… går det fort att slå sönder fönsterrutorna på en fritidsgård och det går fort att misshandla en människa med glasflaska och batong. Den lördagen som Ung vänster Söder om söder anordnade en antirasistisk konsert tog detta ungefär tjugo sekunder. Det var tjugo intensiva sekunder som gjorde att några fick åka till sjukhuset och andra känna en dunkande puls under bröstkorgen. Men för att vara ärlig, mycket mer än så hann nazisterna inte med. Inga tjugo sekunder i världen kan åstadkomma det som var deras yttersta syfte med attacken: nämligen att skrämma oss till tystnad.
Fascisterna är inte de enda som använder skrämsel för att få igenom sin politiska agenda. Det gör också folkvalda politiker och media. Hotet mot demokratin kommer idag inte bara i form av batonger och glasflaskor utan i form av terrorlagstiftningar och inskränkta rättigheter. Våldet är bara toppen på isberget. Därunder finns ett samhälle som är genomdränkt i rasistiska värderingar och strukturer. Ett samhälle där människor med annan bakgrund ständigt värderas lägre och blir spottade på. I det sammanhanget blir våldet bara ytterligare ett medel att slå ned dem som kämpar för rättvisa och demokrati.
Kriser sätter nya perspektiv på tillvaron. När man befinner sig i ett rum där glassplitter flyger över huvudet på en och när en kamrat får torka bort resterna från en annan kamrats blod från väggen blir allting mycket tydligare. Det blir tydligare varför man överhuvudtaget anordnade den där konserten och det blir tydligare varför vi har den antirasistiska kampanjen just nu.
Rasisterna gjorde en grov felbedömning när de trodde att deras attack skulle få oss att montera ned hundra år av kamp. Vi har aldrig haft för vana att ge upp. Varken då eller nu. Det kanske går fort att förstöra en konsert men det kommer att ta evigheter att slå ned vår kamp.
				
			
			
					
			
			
					
					
			
					
					
			
					
		
					
					