Det är inte oväntat att årets fotbollsfeber även drabbar bokbranschen. En av de finare nyutgåvorna i sammanhanget är Åke Jönssons bok om fotbollens tidiga utveckling. Boken är försett med ett litet intetsägande förord av ingen mindre än UEFAs president Lennart Johansson och fokuserar på tiden mellan 1840-talet och omkring 1900. Under denna tid blev fotboll den institutionaliserade och standardiserade idrottsgren vi alla känner till. Och som sådan också en näringsgren.
Jönssons förtjänst är att ställa den här utvecklingen i en samhällelig kontext. Den traditionella ”folkfotbollen”, ritualiserade sammandrabbningar mellan olika församlingar som engagerade stora folkhop, kvästes av statsmakten. Inte minst därför att fotbollsupploppen gärna utnyttjades i politiska syften.
Sporten överlevde dock som ett adelsnöje vid landets finare pojkskolor. Och just där upptäcktes fotbollsspelet som en led i överklasspojkarnas uppfostran, inte minst därför att cricket inte kunde spelas under vinterhalvåret. De fanns länge konkurrerande regeluppsättningar, som så småningom skulle ge upphov till två idrottsgrenar, fotboll och rugby.
Avgörande för steget från en högskoleintern angelägenhet till publiksport var de engelska arbetstidslagarna, som garanterade en ledig lördag eftermiddag åt arbetarna. Därmed lades grunden för fotbollens segertåg. Under 1870- och 1880-talen spreds fotbollskulturen i England, cupspelet introducerades och så småningom en serie. Redan 1886 etablerades en fotbollstipsnäring som i sin tur gav upphov till tidningarnas intensiva fotbollsbevakning. Sportens snabba kommersialisering – de flesta etablerade klubbar i England bolagiserades redan på 1880-talet – medförde en snabb professionalisering av idrotten. Det var också en effekt av idrottens spridning till ”de lägre klasserna”, då spelarna med arbetarklassbakgrund rimligtvis inte kunde kombinera sin idrottsutövning med sitt 10-12 timmars slit på fabriken.
Jönssons bok är ett fynd för den historiskt intresserade fotbollsnörden. Stundvis förlorar sig framställningen något i detaljerna, framför allt när det kommer till enskilda fotbollförbundspampars gärning eller diskussionen av gamla regelbråk. Med låt gå för det. Synd bara att författaren aldrig hann med mer än ett mycket korthugget kapitel om svensk fotboll i slutet av boken. Man får vänta på hans nästa bok.
