Den svenska vänsterns stora kärlek till staten kan snart nog ersättas av brustna illusioner. Men som all gammal kärlek är den seg och behöver tid för att rosta sönder. Innan dess kan mycket gå åt skogen.

I Sverige har sossar, vänsterpartister, kommunister och andra haft en stark tro på att staten är deras. Man har steg för steg övergett den ursprungliga självfinansieringen och oavhängigheten för att istället bli beroende av staten och tilldelningen av skattefinansierade bidrag.

I den situationen är organisationerna avväpnade och sårbara. Hur stor del av exempelvis Vänsterpartiets verksamhet täcks av medlemsavgifter? Åtta procent? Fyra? Hur stor andel av Ung Vänsters arbete är självfinansierat? Räcker det till hyran? Och oavhängiga Flamman, hur stor del av budgeten kommer från statens presstöd? Hur gammal skulle tidningen bli utan det?

Den svenska nationen har haft en stark stat ända sedan Gustav Vasas styre på 1500-talet. Under stormaktstidens 1600-tal växte statsapparatens makt kraftigt, mycket tack vare Axel Oxenstiernas intelligenta och sluga ledning.
Denna svenska stat har aldrig varit hotad av rebeller eller revolutionärer. Svenskarna är fogliga. Fega kanske? Eller praktiska, beroende på hur man ser det. Man vet vad man har, men börjar man bråka vet man aldrig hur det går.
Den svenska statens tjänstemän har i allmänhet uppträtt korrekt och hederligt. Få av dem har blivit rika genom korruption. Hur det är numera, när hederlighet ofta anses som dumhet, låter jag vara osagt. Fast jämfört med många andra stater är den svenska rätt frisk och effektiv.
Om staten ska anses som god eller ond beror på vem som styr och från vilket håll den betraktas. Från den högra sidan har man givetvis ogillat sossarnas långvariga regeringsmakt och utnämning av sina egna som höjdare på olika områden. Under Reinfeldts tid blir det förstås tvärtom och byten vid många köttgrytor.

Nu hoppas och tror åtskilliga på vänstersidan att sossarnas kommande nya ledning ska gira åt vänster. Men jag tror den kommer att följa de svenska väljarna åt höger. Den nya ledningen får det kärvt ekonomiskt när LO-förbunden mister hundratusentals medlemmar på grund av höjda a-kasseavgifter. LO kommer inte att ha råd med alla miljoner till SAP. Vänstern får det ännu kärvare. Jag vet hur slitsamt det är utan bidrag, för jag var med innan det fanns några, bland annat som kassör.