare. Likaså internationella brottmålsdomstolens beslut att utreda misstänkta krigsbrott begångna av Israel på de ockuperade områdena.

30 Den långa juridiska tvisten om abort och så kallad samvetsfrihet – ledd av barnmorskan Ellinor Grimmark och uppbackad av internationella abortmotståndsgrupper – slutar i seger för kvinnorörelsen när Europadomstolen väljer att inte ta upp Grimmarks överklagan.

29 Den italienska kommunistiska tidningen Il Manifesto fyller 50 år. Italien må inte längre ha någon organiserad vänster värd namnet, och Antonio Gramscis klassiska partitidning L’Unità gick i graven för ett decennium sedan. Men i dagarna firar i alla fall tidningen Il Manifesto sitt 50-årsjubileum. Det är ett litet ljus i det mörker som ligger över landets en gång så stolta vänstertradition.

28 Spaniens vänsterregering beslutar att den fascistiske diktatorn Francisco Francos grav ska flyttas från mausoleet De fallnas dal utanför Madrid. I stället ska platsen förvandlas till en civil kyrkogård för stupade i inbördeskriget. Sakta men säkert fortsätter bearbetningen av diktaturens arv i Spanien.

27 Kvinno- och tjejjouren i Umeå tecknar ett så kallat IOP-avtal med kommunen och ser därmed till att verksamheten säkras under lång tid framöver. Frågan har drivits av Vänsterpartiet kommungrupp och antogs av en enig individ- och familjenämnd. ”Nationellt håller kvinnojourerna på att försvinna där kommunerna i stället upphandlar tjänsterna men vi vill bevara de ideella krafterna och det här är ett sätt”, säger nämndens ordförande Andreas Lundgren (S) till Västerbottens-kuriren.

26 En japansk domstol finner att förbudet mot samkönade äktenskap strider mot landets grundlag. Därmed sätts ett viktigt prejudikat på vägen mot fullständiga rättigheter för HBTQ-personer i det socialt konservativa landet.

50 VÄNSTERHJÄLTAR: Återbesök förra årets lista

Foto: Alastair Grant/Pool/AP/TT.

Foto: Alastair Grant/Pool/AP/TT.

25 Försöket av tolv storklubbar att starta en ”europeisk superliga” i fotboll sjunker mindre än 48 timmar efter att det sjösattes. Den allt mer pengastinna toppfotbollen kommer säkerligen att fortsätta försöka förvandla det som finns kvar av arbetarklassens främsta sport till ett kommersiellt jippo för miljardärer. Men än så länge är banden mellan sporten och dem som skapade den inte helt kapade.

24 Transport­arbetare­förbundet tecknar kollektivavtal med matleveransföretaget Foodora. Enligt rapporter i bland andra tidningen Arbetet utförs förvisso en stor del av jobbet genom underleverantörer som står utanför avtalet, men nu är vägen mer öppen även för dem. Dags att ta nästa steg!

23 Föreningen Arbetarskrivare följer upp den kritikerrosade antologin Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar (2018) med den nya, Världen vi lämnar under hösten 2020.

22 I ett av de mest ambitiösa DIY-projekten från vänstern på senare år sänder Radio Cyklopen radio i 24 timmar under första maj, både 2020 och 2021. Det är ett styrkebesked från den utomparlamentariska vänstern och en väckarklocka och inspirationskälla för både partier och professionella medieaktörer på vänsterkanten.

Foto: Patrick Semansky,/Pool/AP/TT.

Foto: Patrick Semansky,/Pool/AP/TT.

21 Amerikansk socialism vinner mark. Kampanjorganisationen Democratic Socialists of America (DSA) närmar sig 100 000 medlemmar efter att Bernie Sanders valkampanjer aktiverat en död rörelse. Organisationens medlemmar vinner både stora och små lokalval runtom i imperiet. De har oändligt långt kvar, men att en socialistisk politisk kultur tar form i världskapitalismens bultande hjärta är en seger i sig.

20 Flamman rekryterar en ny chefredaktör. Vem det är måste vi hålla hemligt ett tag till, men vi ser fram emot att berätta mer till sommaren.

19 Åldern där arbetsgivare måste börja betala in till en LO-medlems kollektivavtalade pension sänks stegvis från 25 till 22 år, efter att en dom i en skiljenämnd gett LO fritt fram att sätta strejkhot bakom utökade pensionskrav. Det resulterande avtalet gör också att både arbetare och tjänstemän slipper bevisa att en jobbskada uppstått på arbetsplatsen för att få försäkringsersättning.

Foto: Henrik Montgomery/TT .

Foto: Henrik Montgomery/TT .

18 Nyliberalismen är död, sade Magdalena Andersson, och det kan man inte ens med lite god vilja hävda är sant. Men pandemin innebar i alla fall att staten äntligen började spendera pengar: budget i balans-regimen är åtminstone satt på paus. Den hoppfulle när förhoppningar om att detta visar sig vara effektivt och banar väg för en mer proaktiv stat.

17 Uber, som hittills felaktigt har klassat sina förare som egna företagare, tvingas klassa dem som anställda i efter ett domstolsbeslut i Storbritannien. I Spanien lägger den socialistiska regeringen fram ett lagförslag som innebär att landet blir först i världen med att ge Uber-förare och andra gig-anställda rätt att organisera sig och förhandla kollektivt om löner. Även i andra länder börjar tumskruvarna dras åt om det notoriskt exploaterande företaget. Tommy Wreeth, ordförande i Transport, välkomnar den brittiska domen men säger till Flamman att de svenska facken behöver draghjälp av politikerna för att kunna börja jobba i frågan.

16 Den rödgröna dagstidningen Dagens ETC når för första gången den magiska gränsen 10 000 prenumeranter. De visar därmed att röd press inte bara är viktig, utan också kommersiellt gångbar. Det får vi ge dem.

15 Den lilla kommunistiska önationen Kuba skickar inte bara läkare över hela världen för att undsätta länder med överbelastad sjukvård. Landet håller även på att ta fram fem (!) olika vaccin mot covid-19. Detta trots att den ekonomiska blockaden kvarstår och ekonomin krympt med elva procent sedan pandemin bröt ut. I en värld där massdöd inte förmår få rika länder att släppa vaccinpatent till fattigare länder kan det vara räddningen för miljontals människor.

14 Fria teatergrupper finner vägar ut ur pandemin när Teater Tribunalen sänder sina föreställningar som podd och Oktoberteatern genom sin playtjänst.

Foto: Andre Penner/AP/TT.

Foto: Andre Penner/AP/TT.

13 Den brasilianske ex-presidenten Lula friges sedan alla åtal mot honom lagts ned. Lula som är Brasiliens i särklass mest populära politiker kan därmed ställa upp för vänsterpartiet PT i nästa års presidentval mot Jair Bolsonaro. Om han kommer att göra det och vilka chanser han har att vinna är ännu osäkert. Dock står klart att en av de största politiska rättsskandalerna i modern tid har fått ett lyckligt slut.

12 Den höjda a-kassenivå som infördes i början av coronapandemin blir kvar hela 2021 och 2022. Med lite tur, ilska och organisering gör förlängningen att det blir betydligt mer oattraktivt för Socialdemokraterna att sänka nivåerna igen om de regerar efter valet 2022.

11 Hot om vild strejk bland personalen på Arriva Pågatågen i Skåne gör att Seko-medlemmen och huvudskyddsombudet Ola Brunnström, som sades upp efter att ha skrivit ”va inte rädda för cheferna, de ska vara rädda för oss” i ett mejl till medlemmarna, får behålla sitt jobb. Det visar att strejker inte alltid behöver ha LO i ryggen – och att Ola hade rätt.’

Foto: Juan Karita/AP/TT.

Foto: Juan Karita/AP/TT.

10 Det bolivianska vänsterpartiet MAS återerövrar makten i valet ett år efter att presidenten Evo Morales avsattes i en kupp stödd av militären. MAS nya president Luis Arce kunde tillsammans med andra anhängare välkomna Morales som en hjälte när han återvände till landet från exilen i november. En ljusglimt i det annars allt mörkare Latinamerika.

9 Galago utökar utgivningen från fyra till sex nummer per år medan resten av branschen talar om tidningsdöden.

8 Som ett resultat av 25 års facklig och juridisk kamp vinner de anställda inom vård och omsorg i Malmö kommun rätt till arbetskläder. Monica Smidje, den förtroendevalda som arbetat längst med frågan, skriver på Kommunals sajt att hon konsekvent avslutade varje arbetsgivarmöte med frasen ”och för övrigt så anser Kommunal att medlemmarna ska ha rätt till arbetskläder på cirkulationstvätt.”

Julio Cortez/AP/TT.

Julio Cortez/AP/TT.

7 Efter ett år av protester döms polisen som dödade George Floyd för mord. Allt har inte förändrats, men i ett fall har en sak har i alla fall förändrats. För en gångs skull har ovedersägliga bevis gjort att en svart person fått rättvisa mot polisen i USA.

Foto: Henrik Montgomery/TT.

Foto: Henrik Montgomery/TT.

6 SD:s toppstöd i sammanvägda opinionsundersökningar, över 24 procent, bryts under 2020 och rasar under årets första månader ned till något mindre skräckinjagande 18 procent. Detta är kanske inte en seger så mycket som ett nederlag för fienden men skadeglädje är också glädje, och det senaste året tar vi vad vi kan få.

Foto: Johan Nilsson/TT.

Foto: Johan Nilsson/TT.

5 Fackförbundet Kommunal visar att bussförares hälsa är viktigare än regionernas biljettintäkter när de lägger skyddsstopp på kollektivtrafikföretag i bland annat Småland och Skåne, eftersom företagen vägrat stänga framdörren och spärra av vägen till förarna under pandemin. ”Jag tror att det är en av de lyckligaste dagarna i mitt liv”, säger skyddsombudet Michael Lundgren till tidningen Kommunalarbetaren när den fackliga aktionen fungerat och företagen tvingas backa.

Foto: Unsplash.

Foto: Unsplash.

4 Antalet vänsterpoddar exploderar. Urvalet av socialistiskt sällskap när man diskar, går ut med hunden eller på jobbet blir allt större och bättre. Komintern, Eld och rörelse, Apans anatomi, Röda Rummet och Krakelpodden är några av Flammans favoriter från det gångna året.

3 Försäkringskassan börjar vända. Efter år av politisk, akademisk och aktivistisk kritik mot de systematiska avslagen börjar myndigheten erkänna att de har begått fel, samtidigt som regeringen till slut inleder förändringar av de lagar och regleringsbrev som styr myndigheten.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.

2 Preem, det svenska oljebolaget, drar i september 2020 tillbaka sin ansökan om att få bygga ut sitt raffinaderi utanför Lysekil. Aktivister, som motarbetat utbyggnaden under flera år, jublar. Högern gråter över uteblivna arbetstillfällen och minskad tillväxt. Flammans Per Sicking ser i stället, försiktigt positivt, att Miljöpartiet till slut tycks ha skaffat sig en industripolitik som driver på företag i rätt riktning.

1 Den fackliga organisations­graden – det vill säga andelen anställda som är med i ett fackförbund – ökar. Det är ett brott med en nedåtgående trend som pågått i Sverige sedan 1990-talet. Under 2020 stiger anslutningsgraden enligt en rapport från Arena Idé till 69 procent, motsvarade över 75 000 nya medlemmar. Fackförbundens a-kassor ökar under samma period med över 240 000 medlemmar. Bland utrikes födda, vars fackliga organisationsgrad de senaste åren fallit ännu snabbare än för snittet, är den positiva utvecklingen särskilt markant.

Det beror förstås på pandemin. Medlemsskap i a-kassan blev plötsligt centralt, när så många arbetsplatser hotades med stängning eller konkurs, och många anställda riskerade att förlora sina jobb. Medlemsökningen i facken ska troligen också ses i ljuset av pandemin. Osäkra förhållanden tycks ha fått fler att inse styrkan i att gå samman.

I sig betyder ökningen kanske inte så mycket mer än att fler nu är en del av den fackliga gemenskapen. Om avtalsrörelsen är någon indikation verkar medlemstillströmmningen inte ha inneburit några stora förändringar i styrkeförhållande mellan arbetsmarknadens parter.
Mer ska man kanske inte vänta sig av en procentenhet heller.

Frågan är nu om fackförbunden i handling kan visa de nya medlemmarna varför de ska vara kvar. Här kommer det inte att räcka med att hänvisa till historiska reallöneökningar.

En trettioårig dödsspiral är bruten. Nästa steg avgör framtiden.

Inrikes 12 mars, 2026

Gnesta ska lösa vattenbristen – med halv kommunbudget

Kommuner kan behöva investera jättesummor för att fixa sina gamla VA-system – utan de statliga stöd som först satte dem på plats. Foto: Johan Nilsson/TT.

För en månad sedan godkändes uttorkade Gnesta kommuns ansökan om att bygga ett nytt vattenverk. Men staten kommer inte hjälpa till med finansieringen av det allt mer eftersatta VA-nätet, trots att allt fler kommuner håller på att få samma problem.

Sommaren 2018, mitt under gassande värmebölja, upptäcker Gnesta att kommunens grundvattennivåer håller på att bli akut låga. 

– Vattnet avdunstade i värmen samtidigt som folk vattnade och fyllde pooler extra mycket. Vi hade dessutom haft mycket läckor i ledningsnätet, berättar Linda Lundin (S) (bilden), kommunstyrelseordförande.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage 12 mars, 2026

Iranier i exil: ”De bombar inte Iran – de bombar regimen”

A.A. menar att USA:s president och Israels premiärminister Benjamin Natanyahu står på rätt sida av historien. Foto: Jegor Kirillov.

I Armeniens huvudstad Jerevan lever tusentals iranier som flytt från den islamiska republiken – konstnärer, aktivister och ungdomar. När bomberna nu faller över Iran följer de kriget på avstånd, ofta utan kontakt med sina familjer. Vissa ser attackerna som en tragedi, andra som en chans att störta regimen – men alla bär på samma oro: att deras hemland håller på att förändras för alltid.

Mellan Armenien och Iran finns en kort gräns på 44 kilometer och en enda gränsövergång. Iranier behöver inget visum för att passera den. Därför har omkring 10 000 iranier bosatt sig permanent i Armenien. När situationen i Iran förvärras kan deras antal stiga till omkring 35 000.

Armenien är också hemvist åt omkring 40 000 exilryssar, som flyttade dit efter att Ryssland inledde sin invasion av Ukraina. För ett land med tre miljoner invånare är det ett märkbart antal, och både den ryska och den iranska närvaron syns tydligt på Jerevans gator.

Båda dessa diasporor – den ryska och den iranska – består till stor del av människor som har flytt från diktatur. Samtidigt har relationerna mellan de två regimerna, den ryska och den iranska, blivit allt närmare under de senaste åren. Efter krigets början i Ukraina inledde de dessutom ett omfattande militärt samarbete.

Vi är tacksamma mot president Donald Trump och den amerikanska armén för det de gör.

Därför fick USA:s och Israels bombningar av Iran många ryssar – däribland mig – att ställa en svår fråga:

Vad skulle vi själva känna om Ryssland bombades? Om våra nära och kära fortfarande bodde där – och man en dag ändå drog fram Putins kropp ur ruinerna?

Jag har inget entydigt svar på den frågan. Därför bestämde jag mig för att prata med iranierna själva. Och med dem som lever nära landet – inte på ett tryggt avstånd.

Bland de ryska emigranter som bor i Armenien finns fotografen Jegor Kirillov, som arbetar med en serie porträtt av iranier i Armenien. Bland hans iranska bekanta i Jerevan valde jag ut några personer att tala med – med olika politiska uppfattningar, både vänster och höger, och med olika planer på att återvända till Iran. Det här är samtal med fyra slumpmässigt valda människor som har en sak gemensamt: deras land bombas.

Toranj

Hon är varken flykting eller emigrant, utan en konstnär som tillbringar ett år i Armenien i olika konstnärsresidensprogram. Inom kort, så snart det blir möjligt, planerar hon att återvända hem och har därför bett att hennes ansikte inte ska visas. Toranj är en pseudonym som hon själv har valt för den här intervjun.

De senaste dagarna har Toranj nästan inte sovit och gråter hela tiden, och det är svårt för henne att prata om allt detta.

Hur har du det just nu?

– Det är en blandad känsla. För det mesta känner jag panik och vet inte vad jag ska göra, eftersom internet i Iran nästan är helt nedstängt. Just nu är det särskilt viktigt för den islamiska republiken att bara nyheter från regimens egna källor sprids. Bara ett litet antal människor har fortfarande tillgång till internet, så jag har ingen direkt kontakt med min familj och mina vänner. Jag kan bara följa Telegramkanaler av de få personer som fortfarande delar videor och berättar vilka platser som har bombats.

Komplext. "Det är självklart att ingen vill ha krig. Jag är verkligen rädd för det. Men allt är väldigt komplicerat", säger konstnären den iranska Toranj. Foto: Jegor Kirillov.

– Jag känner en vän till en vän som fortfarande har lite tillgång till internet. Ibland lyckas jag skicka ett meddelande till min familj via honom. I morse fick jag genom honom veta att min pappa mår bra. USA gick i går ut med en uppmaning om att två bostadsområden skulle utrymmas – och ett av dem är området där min pappa bor.

– Men det är absurt. De bombar en enorm stad – och varnar bara två områden. Det känns mest som att de gör det för att i efterhand kunna säga att civila har varnats.

Och hur känner du inför bombningarna?

– Menar du kriget? Det är självklart att ingen vill ha krig. Jag är verkligen rädd för det. Jag hatar Israel och jag hatar Trump. Jag hatar alla dessa män för allt de gör. Men allt är väldigt komplicerat.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 11 mars, 2026

Därför är det alltid synd om Jimmie Åkesson

Vid pressträffen i Strängnäs hade Jimmie Åkesson på sig en välstickad kofta. Foto: Christine Olsson/TT.

Har du läst DN:s partiledarintervju med Jimmie Åkesson?

På omslaget ser han nästan ut att lipa – ungefär som målningen på det gråtande Hötorgsbarnet som blev viral 2019. Rubrik: ”Myndighetssverige motarbetar oss.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 11 mars, 2026

Teodorescu Måwe får ”finansiellt stöd” av anonym donator

Teodorescu Måwe vill inte berätta vem som finansierar hennes privata säkerhet. Foto: Joakim Ståhl/SVD/TT.

En privat donator förser KD-toppen Alice Teodorescu Måwe med ett ”privat säkerhetsarrangemang”. Två experter menar att det bryter mot både EU:s regler och grundläggande transparens.

Alice Teodorescu Måwe får ”pågående finansiellt stöd från en privat donator relaterat till hennes personliga säkerhetsarrangemang”. 

Det framkommer i den senaste versionen av KD-toppens ”intressedeklaration”, ett dokument som alla medlemmar i EU-parlamentet måste skicka in och uppdatera regelbundet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 mars, 2026

FN kritiserar sparkningen av Helgeson: ”Hämnd”

Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson fick sparken och portades från Göteborgs hamn i början av förra året. Foto: Jacob Lundberg.

Tre FN-experter varnar för att facklige Erik Helgeson sparkades från jobbet i Göteborgs hamn som hämnd för förra vinterns blockad mot Israel, och ifrågasätter arbetsgivarens påståenden om att han skulle hotat rikets säkerhet. Nu har de tagit kontakt med den svenska regeringen – som ignorerar brevet.

Den 9 februari skickade de erfarna FN-rapportörerna Mary Lawlor, Irene Khan och Gina Romero två brev adresserade till Sverige: det ena till hamnföretaget GRT och det andra till den svenska regeringen. 

Ämnet var den facklige hamnarbetaren Erik Helgeson, som i början av förra året sades upp från sin arbetsplats i Göteborgs hamn, efter vad som i brevet sammanfattas som ”en tillfällig blockad i början av 2025 mot hanteringen av allt militärt materiel på väg till och från Israel i svenska hamnar”. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 mars, 2026

Lobbyregister brister: ”Behöver täppa till hål”

Mattias Karlsson, SD:s ”chefsideolog” och Oikos grundare, elsparkcyklar förbi riksdagen. Foto: Stina Stjernkvist/SvD.

Senast nästa sommar kommer Sverige få ett lobbyregister, där kontakter mellan privata intressen och politiker listas för allmänheten. Välkommet – men för sent och för svagt, menar lobbyistgranskaren Max Andersson. ”Sverige ligger minst 15 år efter”, säger han till Flamman.

I dagarna har viktiga steg tagits i etableringen av ett svenskt lobbyregister – senast juli 2027 ska ett sådant vara på plats, meddelade justitieminister Gunnar Strömmer (M) i samband med att förslaget Ökad insyn i politiska processer lämnades till lagrådet.

– Det här förslaget är en historisk seger för mer öppenhet, men har också stora brister, menar Max Andersson (bilden), chefredaktör för lobbygranskaren Klägget.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 mars, 2026

Mullvad: ”Västvärlden tittar avundsjukt på Kina”

En samling hjälmar i skumgummi på Mullvads kontor i Göteborg. De ska inte skydda mot fallande föremål – utan mot stress. Foto: Jacob Lundberg/Flamman.

Göteborgsföretaget Mullvad pressar på världen över för ett fritt internet – och gör mångmiljonvinster. Själva ser de sig som aktivister, medan kritiker hävdar att de ger fritt spelrum åt grovt kriminella. Flamman möter grundaren Daniel Berntsson – som menar att även Sveriges politiker drömmer om ett ofriare internet.

En bil kör upp på en drive-in. Det är Amerika, en reklamfilm, alla talar engelska.

– Välkommen! Vad får det vara för övervakning? säger rösten i högtalaren.

– Pedofiler! Och mördare, och våldtäktsmän, säger mannen i bilen.

– Okej! And then, något mer?

– Kanske journalister? säger en av medpassagerarna.

Rösten fortsätter pressa på:And then?

– Folks sovrum!

– Självklart! And then?

En logotyp dyker upp på skärmen – en brun gnagare i gul hjälm. Under står ett ord på svenska: Mullvad.

Reklamen från det svenska företaget var tänkt att visas i brittisk tv, men fick ett nej.

Grundare. Daniel Berntsson grundade Mullvad 2009 tillsammans med Fredrik Strömberg. Foto: Jacob Lundberg.

”Konceptet saknar tydlighet”, ”det är otydligt vem talaren representerar” och ”exemplen med pedofiler och våldtäktsmän är olämpliga”, var några av motiveringarna från Clearcast, den organisation som all tv-reklam i Storbritannien måste passera och godkännas av.

– Det är nonsens, Kafka rakt av, säger Daniel Berntsson, medgrundare till Mullvad, till Flamman.

Han beskriver kraven som ”otydliga” och säger att det hade varit omöjligt att arbeta ”kreativt, satiriskt, vasst” utifrån dem för att kritisera massövervakning.

Vi är definitivt en politisk organisation, men vi är väldigt smala.

Mullvad kontaktade Londons tunnelbana och föreslog att annonsera där i stället. Men även där fick de nej på ett förslag som kritiserade portningen av reklamen från brittisk tv. Ett nytt förslag parafraserade kollaget på punkbandet Sex Pistols debutalbum, med drottning Elizabeths ansikte utbytt mot en mullvad.

”Banned on British TV”, löd texten över gnagarens ögon. Även den nekades.

Till sist valde företaget ett oväntat grepp: man projicerade de refuserade reklamfilmerna på Londons fasader.

– Det är väl klassiskt att ta motståndet till gatan. Speakers’ corner är ju en gammal engelsk tradition, säger Daniel Berntsson.

– Det finns uppenbarligen en irritation hos många britter över hur massövervakningen och censuren ökar, och många har visat stor uppskattning för att vi gör offentligt motstånd på det här sättet.

Han nämner krav på insyn som regeringen riktat mot Apple, och en tvist med Wikipedia om krav på att verifiera användarnas identiteter.

– Brittiska myndigheter är just nu väldigt intensiva i att lägga fram lagförslag för mer massövervakning. Det handlar dels om statlig spionvara på telefoner och datorer, som registrerar allt som händer på enheten, och de har även lyft förslag om ID-krav för att använda VPN.


VPN? Förkortningen står för ”virtuella privata nätverk”, vilket är exakt vad Mullvad sysslat med sedan grundandet 2009. Produkten de säljer är – mycket förenklat – spårlöshet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 10 mars, 2026

Arbetare och medelklass lever i olika världar

En ny löntagarallians mellan arbetar- och medelklass blir svår, då den förra fått det så mycket sämre, menar skribenten. Foto: Hasse Holmberg/TT.

Lovisa Broström menar att medelklassen mobbats bort från vänstern. Men det är arbetarklassen som lämnat vänstern – och de kan lockas tillbaka, menar Johan Alfonsson.

I sin kritik mot min bok Vad hände med arbetarklassen? (Flamman #9, 2026) lyfter Lovisa Broström en viktig fråga: hur kan vänstern vinna?

Hon förespråkar en löntagarallians och menar, om jag läser henne rätt, att en sådan hindrats av att medelklassen smutskastas. I stället borde vänstern understryka likheter inom löntagargruppen och rikta blicken mot den verkliga fienden: kapitalägarna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 10 mars, 2026

Glädjen är inte till för att dödas, vänstern

Människor sitter i vårsolen på en uteservering på Strandvägen i vårväder med sol och plusgrader. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Vi har tappat kontrollen över välfärden, men fortsatt hålla privatlivet under strikt kontroll. Det är dags att göra precis tvärtom – ordning i vård och skola, och full frihet för mänsklig glädje.

Berättelsen om den stora tråkiga staten som förbjuder folk att dansa, skratta, supa, klubba och knulla är väl förankrad. Högern har jobbat hårt med bildsättningen.

Näringslivets tankesmedja Timbro har släppt rapport efter rapport om hur roliga städerna skulle bli om allt bara såldes ut och avreglerades. Liberala ledarsidor har i åratal skrivit om de glädjedödande Socialdemokraterna – senast om kontrollen över färger på folks husfasader.

Och tyvärr har de inte helt fel.

Men den svenska vänstern har blivit stark där den borde vara försiktig – och försiktig där den borde vara stark.

Det finns goda ideologiska skäl för en stark stat. Men den svenska vänstern har blivit stark där den borde vara försiktig – och försiktig där den borde vara stark. Staten har försvagats som investerare, som garant för välfärden, som motor i samhällsbygget. Marknaden har släppts in i skolan, vården och socialförsäkringarna.

Samtidigt kontrollen över individen blivit kvar. Man har försvarat dansförbud, rökförbud och matkrav på restauranger. Man har till och med velat lagstifta mot strypsex.

Det finns säkert argument för både det ena och det andra. Men det är ironiskt att höra socialdemokratin varna för hur farligt det är med en cigg på uteserveringen samtidigt som marknaden släppts in i välfärden, infrastrukturen och socialförsäkringssystemet.

Socialdemokratin har släppt kontrollen där den uppenbarligen behövts och i stället alienerat människor genom att reglera deras privatliv.

När vänstern uppfattas som den kraft som vill förbjuda, begränsa och moralisera, samtidigt som högern klär sig i frihetens språk, då förloras initiativet på ett område som egentligen borde fördelas rättvist: rätten till livets goda.

De som har pengar behöver nämligen ingen hjälp från politiken. Saknar de festen kan de flyga till Ibiza. Saknar de kulturen kan de promenera genom art deco-kvarteren i Miami.

Men för de flesta av oss är tillgången till kultur, nöjen, gemenskap och kärlek beroende av hur samhället organiseras. Det är här den breda vänstern har haft sin styrka historiskt. I folkparkerna. Studieförbunden. De kommunala badhusen. Dansgolven där motståndsrörelser organiserats. Den subventionerade kulturen. I idén att också folkflertalet har rätt till skratt, dans, kärlek, verklighetsflykt, konst, bekymmerslöshet och fest.

Vi har organiserat glädjepolitiken i decennier – innan någon ens benämnde det som nöjen.

I dag riskerar socialdemokratin att framstå mer som ordningsmakt än som frigörelsekraft. Samtidigt poserar konservativa politiker i Rädda-Trädgården-tishor – medan de skär ned på kulturen i samarbete med fascister.

Det skiljer 18 år i livslängd mellan ett barn som föds i Vårberg och ett som föds i Danderyd. Det är förstås dåligt för folkhälsan om jag tänder en Marlboro gold på uteserveringen i april. Men – snälla någon – välj dina strider, Magdalena Andersson.

Läs mer

Det är knappast konstigt att rejv blivit en form av protest mot Ryssland i Kiev. I en auktoritär och krigisk tid ringer frihetsbudskapet dessutom sant för många människor. För alla dem som vill dansa, sova, supa, läsa, röka och älska.

Den som har råd klarar sig ändå. Men för oss andra krävs politik.

Diskutera på forumet (0 svar)
Opinion 09 mars, 2026

Står klimatet i vägen för miljöpartierna?

Cem Özdemir från Allians 90/De gröna sträcker upp lillfingret under partiets valvaka i Stuttgart, Tyskland, söndagen den 8 mars 2026. Foto: Bernd Weißbrod/dpa/AP/TT.

Färgstarka ledare som Cem Özdemir i Tyskland och Zack Polanski i Storbritannien har nått framgångar för sina gröna partier – genom att prata om allt annat än klimatet. Är det bara så gröna partier kan vinna?

”Med dig känner jag mig lätt som en fjäder”, sjunger 30-åriga Madeleine Juno i låten som strömmar ur högtalarna. ”Mitt hjärta dansar, mitt hjärta dansar.”

Cem Özdemir hade knappt avslutat sitt segertal innan basen drog igång. Hans Gröna parti hade precis tagit hem valet i tyska delstaten Baden-Württemberg med 30,2 procent av rösterna, och nu väntar fortsatt styre i den grönsvarta koalitionen tillsammans med konservativa CDU. Socialdemokraternas hjärtan däremot lär behöva blodförtunnande, då deras stöd halverades till 5,5 procent.

Vad kan förklara framgångarna för ett grönt parti i en tid där ordet ”klimtatåtgärder” blivit ungefär lika attraktivt som en sällsynt hudsjukdom?

Väljarna accepterar klimatåtgärder som bäddats in i en bredare berättelse som även väger in andra värden.

En ledtråd kommer från hans 77-årige partikollega Winfried Kretschmann, som avgår som ministerpresident efter 15 år som delstatens politiska landsfader.

– Vi har väckt starka förväntningar […] om att det ska handla om delstatens bästa, inte om partiintressen. Det är så jag vill leda delstaten.

För några år sedan oroade sig många gröna för om en muslimsk vegetarian kan vinna ett val i den konservativa södern. Men det visade sig vara fullt möjligt, även om partiet backar ett par procent. Frågan var i stället om man kan vinna som grön. Under kampanjen tonade Cem Özdemir ned sin partitillhörighet och underströk hur konservativ och kompromissvillig han var. Enligt flera analyser fokuserade han mer på sin person än på sina idéer.

”Jag tillhör inte vilka gröna som helst. Jag tillhör de württembergska gröna, jag tillhör de Winfried-Kretschmann-gröna”, förklarade han. Det fick Christoph Hickmann i Der Spiegel att dra slutsatsen: ”De gröna vann inte valet.”

I Storbritannien ser vi en omvänd framgångssaga. Där fick Green party nyligen ett genombrott genom att vinna lokalvalet i Labourfästet Gorton and Denton i Manchester. Även där tonade den gröna kandidaten Hannah Spencer ned klimatfrågan för att i stället lyfta fram sin bakgrund som rörmokare och kritisera Labour från vänster. I kampanjen lovade hon att ”pressa ned kostnaderna, höja lönerna och få in välbehövliga investeringar i vårt samhälle.”

Även nationellt har partiet brutit fram genom att prata om välfärd, nedskärningar och Gaza, snarare än om spetsiga klimatåtgärder. Vilket får mig att undra: kan gröna partier bara vinna på att profilera sig som antingen vänster eller höger, och smussla undan klimatet?

En del tyder på det. De gröna i Tyskland är fortfarande traumatiserade efter 2013, när man befann sig i fritt fall trots att klimatfrågan stod högst på dagordningen. Särskilt stor uppståndelse väckte förslaget om en ”Veggie day”, som tolkades som ett angrepp på landets stolta grillkultur – inte minst av tabloidtidningen Bild. Efter valet kämpade partiet hårt för att de skulle sluta ses som ett ”förbudsparti” och steg åter i opinionen.

Sverige verkar bekräfta mönstret. Miljöpartiet nådde sina bästa resultat när klimatfrågan fanns i bakgrunden, men sjönk till 4,4 procent (2018) och 5,1 procent (2022) när Greta Thunbergs klimatrörelse svepte över världen. Där ligger man kvar trots att grön energi diskuteras flitigt, och att FN-rapporterna blir allt mer apokalyptiska.

Frågan är vilken slutsats man ska dra. Försvinner de grönas nisch när klimatfrågan tar mycket plats? Eller skapar deras förslag en ännu starkare motmobilisering från höger – om bensinpriser, kött och kärnkraft?

Så verkar vara fallet enligt en ny studie av två Umeåsociologer. De menar att den rena klimatförnekelsen i dag har ersatts av ett mer subtilt ifrågasättande av åtgärderna. Forskarna kallar det ”fördröjningsdiskurser”, som att andra länder borde gå först eller att klimatpolitiken slår orättvist. Sådana resonemang minskar enligt forskarna stödet för klimatpolitik, trots att människor accepterar vetenskapen.

Problemet är alltså enligt detta synsätt att människor även väger in annat:

Läs mer

– Detta innebär att riktade motargument som bemöter de mest problematiska fördröjningsdiskurserna kan vara avgörande för att öka allmänhetens stöd för kraftfulla klimatåtgärder, säger en av forskarna, Joakim Kulin.

Sanningen lär vara den motsatta. Väljarna accepterar klimatåtgärder som bäddats in i en bredare berättelse som även väger in andra värden – i Storbritanniens fall orättvisor och folkmord, i Baden-Württembergs fall industri och stabilitet. Att avfärda alla sådana hänsyn som smygförnekelse idiotförklarar inte bara väljarna, utan håller klimatpartierna kvar i marginalen just när de behövs som mest.

Diskutera på forumet (0 svar)