Försök att lösa klimatproblemen med marknadsmekanismen har fungerat dåligt. Uppgiften att skapa en mer offensiv miljöpolitik hamnar på vänstern, skriver Jens Holm.
Miljön är ett av de områden som ska ses över när vänsterpartiets partiprogram ska revideras på kongressen nästa år. Även om vänsterpartiets miljöpolitik ofta är mycket bra tror jag att det finns en hel del att göra för att hitta ett eget tänk; egna lösningar för miljön.
Av någon anledning har marknad och konsumentansvar blivit ledstjärnan i alla svenska partiers miljöpolitik, även vänsterpartiets. Det är dags för att i grunden ifrågasätta hur behjälpt miljön är av detta. Det är förstås en självklarhet att alla har ett individuellt ansvar och det är jättebra att köpa ekologiskt och rättvisemärkt, men det kan väl inte vara lösningen på klimathotet?
Klimatförändringarna och andra miljöproblem är så allvarliga att de hotar hela vår existens. Skulle man inför andra hot reducera dessa till individproblem? ”Nu anfaller terroristerna – det är upp till var och en att försvara sig…” Nej, knappast.
Marknads- och individcentreringen kan inte lösa problemet. Låt mig ta några exempel:
EU:s handel med utsläppsrätter har nästan havererat totalt. Genom för generösa tilldelningar har utsläppspriset rasat och storföretag har kunnat fortsätta släppa ut som tidigare och dessutom tjäna miljardbelopp på att sälja andelar som de inte använt! Det är uppenbart att staten/EU måste revidera systemet från grunden. Eller kanske ska det ersättas helt av skatter och avgifter? Vänsterpartiet kan i alla fall dra slutsatsen att det som skulle bli den stora klimatlösningen inte fungerar.
Flamman har med all rätt lyft upp det absurda i hur vi lyser upp våra hem och arbeten. Det kan låta futtigt och tala om glödlampor, men skulle vi ersätta de konventionella glödlamporna med lågenergilampor i hela EU skulle det reducera koldioxidutsläppen med 20 miljoner ton per år. Ofta används de energisnåla glödlamporna som ett konkret exempel på så kallad konsumentmakt. Men varför appellera till en splittrad massa av nio miljoner konsumenter, när vi skulle kunna använda offentlig upphandling och statlig styrning för att snabbare uppnå målet? Tyvärr är det alltför få som kräver planering och offentliga investeringar. Dagens konsumentmaktspolitik är tyvärr lika effektiv som att uppmana människor att ställa sig längs autobahn och uppmana bilisterna att samåka mer. Det krävs samordning och offentlig styrning.
Offentliga investeringar har alltid varit en förutsättning för snabba samhällsomvandlingar. Vänsterpartiet har med all rätt drivit en hård kampanj för att bevara det offentliga investeringsprogrammet Klimpen. Klimpen, som årligen minskat växthusgasutsläppen med 200 000 ton, är kanske det bästa exemplet på hur framgångsrika offentliga satsningar kan vara för miljön. När borgarna nu skrotar Klimpen är det helt rätt att ta strid. Kräv fler offentliga investeringssatsningar för miljön.
Klimatförändringarna hotar att ödelägga hela vår värld. Rätt åtgärder så snart som möjligt är därför helt avgörande. Erfarenheten hittills har visat oss att marknadsmodellen och hela det liberala politiska lägrets brist på verkningsfulla åtgärder lämnar vänstern med den historiska uppgiften att rädda planeten.
Vänsterpartiet borde därför gå i bräschen för ett program för miljöreformer baserat på omfattande offentliga investeringar, långsiktig demokratisk planering, lagstiftning, folkbildning och ambitiösa internationella överenskommelser. Där högern säger marknad och individuella val borde vi svara offentlig planering och kollektiva beslut.
Där högern hänskjuter våra överlevnadsfrågor till marknadens osynliga hand borde vänstern svara med ett tydligt politiskt grepp: Gemensamma lösningar på det gemensamma miljöproblemet.
