Utrikes 11 oktober, 2006

Tunnlarna underminerade ett imperium

Den vietnamesiska motståndsrörelsen byggde en underjordisk värld, med egna sjukhus, bostäder och förråd. USA fick aldrig kontroll över marken, och förlorade sitt första krig trots bombplan, växtgift och tortyr.

CU CHI FNL:s underjordiska tunnlar i Cu Chi i Gia Dinh provinsen fyra mil nordväst om Saigon, eller Ho Chi Minh City som staden heter numera, är i dag ett av landets populäraste turistmål.

Under kriget var tunnlarna USA:s värsta fiende och stod för terror, skräck och ond och bråd död.
För FNL-gerillan var de en plattform för blixtattacker mot USA:s styrkor och ett säkert gömställe.

– Här fanns sjukhus, kök och sovsalar. I tunnlarna föddes också barn, säger vår guide och försvinner ned i ett hål i marken och hojtar ”kommer du, eller?”
Jag kravlar efter på knäna i de kolsvarta trånga gångarna och törnar hela tiden emot jordväggarna. Svetten bryter fram och luften känns tung och syrefattig.
– Absolut, jag är strax bakom dig, hojtar jag tillbaka till vår guide vars far, som var soldat och tillhörde FNL:s elitstyrka Dac Cong, stupade i tunnlarna. Det gjorde också ytterligare 12 000 gerillasoldater och civila.
Amerikanska ”tunnelråttor” hade i uppdrag att jaga gerillan i gångsystemet, fast hamnade ofta i ett svart helvete av acetylengas, skorpioner, fladdersmöss, jättespindlar och giftormar och i synnerhet dolda minor, så kallade ”booby traps”.
Många av ”råttorna” kom aldrig ut levande. Man brukade säga att kvarlevorna efter en soldat som fallit offer för en mina i tunnlarna fick plats i en handväska.
Den kanske mest respekterade och beundrade råttan, och av motståndarna mest fruktade, var sergeant Robert Batten, som hade hundratals gerillasoldaters liv på sitt samvete och därför fanns med på ”Charlies”, det vill säga motståndsrörelsens, efterlysningslista.
Så lyser tunneln upp där borta och guiden grinar upp sig med sin ficklampa:
– Trångt va, eller hur? Fast tunneln har ändå grävts ut extra för att funka för stora västerländska turister som dig. Originalet var mycket trängre.
Jag hasar vidare och har 30 meter kvar till nästa utgång. Här och där sticker gångar av till höger och vänster och påminner om att vi befinner oss i ett gångsystem som totalt omfattar 25 mil.
Denna underjordiska värld började byggas av Viet Minh-rörelsen i slutet av 1940-talet, i befrielsekriget mot fransmännen. Den utvecklades i samband med kriget mot USA på 1960- och 70-talen och nådde då upp mot gränsen till Kambodja.

I Cu Chi-tunnlarna bodde under kriget upp till 16 000 personer. Det var såväl gerillakrigare som civila. Här fanns då sjukhus, kök, tidningstryckeri, vapenfabriker, mat- och ammunitionsförråd, konferensrum och ledningscentral. Här nedkom också en kvinnlig gerillakrigare med barn, som växte upp hos morföräldrarna utanför Cu Chi. Barnet återförenades med sina föräldrar efter kriget och sägs sedan ha studerat till läkare.
Belysningen och elektriciteten i sjukhuset ordnades med hjälp av en motorcykel som stulits från fienden. Operationsinstrumenten var ofta förfinade metalldelar från kraschade flygplan och ibland riktiga grejer från USA som inhandlats på svarta marknaden i Saigon.
På sjukhuset uppfanns, i brist på ersättningsblod, ett unikt system för blodtransfusion. Man tog helt enkelt hand om den skadades egna blod i flaskor, filtrerade det och återförde det sedan till den blödandes vener.
Grävarlaget bestod av en grävare, en som förde bort massorna och en som lyfte upp dem till marknivå. Målet var att alla lag skulle gräva en kubik om dagen. De gamla flätade transportkorgar för grävmassorna och barnen samlade löv till kamoufleringen av ingångarna.
Eftersom amerikanerna systematiskt tog högupplösta flygbilder över Cu Chi och använde infraröd teknik för att kontrollera rörelser och förändringar i området, måste motståndsrörelsen se till att grävmassorna ”försvann”. De deponerades i vattendrag, i kratrarna efter B52:ornas bomber och i husgrunder. Man hade också specialtränade bufflar som forslade bort grävmassor.
Tunnlarna byggdes vanligtvis på tre eller fyra nivåer med säkrade passager emellan. Upptäcktes en nivå var tre fortfarande intakta. Enligt manualen för tunnelbyggandet – en komplett sådan blev känd sedan en desertör som bytt sida och blivit guide åt USA, en så kallad ”Kit Carson scout”, överlämnat den till amerikanskt kommando i Saigon – skulle tunnlarna vara minst åtta decimeter breda och höga. Väggarna skulle vara minst en och en halv meter tjocka för att klara bombanfall.

Vattenbrunnar och ventilationsrör fanns med. De senare byggdes så att inte monsunregn och kemiska stridsmedel kunde tränga in. Ventilationsrören från köken mynnade ut långt från köket för att inte visa fienden vägen.
Gångarna byggdes ofta i sicksack-mönster och bjöd sällan på några raksträckor, som ju skulle ge anfallare god sikt. Mönstret dämpade också effekterna av explosioner. In- och utgångar kamouflerades noga.
De numerärt överlägsna amerikanarna hade stora problem med att rycka fram i området och fick istället fullt sjå med att försvara sig. Högkvarteret i Saigon klagade över alltför många dödsfall, bland framför allt infanterister, så kallade ”blåben”.
Förutom trupp var det framför allt stridsvagnarna M 113 som råkade illa ut i de minerade områdena. De byttes sedan ut mot de tåligare och mer tjockhudade Sherman-vagnarna, som över radion kodades som ”elefanter”.
Två särskilt omtalade angrepp på Cu Chi var Operation Crimp, 1966, och Operation Cedar Falls, 1967. Ingen av dem lyckades knäcka gerillan. Det bördiga landskapet sargades dock svårt.
Från år 1969 lade B52:orna, som för att inte nås av missiler flögs på hiskliga 15 000 meters höjd och då knappt var hörbara, vietnameserna kallade dem ”den viskande döden”, ut bombmattor vilka byggde om Cu Chi till ett öde månlandskap, åtminstone på ytan.
Gerillan, som gömde sig i underjorden och klarade sig skapligt, svarade med att ge sig på de pansarförstärka marktrupperna med kraftigare minor. Man använde sig av innehållet i omhändertagna ickedetonerade B52-bomber vilka sågades sönder och tömdes. Det gällde dock att kyla sågspåret för att undvika gnistor.
Man byggde sedan främst DH5 och DH10 minor som man försåg med tryck- eller fjärrutlösning. Man byggde också så kallade ”Bouncing Betty”-minor som utlöstes i två steg. Det första lyfte upp minan från myllan och ytterligare cirka en halvmeter i luften där den slutligen briserade i ett inferno av splitter. Man byggde också grymma fällor innehållande till exempel dödande giftpilar och vassa bambustammar. De senare var ofta nedkletade med avföring som orsakade djupa infektioner.

Den kanske grymmaste fällan var den så kallade ”balansen”. Den bestod av en par meter djup grop över vilken en dold ställning balanserade på ett mittstag. I vardera änden av ställningen hade tio sylvassa 15 centimeter långa kobragiftpilar monterats. När en soldat klev på ställningen åkte han ned i gropen och fick samtidigt en svärm giftpilar inkörda i sig. Soldaten hade då bara några minuter kvar att leva.
Tanken var annars att fällorna bara skulle skada sina offer. Poängen var att de drabbade då skulle tas omhand av minst två kamrater. FNL menade att det liksom blev tre flugor i en smäll. Gerillan satte vidare skräck i amerikanska trupper med hjälp av varningsskyltar på engelska.
I djungeln kunde plötsligt skyltar dyka med texter som: FARA eller VARNING MINFÄLT. Ibland spikade ”Charlie”, som var USA:s öknamn på FNL, upp kroppsdelar från dödade amerikanare på stolpar som försågs med varningstexter. Amerikanarna lade förstås om kursen och körde då rakt in i de verkliga minfälten där attackerande gerillastyrkor väntade.
Vid ett tillfälle år 1964 råkade 25:e infanteridivisonen, Tropic Lightning från Hawaii, bygga sitt högkvarter rakt ovanför tunnelsystemet. Man satte up sina fina baracker och inredde med AC, ismaskiner och swimmingpool. Gerillan trodde knappt sina ögon och talade förmodligen om stekta sparvar. De genomförde nattetid ett antal blixtattacker mitt i lägret. Amerikanarna fattade aldrig vad det var som hände och drabbades av svåra förluster.
FNL:s och Nordvietnams attacker mot USA och den sydvietnamesiska regimen kulminerade i Têt-offensiven i februari 1968. Anfallet planerades i Cu Chi-tunnlarna. Styrkorna, som försågs med krigsmaterial från Sovjetunionen och Kina – det handlade framför allt om ryska 7,62 millimeters AK47:or, ”Kalashnikov” – anföll tungt beväpnade alla större sydvietnamesiska städer. Värst drabbades Hue, där de blodigaste striderna utkämpades, med tusentals döda som följd. USA svarade med att peppra Cu Chi-regionen med fallskärmjägare som snokade genom varje kvadratmeter i jakt på FNL. I vissa fall utrotades hela byar. Tunnelråttor sattes in för att söka genom tunnlar.
Till en början användes dock hundar som, sedan de lurats till ro av doften av amerikanska tvålar och uniformer, sällan kom tillbaka, utan hamnade i grytorna i gerillans kök.
Jänkarna avvände utan större framgång också vatten, gas och sprängmedel. För att få fri sikt i Cu Chi använde de det dioxinbaserade växtdödande medlet Agent Orange. Man lät också bulldozers skövla bort gummiträdsplantagerna, citronträden, bananträden och kokosnötspalmerna. USA planterade sedan ”amerikanskt gräs” som där det växte upp skulle locka fram gerillan. Och då skulle amerikanarna vänta där med sina napalmbomber som skulle bränna av området på nolltid.
För första gången i historien introducerade jänkarna också en helikopterburen armédivision.
Det var nu dessa Huey-helikoptrar, Bell UH 1, landade i vardagsrummen runt om i världen i detta krig som beskrevs som världens första tv-krig. Med tiden fick dessa maskiner dock svåra problem att genomföra till exempel operationer som innebar att sårade och dödade soldater hämtades upp. Bakom problemet stod en FNL-trogen bonde som konstruerat en mina som utlöses av det nedåtriktade tryck som landande helikoptrar skapade. Minorna hängdes upp i träden och detonerade alldeles under helikoptrarna, som exploderade.
USA hade vid det laget fällt över en miljon ton bomber över Vietnam och hade över 550 000 man på plats. Allierade styrkor från Australien, Sydkorea och Thailand tillkom. På listan över döda amerikanska soldater fanns redan 40 000. Många hade inte ens fyllt tjugo. Under den här tiden var ett vanligt plakat i demonstrationståget hemma i USA: Lyndon B. Johnson, hur många barn har du dödat idag?
FNL-gerillan hämtade sig dock från offensiverna gång på gång och samlade sina styrkor till motattacker. Så här höll det på år ut och år in, till 1975 då en nordvietnamesisk stridsvagn på förmiddagen den 30 april 1975 forcerade järngrindarna framför presidentpalatset i Saigon. Från presidentpalatset förkunnade förloraren att det var dags att återlämna makten till Nordvietnam. FNL svarade:
– Ni hade den aldrig.

Kommentar/Kultur 10 september, 2025

Paulina Sokolow: Kroknäsor, spindelnät och bläckfisk – nidbilder av juden lever

Forum för levande historias satsning ger unga chansen att få prata ut om antisemitism i skuggan av Israels krig. Det är modigt.

Finns antisemitismen i sin egen rätt? Frågan har otippat seglat upp och blivit en hammare att slå med i alla möjliga syften efter 7 oktober 2023, inte minst mot Palestinarörelsen. Men dess existens tillerkänns nu i alla fall en utställning på Forum för levande historia, en flerårig större skolsatsning under titeln Gilla, dela, hata. Syftet är att ”avkoda antisemitiska budskap” med fokus på nätmiljön och algoritimiska förstärkningsfenomen samt förstås att förmedla vad antisemitism är.

Med tanke på Levande historias närhet till Kulturdepartementet är risken stor att utställningen uppfattas som ett beställningsverk likt Kulturkanon. Varför nu? Varför just judar och inte muslimer eller hat mot hbtqi-personer och svarta? 

Det är otäckt men också en uppfriskande motvikt till uppfattningen att antisemitismen skulle vara ‘importerad’.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 10 september, 2025

Problemet med Carl-Oskar Bohlins dominansbeteende

I går kväll diskuterade Flammans chefredaktör förföljelsen av Carl-Oskar Bohlin i SVT Aktuellt. Foto: SVT.

I förrgår blev Carl-Oskar Bohlin, moderat civilförsvarsminister, förföljd från riksdagen av demonstranter. De ropade saker som ”Shame on you” och ”Det pågår ett folkmord, och ni är medskyldiga genom er tystnad”.

Jag hade inte heller velat bli förföljd hem genom mörka gränder av människor som vrålar att jag är barnamördare och nazist. Så här skrev han i ett flitigt delat inlägg på X: ”En grupp människor med antisocialt dominansbeteende började förfölja mig vilket resulterade i att jag helt enkelt inte kunde ta mig hem, av den enkla anledningen att min adress här i Stockholm inte är offentlig.”

Vad gäller det senare har han rätt. Politiker är redan hårt utsatta, och vad man än tycker är han vald av folket. Säg din sak, men lämna dem sedan i fred.

Vad är egentligen det större hotet mot demokratin – några medborgare med mobilkameror, eller en regering som vill strypa demonstrationsrätten?

Men jag har ändå större problem med ministerns sätt att hantera situationen. På ett annat klipp från tidigare samma dag ser man honom själv gå fram mot demonstranterna, blänga och brösta upp sig, ungefär som en snubbe på krogen. Vissa skulle kalla även det dominansbeteende. Varför inte bara vara lite cool i stället, prata med dem och kanske vinna över någon? I stället väljer han att lägga ut klippet för att mobilisera sina ledarskribenter och nätkrigare. Det är inte värdigt en minister.

Sedan använder han klippet för att svartmåla en hel rörelse. Tusentals människor har demonstrerat fredligt i två år, och om detta är det värsta regeringen kan skrapa fram är det snarare ett styrkebesked. Dessutom har demonstranterna rätt: det var uppenbart från början att Israels svar på Hamas terrordåd skulle bli oproportionerligt. Regeringen lade ner sin röst i FN:s första vapenvileomröstning, och trots larm om svält drog man in stödet till Unrwa, den enda organisation med kapacitet att distribuera stöd i Gaza. Först nu i vår har man börjat nyansera sin position.

Så Palestinarörelsen har rätt – och Carl-Oskar Bohlin har fel. Och helt ärligt: det är svårt att tänka sig ett värre exempel på antisocialt dominansbeteende än ett folkmord.

Bohlin använder dessutom händelsen som argument för att inskränka yttrandefriheten. Regeringen har redan utrett om klimatprotester ska förbjudas, och nu vill man alltså även begränsa rätten att protestera för Palestina. Det är en regering som gång på gång misslyckas med politiken och i stället för att förbättra den vill förbjuda dem som säger emot. Vad är egentligen det större hotet mot demokratin – några medborgare med mobilkameror, eller en regering som vill strypa demonstrationsrätten?

Läs mer

Och slutligen är själva ordet ”dominansbeteende” värt att fundera på. Det leder tankarna till djurvärlden och används nästan uteslutande om människor med utländsk bakgrund. När Jimmie Åkesson hade en gängledare på sitt bröllop, eller när migrationsminister Johan Forsells son visade sig delta i nazistiska kampgrupper, hördes inte ett ord om primatliknande beteenden. Då handlade det plötsligt bara om en förvirrad tonåring.

Så låt oss vara tydliga: att kritisera regeringens usla politik är inte dominansbeteende. Men att brösta upp sig mot sina egna medborgare, svartmåla fredliga rörelser, inskränka yttrandefriheten och mäta olika människor med olika måttstock – det är det.

Det var mitt budskap när jag diskuterade frågan i Aktuellt i går kväll, med Peter Wennblad från Svenska Dagbladet.

Se klippet:

Utdrag på Instagram och Tiktok.

Hela klippet i SVT Play.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 10 september, 2025

Flera Aktivklubb-medlemmar häktade för våldsbrott: ”En eskalering”

En av Aktivklubbs blågula rånarluvor beslagtogs av Polisen efter en misshandel 2024. Foto: Polisen.

Under året som gått har flera medlemmar i nynazistiska Aktivklubb Sverige häktats för våldsbrott. Efter Expos granskning av organisationen misstänks medlemmar även för hatbrott. ”Politiken har bidragit till att ge dem legitimitet”, säger utredaren Jonathan Leman till Flamman.

Det var strax efter midnatt när tre personer misshandlades på Birger Jarlsgatan och Kungsgatan i centrala Stockholm i slutet av augusti. Enligt uppgifter till Aftonbladet ska gärningsmännen ha gjort Hitlerhälsningar och skrikit rasistiska skällsord under misshandeln. 

En dryg vecka senare häktades tre män i 20-årsåldern för brotten, varav ett bedöms som grovt. Till Flamman har åklagaren Gustav Andersson tidigare sagt att ett hatbrottsmotiv utreds.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 10 september, 2025

Linda Skugge lämnar Onlyfans: ”Jag hatar sexköpande män”

Linda Skugge bor i Berlin nu, men har som plan att bosätta sig i norra Sverige. Foto: Lisa Bre.

Efter två år på Onlyfans tar Linda Skugge nu ett tvärt kliv bort från den omdiskuterade plattformen. Hon väljer i stället att helhjärtat satsa på en karriär som pilatestränare. Just nu befinner hon sig i Berlin för att kickstarta sitt nya liv. Flamman träffar henne intill Berlinmuren – dagar efter att hon spelat in vad som antagligen blir hennes sista film på plattformen.

– Vi spelade in snusk helt enkelt, säger hon.

Linda Skugge sitter vid ingången till Mauerpark i Prenzlauer Berg, där resterna av Berlinmuren förvandlats till ett turistvänligt klotterplank. I går spelade hon in en film på Studio Lux, en autonom kvinnodriven studio vid Tempelhofer Feld. Men hon är fåordig om innehållet, och egentligen har hon kommit hit för att starta om. Under högerarmen har hon sin matta – det enda redskap hon egentligen behöver för sin framtida karriär som pilatesinstruktör.

– Det är bland det bästa med pilates. Vem som helst kan göra det, du behöver bara en matta. Eller inte ens det. Du kan göra det på marken också. Du behöver bara din kropp.

Linda Skugge är van vid stormar och vi är vana vid att det stormar kring Skugge. Som ung författare och feministisk debattör slog hon igenom med Fittstim, som skapade stor debatt i Sverige och ansågs vara radikal 1999. Redan där började hennes namn förknippas med kontrovers. Hon har, som hon själv uttrycker det, ”alltid varit ute för tidigt”. När hon senare i livet blev ”cancelled” i kulturvärlden, som hon beskriver det – delvis för sina egna drastiska utspel – hamnade hon utanför de sammanhang där hon tidigare haft en självklar plats. Kontroverserna kring Fittstim blev startskottet, men även den omdiskuterade recensionen av Kristna Sandbergs roman En ensam plats.

Storm. All mediauppmärksamhet kring Linda Skugges konto på Onlyfans ledde till att hon gick längre än hon hade tänkt. Foto: Lisa Bre.

– Entreprenör är absolut en av mina diagnoser. Jag har alltid varit det och jag vägrar ge upp. När dörrar stängs söker jag nya vägar, berättar hon.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Utrikes 09 september, 2025

Sara Martinsson: ”Tuttifruttivänstern” fick makten – men ytterhögern har guldläge

FRP:s ledare Sylvi Listhaug har Norges företagare bakom sig – och ser fram emot en mandatperiod som otvetydig ledare för oppositionen. Foto: Lise Åserud/NTB/TT.

När Norge gick till val på måndagen kammade de rödgröna hem segern. Den riktiga vinnaren heter dock Sylvi Listhaug – vars högerpopulistiska parti FRP nu dominerar den norska oppositionen.

Vänstern säkrade ny majoritet i stortinget. Men det är ytterhögern som är den verkliga vinnaren. Högerpopulistiska Fremskrittspartiet gjorde ett succéval, med 23,9 procent av rösterna.

Det är en motsägelsefull, ny politisk verklighet som norrmännen vaknar till på tisdagsmorgonen. Resultaten i stortingsvalet gav förvisso segern till vänstern. Arbeiderpartiet och Jonas Gahr Støre kommer att kunna fortsätta regera, med stöd från en brokig skara mindre partier. De två vänsterpartierna Rødt och SV kommer tillsammans med gröna MDG och Senterpartiet att utgöra regeringsunderlag. Koalitionen kallas redan ”tutti frutti”. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 09 september, 2025

Det kan vänstern lära av Glenn Hysén

Den pensionerade mittbacken Glenn Hysén, här fotograferad under en ölprovning, har grundade råd att ge Alexander Isak. Vänstern borde ta lärdom. Foto: Anders Deros/Aftonbladet/TT.

Om vänstern vill gå framåt i valet framstår matmoms och skafferifrågor som helt rätt prioritering. Det är mer än vad man kan säga om Lars Ohlys gnäll från sidlinjen.

Efter veckor av rykten och svekdebatt blev avskedet officiellt. Alexander Isak presenteras som ny spelare i Liverpool. Den svenska Premier League-stjärnan har lämnat Newcastle och i samband med övergången uttalar sig den gamle Liverpoolspelaren Glenn Hysén till Fotboll Direkt – som i sin tur blir refererade till på sajten Sportbibeln. Av rubriken i Sportbibeln framgår att Hysén lämnat en ”skarp varning” till Isak.

Ett underbart klickbete. Alexander Isak tillhör den nya generationen hyperprofessionella fotbollsproffs som inte vet hur öl smakar. Glenn Hysén är i sin tur en spexande jöns som aldrig spottar i glaset och alltid lyfter luren för en journalist. Men en skarp varning är alltså utfärdad. Sportbibeln vet hur man sätter skruv på en nyhet.

Valen i USA och Tyskland har visat på kraften i frågan om prishöjningarna.

En annan som är ute och kommenterar övergångar från sidlinjen är Vänsterpartiets gamla partiledare Lars Ohly. Med utgångspunkt i turerna kring Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat skriver han i Sydöstran att partiets problem inte är de avhoppade och uteslutna utan att ledningen bryter mot kongressbeslut och gör osexiga politiska omprioriteringar. Numera handlar allt om matpriser och KU-anmälningar.

Vilka kongressbeslut Ohly åsyftar är oklart. Möjligen syftar han på vapenstödet till Ukraina, samt att Vänsterpartiet gått med på höjda försvarsutgifter. Men när partistyrelsen väljer prioriteringar har de, till skillnad från Delgado Varas och Riazat, ett mandat från medlemmarna. Han lyfter att partiets dåvarande miljöpolitiska talesperson Jens Holm avgick våren 2022 efter att Vänsterpartiet röstat för sänkta bensinpriser och påstår att omsvängningen skedde bakom ryggen på Holm. Problemet är att den nya kursen klubbades i valplattformen på partiets kongress tidigare samma år.

Mer korrekt är däremot konstaterandet att partiet satsar hårt på matpriser och KU-anmälningar. Med ett år kvar till valet är det också helt rätt strategi. Valen i USA och Tyskland har visat på kraften i frågan om prishöjningarna. Dessutom är det en fråga partiet bottnar i. Det är svårt att föreställa sig en större ”VPK classic” i inrikespolitiken än kravet på sänkt matmoms.

KU-anmälningarna kastar i sin tur ett hårt ljus på regeringen. Den svenska borgerlighetens politiska DNA är att vara nästan lika onda men aldrig mer än hälften så slipade som Socialdemokraterna. Trots det gick den nuvarande regeringen till val på sin kompetens. Fanns det ett dokument där det framgick varför detta var en bra strategi så har nog statsministerns barndomskompis slarvat bort det redan.

Läs mer

Glenn Hyséns skarpa varning då? Han säger att människorna i Liverpool är underbara men att Isak ska se upp med att ”spela Allan” för då fungerar det inte. Han ska vara sig själv och stå med fötterna på jorden, och då kommer han vara välkommen. Glenn Hysén ger helt enkelt ett bra råd som han själv bottnar i. Han är en typ av veteran som Vänsterpartiet hade mått bra av att ha fler av.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 08 september, 2025

V: Syna matjättarnas ”Black Friday-priser”

Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Regeringen vill mota matinflationen i grind genom att sänka momsen på livsmedel. Vänsterpartiet litar inte på koncernernas löften – och föreslår nu mer transparens för att säkra sänkta priser, och sanktioner mot kedjor som istället smyghöjer dem.

”Det har varit tufft ekonomiskt att vara svensk de senaste åren.”

Så inledde Tidöregeringen presentationen av sitt ”matprispaket” den 4 september. Paketet består av tre förslag menade att göra vanligt folks matkassar billigare. Dels vill man inrätta en ”matpriskommission” som ska ”noga följa prisernas utveckling”, och dels vill man att Tillväxtverket ska undersöka ”förenklingsåtgärder” som gör det enklare att starta mataffär. Slutligen vill man se en tillfällig sänkning av momsen på livsmedel från 12 till 6 procent, som i snitt ska leda till en 6 500 kronor billigare matkasse om året enligt regeringens löften.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 06 september, 2025

Hanne Kjöller går på pinnjakt

"Polis: Så funkar det! (inte)" är bitvis intressant, men låter mest som en klagovisa utan vare sig fördjupad problembild eller förslag på lösning.

Sedan Hanne Kjöllers förra bok om missförhållanden och tystnadskultur inom polisen, En svensk tiger (2016), har 21 lokala polismyndigheter slagits ihop till en, i den stora polisreformen 2015. Tanken var att skapa en mer effektiv polis, som bättre kunde hantera den moderna brottsligheten. Hur har det gått? Enligt opinionsbildaren Hanne Kjöller: inte. I Polis: Så funkar det (inte) tecknar hon en bild av en trögrörlig och administrativt baktung polismyndighet, som avskriver brottsanmälningar i onödan och kontrollerar cyklister för att jaga pinnar i statistiken.

Trots att polisen fått både de ökade befogenheter myndigheten önskat, och drastiskt höjda medel – hisnande 100 miljarder under en tioårsperiod – är förmågan att klara upp brott historiskt låg. Denna paradox undersöker Hanne Kjöller, känd som borgerlig ledarskribent på Dagens Nyheter, i sin nya reportagebok Polis: Så funkar det! (inte).

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 05 september, 2025

Kommunal ”skattebroms” kan få oväntad konsekvens

Elisabeth Svantessons drömmar om lägre kommunalskatt kan få oanade konsekvenser. Foto: Oscar Olsson/TT.

Regeringen vill tvinga fram kommunala skattesänkningar. Men den oförutsedda konsekvensen kan bli ”den största återkommunaliseringen på länge”, spår Katalys-ekonomen – åtminstone om fler kommuner väljer att följa Järfälla och Vetlanda, och spola de dyra vårdföretagen.

”Den här regeringen kan hitta på vad som helst.”

Så reagerade Eva Kindstrand Ströberg (S), ordförande i Vimmerby kommunstyrelse, på regeringens nybeställda utredning Incitament för lägre skattesatser i kommunsektorn, som ska bli klar senast i februari 2026. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 05 september, 2025

Kautsky hade inte alls rätt

Johan Lönnroth, Vänsterpartiets vice partiordförande 1993–2003, svarar på en ledartext av Leonidas Aretakis, Foto: Wikimedia commons.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Leonidas Aretakis skriver i Flamman nr. 34 om striden i V: ”Delgado Vars och Riazat kallar nu partiet ’socialdemokratisk’, och det är i grunden korrekt. Efter Sovjetunionens fall accepterade man slutgiltigt den parlamentariska demokratin, och erkände därmed att Karl Kautsky hade rätt och Lenin hade fel.”

Detta är ett tveksamt påstående. Det är bra att den unga vänster, som på 90-talet hyllade Lenin, och som nu har ledande roller i partiet, nu tar avstånd från hans idéer. Men Kautsky trodde på att kapitalismen kunde avskaffas och socialismen införas genom parlamentariska reformer. Och det var också fel.

Läs mer

Hela tanken på att bygga socialism genom staten i ett land hör hemma på historiens sophög. I en parlamentarisk demokrati kan allt förstatligande av privatkapitalistiskt ägda företag, som en vänstermajoritet kan besluta om, återprivatiseras av en högermajoritet.

Om staten ens har makten att förstatliga globalt verkande företag. Vänsterpartiets nya partiprogram har liksom socialdemokratins lämnat tanken på att kapitalismen skall avskaffas. De båda partierna tror inte längre på socialismen, att arbetande människor i god demokratisk ordning kan erövra makten och ägandet från kapitalisterna. Den proklamerade socialismen är för S och V bara en tom fras.

Diskutera på forumet (0 svar)