Jämo vill att Sverige skall bojkotta fotbolls-VM. Hans tanke kan inte ha varit annan än att ett sådant uttalande leder till debatt om kvinnors ställning i världen, och mer specifikt om handel med kvinnor under VM. Han kan inte på allvar ha trott att förslaget skulle leda till bojkott eller att Fotbollsförbundet skulle skilja sig i sitt handlande i denna fråga från till exempel politikerna i EU.
Till exempel har det sagts att den orange revolutionen 2004-2005 har varit till gagn för kvinnor i Ukraina. Justjenko har infört en lag om jämställdhet, och ett flertal direktiv om att fler kvinnor skall in på ledande poster inom politiken skulle ha kunnat ändra den djupt rotade patriarkala strukturen. Men det finns inga pengar till att börja arbeta efter den nya lagen, och än mindre för att informera om den nya lagen på lokalpolitisk nivå.
Tusentals kvinnor i regionen är högutbildade, talar flera språk, arbetar heltid och har hela ansvaret för sina barn. Samtidigt tjänar de hälften så mycket som männen, utsätts för diskriminering och fördomar och har inga rättigheter att slippa diskriminering på arbetsplatsen. Trots deras höga utbildning och uppenbara kapacitet satsar man ingenting på dessa kvinnor. Man hör unga välutbildade kvinnor säga att de är ”för upptagna” för att oroa sig för kvinnors rättigheter eller för mänskliga rättigheter. Är det därför mänskliga rättigheter får en allt svagare ställning? Eller är det endast ett försök att försona sig med de rådande värderingarna för att överleva? Kanske är det bådadera. Institutioner som Världsbanken visar på att diskrimineringen inom utbildningsväsendet har ökat sedan murens fall. I Ukraina är det nästan lika många kvinnor som män som har högskoleutbildning, men deras inkomster och befattningar är sämre än männens och långt ifrån adekvat för deras utbildning.
Ändå ser man internationellt endast den grupp kvinnor som kommer till västvärlden – mycket fattiga och outbildade kvinnor. Den enögdheten är inte ovanlig i politiska sammanhang. Men den är farlig i ett samhällsbyggnadsperspektiv. Världsbanken pekar på att det inte är långsiktigt eller ekonomiskt försvarbart att kvinnor har lägre löner eller sämre tjänster än män med samma utbildning. Trots det har regeringar och organisationer inom EU endast ingått avtal om treåriga projekt mot människohandel, utan att se till de värderingar som ligger bakom.
Mycket återstår att önska, i Ukraina till exempel en så grundläggande sak som att finansiera den nya lagen. I EU och Ukraina bör alla politiska instanser informeras och utbildas i jämställdhet – att trafficking bottnar i de värderingar som lärs ut.