De har mödosamma år framför sig, men vissa kanske inte ens har en vecka på sig. Maria Borelius till exempel, som inte visste att man måste följa lagen även om man inte planerar att bli minister.
Andra har förhoppningsvis framtiden för sig. Sveriges nya kulturminister Cecila Stegö Chiló kan inom kort ha förstått sina arbetsuppgifter. Mest lidande blir då idrottsrörelsen. Man skall inte vara för hård. Kanske levde hon, i likhet med Borelius, ett liv i tron att hon aldrig skulle bli statsråd och därmed utsättas för hård granskning. Men hur länge pågick det efter utnämningen? Då blev det sannerligen ”ett liv”. Vad menar vi med ”liv”? Frågan får överlåtas på filosofer och teologer.
Vi önskar också författarna av regeringsförklaringen lycka till i framtiden med att jämka ihop eld och vatten i nya kombinationer. Det är trots allt människor som skrivit ”Sverige ska vara ett land som håller ihop, där de sociala och regionala klyftorna minskar”, för att några rader senare deklarera avskaffandet av förmögenhetsskatten, ökad flexibilitet på arbetsmarknaden, att fastighetsskatten skall avskaffas och sjukförsäkringen göras om med pensionssystemet som modell. Det är rätt attityd! Och det är raka motsatsen till vad det gamla arbetarpartiet presterade. De brukade säga att klyftorna i Sverige redan hade minskat, vilket var fel.
Det nya arbetarpartiet säger att klyftorna skall minska i framtiden istället, vilket säkerligen är lika korrekt, men åtminstone uppskjuter problemet ett tag.