ATEN Europas sociala forum (ESF) ägde rum, med 35 000 människor, i en något nergången idrottsanläggning i Atens utkant, en kvarleva från OS 2004. Anarkisterna, som parallellt ordnade en motkongress i Aten, och det grekiska kommunistpartiet KKE bojkottade ESF. Det avfärdades som ”systemtroget”. Fackförbundet PAME, som står kommunisterna nära, satte upp hundratals affischer med parollen ”Att förbättra kapitalismen? Omöjligt!” längs rutten till ESF-området.

Småpartier satsade stort

Men de vänsterradikala småpartierna satsade stort för att nå ut med sina budskap. Vägen till den stora fäkthallen, där 35 000 deltagare trängdes mellan hundratals infobord och ett försäljningsställe för mat och dryck, kantades av aktivister som delade flygblad. Arrangemanget fick så rent ytligt sett karaktären av ett slags smörgåsbord, över Europas brokiga vänsterrörelse, där i första hand kommunistiska småpartier samt diverse kurdiska och baskiska grupper tilläts dominera bilden. Mer undanskymda var de talrika enfrågeorganisationernas bord, och fackföreningarna, som i själva verket präglade forumets programdel.

Talande kontrast

Det syntes en kontrast mellan de högljudda sektvänstergrupperna som ideligen tågade i stora grupper genom ESF-området och skanderade sina kampsånger och de kostymklädda fackföreningsrepresentanterna, som befolkade många seminarier. Inom den globaliseringskritiska rörelsen ryms både krafter som anser att kampen mot ”nyliberalismen” i första hand är en kamp för sociala reformer och krafter som förknippar denna kamp med en militant antikapitalism.
Konsekvensenligt fick Samir Amin, direktör för Third World Forum i Dakar, inget gensvar när han efterlyste långsiktiga strategier för en revolutionär förändring och en allians mellan i-ländernas arbetarrörelse och bönderna i Syd. Och medan José Bové, ledare för den militanta franska bonderörelsen Confédération Paisanne, med eftertryck menade att bara ”ett alltmer militant motstånd” hade lett till den senaste segern mot regeringen i Frankrike, hävdade en av Attac-rörelsens framträdande teoretiker, Susan George, att det tvärtom var Attacs folkbildningsinsatser, som hade lett till landvinningarna i Frankrike.
Den europeiska fackföreningsrörelsen använde ESF som ett tillfälle att byta ut erfarenheter och samordna sina aktiviteter. Dagen inför det officiella programmets öppnande, sam­lades så över 500 representanter för olika europeiska fackföringar i Aten och leddes av Europafackets (ETUC) ordförande John Monks.

Tvinga tillbaka högern

Medan Monks i sitt öppningstal hoppades på en ”dialog” med EU-kommissionen med målsättningen att skapa ett ”socialt Europa”, uppmanade Jean Michel Jonbier, det franska fackförbundets CGT:s internationella sekreterare, till en mer offensiv facklig strid.

– Vår seger i kampen mot de franska CPE-lagarna visar tydligt att det möjligt att tvinga högern att backa när arbetarrörelsen, ungdomsrörelsen och studentrörelsen kämpar tillsammans, sade Jonbier.
I anslutning till ESF demonstrerade 120 000 människor ”mot nyliberalism, krig och rasism”. Inför demonstrationen hade en grupp på omkring 2 000 anarkister, deltagare ifrån anarko-syndikalisternas egna motkongress, drabbat samman med polisen. Utanför USA:s ambassad utbröt kravaller när stenar och bensinbomber kastades mot byggnaden och en polisbil, som förstördes. Polisen svarade med tårgasattacker. Ett trettiotal personer greps.