I Sverige har abortmotståndet fört en ganska marginaliserad tillvaro. Men nu håller klimatet på att förändras, förmodligen just beroende på kd:s plats i regeringen. Möjligen har många trogna kd-väljare sett den nedtonade retoriken i abortfrågan som en taktisk reträtt mer än som en verklig omvändelse hos partiledningen.
När Göran Hägglund nu istället ser sig tvungen, eller faktiskt ärligt anser det riktigt, att genomföra förslaget om rätt till abort för utländska kvinnor i Sverige, vaknar antiabortlobbyn. Nu hotar den katolska kyrkans Anders Arborelius och den svenska pingströrelsens Sten-Gunnar Hedin med att bojkotta alliansen i nästa val om lagen röstas igenom i en artikel i DN. Man undrar ju vart de väljarna i så fall ska gå?
Jag tror faktiskt inte att dessa samfund som ställde sig bakom Påskuppropet för flyktingamnesti på allvar vill uppmana sina medlemmar att lägga sina röster på Sverigedemokraterna. Och till vänster finns ju inget abortmotstånd att hämta. Artikeln är snarast ett försök att tvinga kd att inta den hållning som lever bland partiets stödtrupper, men som ledningen distanserat sig ifrån. Fyra-procentsspärren hotar kd, men än värre är förstås ur borgerlig synvinkel, att hela regeringsmakten därmed hotas. Kanske är det denna insikt som drabbat den nyliberala högern som plötsligt börjat låta som neo-konservativa moralister. Inom loppet av några dagar levererade både Marie Söderkvist och Johan Hakelius mer eller mindre öppna angrepp på aborträtten i sina spalter.
Ingen anledning till panik, men definitivt till en högre beredskap.