Det är debatt i EU-parlamentet inför EU:s toppmöte. Utkastet till deklaration från mötet ligger redan klar, den börjar med den tjusiga rubriken ”Europa lyssnar”. Det österrikiska ordförandeskapet talar, det gör också Margot Wallström och kommissionens ordförande Barroso. De talar om att det är viktigt att lyssna efter folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna, att den påbjudna reflektionsperioden om förslaget till konstitution ska förlängas. Barrosos tal är, som vanligt en form av intellektuell tortyr, fyllt av eurosvada och självgoda floskler.

EU-parlamenetets huvudtalare, Jo Leinen, talar klarspråk. Visst är det okej med reflektion och debatt, men samtidigt måste förslaget till konstitution pressas igenom till varje pris. Så ser också taktiken från makthavarna ut, på ytan debatt och dialog, i praktiken ska samma konstitution som har förkastats av två länder antas när tiden är mogen. Redan nu i höst ska Finlands parlament anta förslaget under det finska ordförandeskapet för att visa vägen. I Sverige låtsas ja-partierna som om inget sker, åtminstone fram till efter valet, efter det kommer det att låta annorlunda.
De spelar ett farligt spel. Den reflektion och debatt som utlyses är ingen demokratisk debatt, svaren är redan givna, konstitutionen ska antas. Det är manipulation, inte demokratisk diskussion. Det är också en farlig lek där EU:s redan svaga förtroende urholkas ytterligare. Men så långt fran verkligheten ligger Bryssel och Strasbourg att många inte ens vill inse det, istället väljer man att bekräfta varandra med högtidliga tirader och verbala ryggdunkningar.

Europa lyssnar, men vill inte höra svaren om de inte passar, det är det beklämmande budskapet. Dessbättre tyder allt på att de inte kommer att lyckas. Holländare och fransmän har inte ändrat sig. Konstitutionen kommer att möta hårt motstånd och folkomröstningar i en rad andra länder. Flosklerna kommer att kraschlanda mot verkligheten.