För övrigt är det nästa år hundra år sedan sprängningen av Amalthea. Den gången kom strejkbrytarna från England. I en av skrifterna kring dådet hittade jag följande citat ur högertidningen Skånska Aftonbladet:
”Till oss kommo engelsmän, icke på pansrade skepp, men med valkiga händer, i blusdräkt, icke till fest eller dans, men till -arbete. Det arbete till våra näringars och fosterlandets gagn, som våra egna, icke i kamp för bröd och människovärde, utan för snöd maktlystnad, icke aktade att utföra”.
Lata arbetare och maktfullkomliga fackföreningar – de borgerliga ledarskribenterna kan inte direkt anklagas för att ha förnyat sig sedan dess. Sådana ekon hörs idag från Vaxholm, där flitiga lettiska arbetare ersatte gårdagens flitiga engelsmän, men också från flygkabinstrejken och den vilda strejken i LKAB-gruvorna nyligen.
Samma lösning presenteras också: släpp in fler billiga tjänstehjon. Eller, som migrationsminister Tobias Billström sade i tisdags:
–Vi kommer att få en öppen och välfungerande lagstiftning på området. Vi blir bättre rustade att rekrytera de bästa till vårt land.
För nu kommer förslagen: ta bort fackets vetorätt. Minska AMS kontrollmöjligheter. Låt folk resa in på arbetssökarvisum. Gör det möjligt för företag att direktrekrytera från utanför EES-området.
Lägg sedan till avskaffandet av arbetsgivaravgifterna i vissa branscher, främst då service, pigavdragen samt folkpartiets fortsatta ”Ut i jobb, socialbidragstagare”-hets mot flyktingar, och bilden klarnar ytterligare. Fler billiga tjänstehjon utan rättigheter.
Det är nu inte 2007 utan 1907. Och den nya pigmarknaden kommer att ställa stora krav på vänstern och arbetarrörelsen: dels givetvis pedagogiskt, hur få den snart arbetslösa svenska arbetaren att rikta sin ilska åt rätt håll, men framför allt taktiskt – hur nå och skapa allianser med de som idag ska få spela engelsmännens roll?