Jesper Waldersten är för den större publiken mest känd för sina teckningar och illustrationer i Dagens Nyheter. Nu har han dessutom kommit ut med en egen målarbok. Den är en reaktion på faktumet att målarböcker ofta reproducerar könsstereotypa uppfattningar, där prinsarna har svällande muskler och prinsessorna är sminkade och klädda i klänning. I förordet skriver Waldersten att det tycks som om barn ofta färglägger ”hela reklamkampanjer åt Disney.” Den egna målarboken är fylld av märkliga och fantasifulla illustrationer. Här framställs världen som betydligt mer mångfacetterad än den görs i de konventionella målarböckerna. Och mycket roligare – om än inte gullifierad. Här finns nämligen även en del råa bilder, den stora fisken som äter en annan fisk, till exempel. Eller den människoliknande varelsen som håller en ödla instängd i en burk och inte ser den större ödlan som närmar sig på ett hotfullt sätt. Men framför allt finns här tokroliga illustrationer: prinsessan med mustasch, figuren som fiser eller giraffen med alldeles för många ben men med högklackade skor.

Målarböcker tenderar som sagt ofta att verka närmast passiviserande på barnen, färgläggningen framstår så förutbestämd och löpande-band-aktig. Hos Walderstens påhittade figurer går det inte att gissa sig till hur de ska se ut, det är bara att gå lös på kritor och tuschpennor. Man undrar vilka sagor som gömmer sig bakom bilderna. På så sätt öppnar de också för samtal. Barnet som färglägger blir medskapare, snarare än enbart en konsument. Själv bläddrar jag igenom målarboken om och om igen, hittar nya detaljer eller gör annorlunda tolkningar mot första gången jag såg en viss illustration.
Walderstens målarbok utmanar konventioner på ett oväntat sätt, blir politisk utan att vara övertydligt korrekt och intressant utan att tendera det pretentiösa. Kort sagt är den verkligen fullkomligt oemotståndlig och alla i familjen förtjänar ett eget exemplar – oavsett ålder.