Det ska bli extremt intressant att se hur avslöjandet om folkpartiets dataintrång i Sapnet kommer att hanteras av media. När jag skriver detta på måndag förmiddag är Stockholms morgontidningar mycket måttliga i sin rapportering, både vad gäller omfång och slutsatser. Kvällstidningarna har det på löpet och Expressen drar, i en analys på nyhetsplats, paralleller med Watergate.

Om socialdemokraterna begått ett liknande brott hade media redan idag krävt Göran Perssons avgång. Jätteporträtt av honom skulle ha prytt förstasidorna för att ge maktfullkomlighet och korruption det vanliga välbekanta ansiktet. Det gamla positivet skulle börja halas, om den särskilda sorts stinkande partikultur som heter socialdemokrati och hela vänstern skulle dras ner i ett svart mediehål. Men en konsekvens av dataintrånget, så här i valets slutskede, är att det nu blir mycket svårt för borgerliga opinionsbildare att just spela ut favoritkortet – myglet som något enbart s-märkt.
Ett av de dummaste argumenten för att rösta borgerligt är att maktskifte behövs eftersom socialdemokraterna regerat så länge. Egentligen är ju det bara en åsikt, därför tryfferar borgerliga opinionsbildare ståndpunkten med skrämselord som enpartistat, maktfullkomlighet, egenmäktig och korruption.
En försåtlig smutskampanj som ska associera Sverige med Nordkorea istället för med Norrköping. Det är naturligtvis en förolämpning både mot väljarna och demokratin. Men det är inte bara bloggare och ledarskribenter som hemfaller åt att kasta sådan smuts. Assar Lindbeck, professor i internationell ekonomi, har gjort come back som borgerlig opinionsbildare genom att varna för diktatur, via bestickningsspåret. (DN-debatt 06-09-01)
För er som inte kommer ihåg är professor Lindbeck ett ont spöke från 1900-talet. Han var en av arkitekterna bakom den ekonomiska 1990-talskrisen, genom bland annat normpolitiken och kronförsvaret och bär ansvaret för inskränkningarna i demokratin som sedan följde med bland annat självständig riksbank och budgettak. Nu drar Lindbeck den häpnadsväckande slutsatsen att ”maktväxling också ligger i socialdemokraternas intresse”. Vi måste rösta borgerligt för att ”stoppa marschen mot enpartistaten.” Med hjälp av sin status vill professorn alltså förvandla en reklamslogan, uppfunnen av en valstrateg, till en vetenskaplig sanning.

Men är borgerligheten verkligen beredd att ta ansvar för sin retorik? Är FN informerat och vad gör EU? För om demokratin verkligen hotades i Sverige är ju det en världsnyhet som angår hela världssamfundet. Vad händer om svenskarna, likt det palestinska folket, utnyttjar den lilla bit som tydligen finns kvar av folkstyret till att rösta fel? Kommer Assar Lindbeck och högern kräva internationella sanktioner, kanske USA-ledda trupper eller FN-soldater för att säkra den svenska demokratin?
Men socialdemokraterna inbjuder till de retoriska övergreppen, genom att inte söka skydd bland civilbefolkningen. För att visa att det går bra för Sverige borde man gått på offensiven genom ett stort saftigt reformpaket, med exempelvis massor av nya jobb i offentlig sektor. Socialdemokraterna skulle ändå blivit jagade och då är det mycket bättre att få de löjliga medieorden: miljard-löftes- fläsk-karusell i ansiktet, vilket människor kan sympatisera med, istället för regeringstrött, maktfullkomlig och korrupt.
Det utmärkande för just borgerliga skandaler är att de svischar förbi så snabbt. Det brukar räcka med att som exempelvis Karin Philsäter, fp (fyllekörning) och Gunilla Carlsson, m (olovliga avdrag) förklara att de tror på fortsatt förtroende. Men om det nu inte går något drev mot Lars Leijonborg med krav på avgång, så måste svensk media, i rättvisans namn, anmälas till någons sorts internationell domstol.