Ungdomsförbundet till det tjeckiska kommunistpartiet har upplösts. Telefonledningar och internet har stängts ned. Förbundet KSM existerar formellt inte. Beslutet påminner oss om att det var just i Prag som Franz Kafka skrev Processen.
Det tjeckiska ungdomsförbund som alltså inte existerar har nu 30 dagar på sig att överklaga domen. Förutsättningen för att vinna mot staten är att förbundet förnekar skälet till att det existerar, dvs. sin strävan att omvandla egendomsförhållandena. Brottet är nämligen att KSM förordar att det privata ägandet ska övergå till ett gemensamt/kollektivt ägande. Att verka för detta står i strid med artikel 11:1 i den tjeckiska konstitutionens appendix (Charter of fundamental rights and basic freedoms). Denna artikel 11:1 lyder:
Alla har rätt att äga egendom. Varje ägares äganderätt skall ha samma innehåll, och åtnjuta samma beskydd. Arvsrätten är garanterad. (Vår övers.)
Intressant nog finns en hel rad förbehåll för komplett egendomsrätt till exempel art. 11:3:
Ägande medför förpliktelser. Det skall inte missbrukas till förfång för andras rättigheter, eller i konflikt med av lagen skyddade allmänna intressen.
Och 11:4, som får en att undra om inte konstitutionens författare borde drabbas av politiskt förbud:
Expropriering eller någon annan tvingande begränsning av äganderätten är tillåten i det allmännas intresse på lagens grund och mot kompensation.
Inte bara detta kan ifrågasättas, utan det faktum att de goda tjeckiska lagmännen upptäcker detta problem nu. Konstitutionen skrevs trots allt 1992. Men som alla begriper är detta en politisk process.
De tjeckiska ungkommunisterna är ungdomsförbund till landets tredje största parti, som i valet den 3 juni 2006 fick 12,8 procent av rösterna. De har, till sina motståndares förtret arbetat aktivt mot amerikanska militärbaser i Tjeckien – i dagarna lämnat in en namninsamling underskriven av 50 000 personer till parlamentet. Det var i och med det förra valet 2002 (då kommunistpartiets stöd kraftigt ökade), som kampanjerna från högern och extremhögern för att förbjuda det tjeckiska kommunistpartiet började. Efter en rad misslyckade försök – partiet hade en socialistisk blandekonomi som politiskt mål – vändes uppmärksamheten mot ungdomsförbundet.
Det går alltså att avskaffa demokratin i laga ordning. Men hur kan det vara demokratiskt att avskaffa demokratiska rättigheter? I den tjeckiska konstitutionens artikel 5 finns samma typ av gummiparagrafer som överallt annars:
Det politiska systemet är grundat på fri och frivillig grund och fri tävlan mellan politiska partier som respekterar de grundläggande demokratiska rättigheterna och tar avstånd från våld som medel för att säkra sina intressen.
Svaret är alltså att det är mer demokratiskt när ickedemokrater inte får delta – ett argument som också använts mot högerextrema organisationer, med samma förödande logik.
Historiskt har i europeiska länder framförallt två skäl använts för att avskaffa demokratiska rättigheter.
Det ena, att skydda staten och den allmänna säkerheten har vi sett komma tillbaka de senaste åren i form av terroristlagar. Om detta har mycket skrivits. Men även det andra klassiska skälet, att helt enkelt underkänna den politiska åskådningen hos någon åsiktsriktning har krupit tillbaka betydligt långsammare.
Här har mönstret varit att först etablera ett offentligt konsensus. Det är nu många år sedan västvärldens liberaler inriktade sig på att hamra in flerpartisystem som det centrala i de officiella definitionerna av demokrati. Därefter har de lagt till kriterier : en demokrati måste också omfatta en rättsstat. När Haitis demokrati störtades av en militärjunta 2004, rättfärdigades detta av borgerliga debattörer med hänvisning till att landets saknade en rättsstat. Att även flerpartisystemet då störtades visade sig plötsligt mindre viktigt.
Nu pågår ett nytt skifte, som är mer öppet politiskt. Till ett fungerande demokratiskt land måste fogas att det är en ”marknadsekonomi”. Marknadsekonomi antas idag närmast vara en siamesisk tvilling till demokratin, medan korruption och sätts samman med statligt ägande och övergrepp mot mänskliga rättigheter med statligt förtryck. En slutstation för denna process är att de liberala partiprogrammen – i likhet med EU:s fördrag – skrivs in som grundlagar och konstitutioner, och indirekt utesluter andra uppfattningar. Därmed undergrävs människors demokratiska instinkter.
Ingen svensk borgerlig politiker, debattör eller tidning har hittills skrivit ett kommatecken i protest. Tjeckien har heller inte mottagit någon protest från den Europeiska union, som detta land och Sverige är medlemmar av. EU är möjligen upptaget av att sprida demokrati till länder utanför Europa.
