De var tre från början, som plötsligt blev ”svensk-somalierna” med hela
folket. Den mer namnkunnige Abdirisak Aden var den som syntes utåt.
– Skulle vi hetat Sven Andersson, skulle detta aldrig hänt. Det är kränkande
att vi som svenska medborgare blir behandlade som andra klassens medborgare,
säger Aden.
Han jämför med det färska brittiska beslutet att sluta med flygningar till
Kenya.
– Det är samma sak som att säga att 60 miljoner människor är terrorister.
– Vi lever i Orwells värld, där krig betyder fred och att bekämpa terrorism
är att utöva terror mot enskilda. Europa är med om att åsidosätta mänskliga
rättigheter på grund av kamp mot en illusion av ondskan, säger Abdirisak
Aden.
Efter enträget arbete från advokaterna Thomas Olsson och Leif Silbersky,
samt mycket opinionstryck mot den svenska regeringen, ledde de diplomatiska
kontakterna slutligen till att två av de tre ströks från terroristlistan i
augusti 2002. Men, påpekar Aden, för honom har det ändå varit besvärligt att
återhämta sig till ett normalt liv.
– Och fortfarande vill vi bli rentvådda. Vi vill att den svenska regeringen
ska säga: vi har hjälpt till att kränka våra egna medborgares rättigheter
och det får inte upprepas, säger Aden.
Och fortfarande är en av dem kvar på listan. Hittills har Ahmed Yusuf hållit
sig i bakgrunden och ställer nu för första gången upp på en intervju.
– När jag blir struken från listan ska jag kalla till internationell
presskonferens. Då ska jag säga väldigt mycket som jag inte vill säga nu.
Det har gått 563 dagar sedan Sverige, utan eftertanke, verkställde ett
beslut från EU:s ministerråd, fattat utan eftertanke, om att implementera
ett beslut från FN:s sanktionskommitté, fattat utan eftertanke, på basis av
en beställning från USA. Utan eftertanke?
Samtidigt illustrerades hur FN:s sanktionssystem, som aldrig var tänkt att
användas mot enskilda individer, kunde missbrukas – och hur svårt det kan
vara att rätta till uppenbara vansinnigheter för ett land som Sverige, som
alltid varit noga med att spela efter reglerna.
För det är djungelns lag som gäller nu, säger Ahmed Yusuf.
– I Somalia vet många hur man lever med djungelns lag, liksom i USA. Sverige
har mycket kvar att lära sig, säger han med ett bittert skratt.
Ahmed Yusuf kom från Somalia som 18-åring1992. I Sverige var han med om att
grunda den svenska grenen av al-Barakaat och det var i egenskap av dess
firmatecknare han drabbades av terroriststämplingen.
I ett slag blev hawalabanken al-Barakaat känd för en bredare allmänhet.
Banken som sådan fick närmare 50 miljoner av sina tillgångar frysta, och har
i praktiken gått i konkurs. Dess funktion ? att slussa pengar från
exilsomalier till släkten i hemlandet ? har till stora delar övertagits av
amerikanska bolag som exempelvis Western Union.
Abdirisak Aden och Abdulaziz Ali ströks från listan på villkor att de skrev
under på USA:s villkor. Däribland att inte ha något som helst samröre med
al-Barakaat.
– Innehållet kränker föreningsfriheten, säger Yusuf.
Yusuf ville inte skriva under, men ångrade sig någon månad senare. Men då
hade tåget redan gått.
Och sedan var valet avklarat. Aftonbladets ledarsida slutade med sina
dagliga påminnelser. Annat ? exempelvis den fängslade svensken på Guantanamo
– kom emellan. Sedan dess har det varit tyst.
Ahmed Yusuf, hans fru och hans fyra barn lever vidare under
omständigheterna. Själv har han inga inkomster, och på grund av frysningen
kan hans fru inte få bostadsbidrag. Tillsammans ska de klara sig på cirka 14
000 i månaden plus barnbidrag. 6 000 går åt i hyra.
– Och varje månad måste jag gå till socialen och skriva under ett brev om
att en del av pengarna ska återbetalas när jag stryks från listan.
Det rör sig om 3 300 kronor i månaden ? utöver de 5-7 000 Yusuf uppskattar
att han förlorar varje månad, jämfört med då han arbetade. Skulden till
socialen är uppe i cirka 45 000.
Yusuf skulle kunna plocka ut pengar från solidaritetskommittén men
konstaterar att pengarna i första hand borde vara till för deras resor och
advokatkostnader.
I början av processen behövdes desto mer stöd utifrån; inte minst den
snabbildade Solidaritetskommittén betydde mycket.
– Jag kommer inte att glömma i hela mitt liv vad Jan Guillou skrev och vad
solidaritetskommittén gjort för oss. Utan dem skulle vi ha haft stora
problem. Det gav oss ljus i mörkret och gav oss mycket hjälp i den
förvirring som var i början.
De mesta advokatkontakter och resor är avklarade och nu är det mest väntan.
På fler besked från USA, på att EU-domstolen äntligen ska kalla till
förhandlingar.
Till hösten tänker Ahmed Yusuf studera ekonomi och samhällskunskap. Men
hittills har han hunnit med fler lektioner än de flesta.
– Vi har träffat advokater, poliser, Säpo, UD, regeringen, CIA,
EU-parlamentet, den amerikanska ambassaden, finanspolisen?
– Den här tiden har lärt oss att Sverige inte är vad vi trodde förut. Vi
måste skilja på den svenska regeringen och det svenska folket. På samma sätt
måste man göra med USA ? det är skillnad på folket och staten.
– CIA verkar inte veta någonting, och amerikanerna kan inte skilja på stat
eller organisationer. De vet inget.
Svenska UD är klart mer kunniga och tillmötesgående än USA, konstaterar
Yusuf. De har mycket erfarenhet och kompetens jämfört med USA. De kan svara
på frågor, och försöker ge tillräckligt med information.
– Problemet är bara att de inte kunnat försvara sina egna medborgare. De har
ingen makt, ingenting, men de är i alla fall UD och de enda som har ”rätt”
att prata med amerikanerna.
Och allt sedan i höstas, verkar intresset ha svalnat – både från den svenska
och amerikanska regeringen.
– Sen efter valet är de tysta. Innan fanns det mycket tryck på UD, med tre
personer drabbade.
– Thomas Olsson har skickat flera brief och fax till USA, och det tar nästan
fem månader varje gång att få svar.
Förra våren reste de tre utpekade ned till EU-parlamentet, där en
stödresolution fick över 300 röster. Problemet är att EU-kommissionen, som
har all makt, inte är särskilt intresserad av frågan.
Och inte minst Storbritannien, som tydligt deklarerat att de kommer att
försvara USA:s terroristlista mot alla försök att förändra den. Ett exempel
är att Storbritannien intervenerade? gjorde sig till part – i det första
försöket att ta upp frågan i EU-domstolen, vilket sköt upp processen i några
månader.
– Problemet i Europa är Storbritannien. Europa vore bättre utan dem; man
kommer inte att kunna utveckla en europeisk makt så länge Storbritannien är
med.
Djungelns lag, är också det uppgivna svaret på när frågan slutligen kan vara
avklarad, när han kan återgå till ett normalt liv.
– När det gäller Amerika kan man inte veta någonting. Dagens USA-regering är
inte en normal regering ? det är djungelns lag som gäller för dem.
– Man kan inte göra några kompromisser med dem.
Yusuf menar att Sverige kunde göra mycket mer.
– Jag har knappt hört något om vad UD egentligen gjort. USA fortsätter göra
som de vill.
Yusuf är mycket medveten om att den svenske fången på Guantanamobasen kan ha
tagit upp en del av uppmärksamheten kring hans eget fall.
– Det är mycket bra att regeringen fortsätter arbeta för svensken på Kuba.
Men man måste jobba på olika sätt, med olika strategier.
Sverige borde kunna sköta ärendet på andra sätt – exempelvis att inte bara
gå via UD. Yusuf jämför med den somaliska ambassaden i Washington.
– Somalias USA-ambassadör skickar varje månad papper i frågan till USA:s
myndigheter. Han har till och med tagit med amerikanska tjänstemän till
Dubai för att visa hur al-Barakaat jobbar.
Om det inte räcker, måste den svenska regeringen förr eller senare sätta ned
foten.
– Vad jag vill nu är att regeringen och riksdagen säger: Nu har vi haft en
massa kontakter fram och tillbaka, och det har inte hjälpt. Dags att gå till
beslut ? vi upphäver frysningen och begär av EU att göra samma sak.
– Det skulle kunna gå på en vecka och då skulle det bli konkret.
