TIRANA. Men precis som för flera andra före detta kommunistländer har Albaniens försök att skapa sig en ny identitet efter diktaturen kolliderat med de västerländska turisternas ökande nyfikenhet för de gamla regimerna. Ett intresse som kommit att kallas ”det kommunistiska arvet-turism”.
– Om det finns människor som bara är intresserade av denna 50-åriga historia, varför då inte erbjuda dem det?, säger Nevila Popa, som arbetar för näringslivsutveckling för USAID i Albanien.
Begränsad marknad
Även om det handlar om en begränsad marknad, så hävdar Gent Mati vid researrangören Outdoors Albania att det finns ett intresse för landets tidigare ”paranoida, psykotiska regim”.
Många av diktaturens monument förstördes av arga folkmassor när regimen föll samman, men många finns också fortfarande kvar.
– Det finns så många spår kvar efter kommunismen att det inte går att undvika dem. Oavsett var du åker så ser du tecknen, säger Mati till IPS.
I huvudstaden Tirana domineras arkitekturen av den förra regimens byggnader. Ett besök på Historiska museet, vars byggnad också uppfördes under diktaturen, är tillräckligt för att man ska förstå vilken påverkan kommunismen haft i landets närhistoria.
Kommunisterna tog över styret i landet 1944, och fram till 1961 hade Albanien goda relationer till övriga länder i östblocket. Men 1961 bröt landets ledare Enver Hoxha med Sovjetunionen och valde istället att närma sig Kina.
Hoxha kopierade den kinesiska kulturrevolutionen, men alliansen mellan länderna höll bara fram till 1978, då den kinesiska regimen normaliserade sina relationer till USA, vilket upprörde de albanska ledarna. Den albanska regimen valde att gå sin egen väg som ett nationalistiskt och stalinistiskt land, vilket resulterade i fullständig isolation och Albaniens ekonomiska situation förvärrades ytterligare. Regimen blev paranoid. Det tydligaste exemplet på det är att man lät bygga närmare 750.000 bunkrar för att skydda landets invånare från vad man upplevde som en alltmer fientlig omvärld.
Fascinerande symboler
Dessa bunkrar utgör nu ett återkommande inslag i landets landskap. De återfinns överallt, i olika storlekar. Vissa, vanligtvis albaner, anser att de förstör landets vackra natur, medan andra, oftast utlänningar, ser de svampliknande byggnaderna som fascinerande symboler för landets märkliga historia.
I kuststaden Durres, mindre än en timmes bilväg från Tirana, har en del av bunkrarna börjat tjäna som serveringar för sol- och baddyrkare.
Vissa av kommunismens spår är dock inte lika uppenbara. Enligt researrangören Mati har landets försvarsdepartement uppmanats att öppna gamla militärbaser som inte längre används.
– En del av dem ligger på mycket vackra platser, säger Mati.
En av dessa, en övergiven ubåtsbas, ligger vid landets sydliga Medelhavskust. Världsbanken samarbetar med landets turistmyndigheter för att öppna upp detta område och göra det tillgängligt för turister. Den före detta basen ligger på en idyllisk klippa i ett mycket attraktivt område.
En annan möjlig turistattraktion är de medeltida katakomber som finns under den sydliga staden Gjirokaster. Kommunistledarna tog över dessa katakomber för att eventuellt använda dem i händelse av krig, och de har förblivit stängda för allmänheten. I de dussintals rummen finns spåren fortfarande kvar efter den tidigare regimen, bland annat i form av möbler och namnskyltar.
– Komplexet var tänkt att kunna stå emot en kärnvapenattack, säger David Bragg, som arbetar med turistfrågor för den humanitära organisationen Peace Corps i Gjirokaster.
– Om man gör det på rätt sätt skulle det kunna bli en riktigt häftig turistattraktion.