Chiquita Brands (innan 1970 United Fruit Co) hade betalat de paramilitära dödskvadronerna AUC i Colombia en summa av 1,7 miljoner dollar, knappt 15 miljoner svenska kronor under åren 1997-2004. För det ska de nu böta 25 miljoner dollar till den amerikanska staten fördelat över fem år och med fem miljoner dollar i ränta.
Chiquita utpekas också för att ha lossat 3.400 automatgevär och fem miljoner kulor till de paramilitära dödsskvadronerna AUC. I ”returen” har colombianskt kokain exporterats ut i världen via Chiquitas bananbåtar.
Det var först år 2001 som USA-regeringen förklarade AUC för en terroristorganisation. Denna etikett hade vänstergerillorna FARC och ELN fått redan 1996. Chiquita Brands gjorde en vinst på nästan 50 miljoner dollar under åren 2001-2004. År 2004 sålde Chiquita sin verksamhet i Colombia till andra intressenter. Domaren i USA säger nu att den vinstsumman kan fördubblas i böter om han, efter en revidering av fallet, anser så.

Halshuggarna
För alla som följt utvecklingen de senaste 30 åren i Colombia är det ingen överraskning att avslöjanden som Chiquita poppar upp förr eller senare. Chiquita har finansierat politiska psykopatiska mördare organiserade i grupper som kallas ”Mochacabezas”, halshuggarna, som får mördarna i Al Pacinos ”Scarface” att framstå som duvor.
Halshuggarna kunde anlända till en bananplantage, dra ut hela familjen och mitt i byn placera männen med ansiktet mot jorden, anklaga dem för att stödja gerillan och därefter halshugga dem med macheter. Därefter följde den klassiska ritualen att spela fotboll med det avhuggna huvudet eller öva prickskytte på det.

Mördade fackledaren
Enligt Fernando Aguirre, Chiquitas vd, gjordes utbetalningarna till AUC i ”omsorg om de anställdas säkerhet”, ett cyniskt uttalande och är en förolämpning mot offren och deras anhöriga som blev halshuggna Chiquitas betalningsmottagare om de via sin fackförening vågade ställa krav på högre löner eller bättre arbetsförhållanden.
I slutet av december 2000 gjorde jag ett fem sidor långt reportage för LO-Tidningen på Chiquitas plantager i bananregionen Ciénaga. Två veckor efter att LO-Tidningen publicerade reportaget mördades José Guette, den regionale ordförande för bananfacket som befann sig i avtalsförhandlingar med Chiquita. Guette hade under tre dagar väglett och presenterat mig för de olika personer och arbetare jag intervjuade på bananplantagerna. Arbetarna var tysta, de vågade inte säga mer än att ”allt är väl som det ska vara”. När vi lämnade en av plantagerna varnades vi av en arbetare som sa att vi måste ta en annan väg för att köra tillbaka till Ciénaga för paramilitärerna väntade på oss en kilometer längre bort.

I bananregionen Urabá i norra Colombia, vann vänsteralliansen Union Patriotica (UP) kommunal- och borgmästarvalen i sju av elva städer i den bananproducerande regionen av Urabá. Men under hela 1990-talet pågick en systematisk fysiskt utrotning av såväl fackledare som över 1 000 av de främsta medlemmarna i UP. De paramilitära dödsskvadronerna och den 17:e armébrigaden ”Voltígeros” opererade tillsammans och anklagas för att stå bakom de flesta av massakrerna i denna del av Colombia.
Frågan är vem som vill konsumera Chiquitas bananer?