…extremhögern hit och extremvänstern dit. De ena med rakade huvuden och skinnkängor och de andra svartmaskerade. Same same but different. Om man hör nyhetsrapporteringen från nationaldagen.
Fast vänta. Är det inte så att ena sida av packet är rasister? Att de tycker att man ska slänga ut invandrare från det här landet och stänga porten så att inte fler kan komma in. Att de hävdar den svenska kulturens, eller ska jag säga rasens, överlägsenhet. Och just det, att de är en del av den rörelse som förintade miljontals människor för ungefär sextio år sen. Kanske borde det vara intressant när man rapporterar om rasisternas marsch genom centrala Stockholm. Jag vet inte.

Och var det inte så att det bland den maskerade vänstern också var väldigt mycket vanligt folk? Jag snackar blommiga klänningar och solbrända axlar. Såna som inte vill bråka utan mest vill visa att de inte gillar rassar.
Jag vet, även bland rasisterna fanns det vad man skulle kunna kalla vanligt folk, de med slips från Åhléns. De som inte menar något illa men som tänker att våra äldre skulle få det bättre utan den så kallade massinvandringen. De som inte menar något särskilt när de hänger upp den blågula flaggan på balkongen.

Missförstå mig inte, jag fattar också att de människorna bara vill ha ett bättre liv. Men vägen dit är knappast att slänga ut alla svartskallar utan en medveten politik för allas rätt till jobb, en juste fritid och makten över sitt liv.
Vi var många som protesterade mot rasisterna den 6: e juni. Fast när media inte bryr sig om det politiska innehållet utan bara räknar stenar slår det fel. Rasister och antirasister buntas ihop och alla glömde det där med kampen för demokrati och människovärde. Eller så är det bara jag som hakar upp mig i onödan. Ni vet en sån där jobbig blatte som borde hålla käft istället och tacka för den svenska gästfriheten.