Håller folkbiblioteken på att bli en exklusivitet för medelklassen med ett begränsat urval av böcker? Frågan kan ställas dels med tanke på att kommunerna skär ner på anslagen till bokinköp samtidigt som biblioteken väljer bort en femtedel av svensk litteratur som de får gratis, de cirka 700 titlar som årligen får statligt stöd, syftet med stödet är att säkerställa mångfalden och kvalitén. Dels för att folkbiblioteken befunnit sig i nedförsbacke sedan 90-talet och i siktet stupar det utför.

Under 90-talet lades var femte biblioteksfilial ned och man skulle kunna tycka att det var nog men okunniga kommunalpolitiker och tjänstemän av alla schatteringar ser tillfälle till besparingar i biblioteken. Bokbussar som servat glesbygd försvinner, öppettider minskar. I en enkät från Kulturrådet som 214 av landets 290 kommuner har besvarat säger 95 kommuner att de har skurit ner i bibliotekets budget och ytterligare nedskärningar väntar. Ändå verkar politikerna stolta över biblioteken.
I en intervju av 30 kommunalpolitiker utförd av Bibliotekstjänst konstaterar samtliga att bibliotek är viktiga men hade vaga begrepp om vad bibliotekarierna sysslar med. Man framhöll att biblioteket var något man gärna visade upp för besökare som ett bevis på utvecklingskraften i kommunen.

Med tanke på det segregerade läsandet i samhället där tydliga siffror talar om att bokläsandet bland LO medlemmar minskat drastiskt och att sänkningen av bokmomsen gynnat högre avlönade blir det allt viktigare att bibliotek finns där människor verkar. Kulturministern säger sig vilja värna om barns och ungas läsande men reducerar den till privat konsumtion när det gäller vuxna. Uttalanden har kommit från regeringshåll om att lägga ner En bok för allas vuxenutgivning, ett förlag med statligt stöd och billighetsböcker. I ett upprop som akademiledamoten Per Wästberg och andra kända författare ställt sig bakom kräver vi istället en satsning på En bok för alla. Vuxna är nämligen förebilder för barn också när det gäller läsande.