– Några av oss som sitter här minns den tiden, då vi gick i gemensamma Första maj-tåg i Stockholm.
Det sade Handels Maria Bosdotter, som också är LO:s Stockholmsdistrikts ordförande.
Privatsamhället – en återvändsgränd, var rubriken på det stora seminarium som anordnades under en heldag den 6 oktober.
Enighet
Föredrag hölls av Gunilla Andersson från nätverket Gemensam välfärd, Kajsa Lindquist, ordförande för Miljöförbundet Jordens vänner, samt Flammans redaktör Aron Etzler. Vid fackliga panelsamtalet kom frågan upp om bred samverkan.
– Vi sitter ju här idag, det är bara att bestämma sig för hur man ska börja, sade Ulf Brandt, ordförande för Seko Stockholm. Men vi måste få förbehålla oss rätten att själva avgöra, från fall till fall, vilka vi ska samarbeta med. Vi från Seko kan aldrig ställa upp på gemensamma manifestationer med Planka.nu, som uppmanar folk att ta sig förbi kontrollerna i kollektivtrafiken. Vi organiserar medlemmar som har till uppgift att se till att trafikanterna betalar.
Stefan Granér, ordförande för Grafiska i Stockholm, framhöll vikten av samverkan mot regeringens nedskärningar av välfärden och attack mot facken, något som alla medverkande instämde i. Men, som Bengt Sand från Fastighets i Stockholm uttryckte det:
– Vi som sitter här är väl någon sorts vänster-tjofräser inom våra förbund.
Mest förbehåll hade Conny Karlsson, Kommunal i Stockholm.
– Vi kan inte ställa upp tillsammans med odemokratiska organisationer, sade han.
Gunilla Andersson från Gemensam välfärd, menade att politiska motsättningar inom arbetarrörelsen ledde borgarna till valseger 1979.
– Till slut satt vänstern och var oense ner till minsta kommatecken, sade Andersson. Vi måste bort från att älta det som skiljer oss åt och i stället se till det vi har gemensamt och arbeta där.
Organisation
Gunilla Andersson ville också arbeta på ett mer sammanhållet sätt än genom nätverk.
– I ett nätverk kan jag bara representera mig själv. Vad vi behöver är en organisationsstruktur med valda representanter, så man kan sätta tyngd bakom kraven.
Gunilla Andersson tog upp Norge som förebild och pekade på hur For Vaelfaerdsstaten har en demokratisk organisationsstruktur och kansli med personal.
Maria Bosdotter säger till Flamman att hon gärna hade sett mer folk i publiken, men att seminariet var något att bygga vidare på.
– Vi bestämde i panelen att vi ska träffas igen.
En av arrangörerna är en mycket nöjd Sture Ring.
– Det jag känner är att det här var en lovande början på en forsättning fram till valet 2010. Föredragen och diskussionerna höll en oerhört hög kvalitet. Privatsamhället – en annan väg är möjlig, är det vi måste arbeta underifrån på. Aron ger i sin bok konkreta exempel ifrån Norge. Det jag hoppas på är att den här mobiliseringen verkligen kan utvecklas.
