Den allt överskuggande frågan gällde de tyska militära insatserna utomlands. Sedan socialdemokraterna och de gröna i Jugoslavienkriget bröt ett långt tyskt tabu – att skicka trupper utomlands – så har den nya CDU-SPD-regeringen skickat trupp till Kongo, Libanon och inte minst till Afghanistan. Talare efter talare krävde att all tysk trupp utomlands skall tas hem, inte minst från Afghanistan. I debatten berättades det också att det tyska etablissemanget, inklusive media, förbereder vanliga tyskar på att tysk trupp i Afghanistan kan komma att hamna i öppna strider.
Den kända tyska veckotidningen Der Spiegel hade för någon vecka sedan som huvudrubrik just: ”Tyskarna måste lära sig att döda”.
Flera debattdeltagare menade, med hänvisning till de två världskrigen, att tyskarna i stället (om man nu skall förenkla saken) borde lära sig att inte döda.
Det var ett bra, aktivt och framåtsyftande rådslag. Är det något som sticker ut så är det att vänstern numer dominerar fredsrörelsen (de gröna är sedan Jugoslavienkriget mer eller mindre ställda offside). Sedan märks det tydligt att det främst handlar om en västtysk rörelse (få östtyskar deltog) och detta trots att man vet att den uttalade fredsviljan är som störst bland vanliga människor i före detta DDR. Flera jag talade med försökte förklara det med att östtyskarna inte är vana vid att organisera fredsorganisationer eller nätverk underifrån.