TEGUCIGALPA. Den 20 mars 2006 kommer att gå till historien som den dag då Bolivia tog sina första steg mot att utrota analfabetismen. Landets nye president Evo Morales förklarade i staden Camiri alfabetiseringskampanjen för invigd, där det första etappmålet är att 200.000 bolivianer ska kunna läsa och skriva innan juli månad.
Över 10.000 olika lokaler i Bolivia har utrustats med datorer, tv- och videoapparater för att på bred front gå till offensiv mot den mardröm som tiotals miljoner latinamerikaner lider av.
Men denna ”blixtstart” mot analfabetismen hade aldrig kunnat genomföras om det inte varit för hjälpen från Kuba och Venezuela. Det är ingen hemlighet att vänsterpresidenten Evo Morales har utmärkta relationer med de två karibiska statscheferna. De kubanska lärarna står för utbildningen medan Chavez finansierar hela projektet. Därför fanns också utbildningsministrarna från de två länderna på plats i Camiri när Morales förklarade kampanjen för inledd på fotbollsstadion. Inte mindre än 5.000 bolivianer som talar guarani satt på plats, förväntansfulla och ivriga att sätta i gång.
”Visst kan jag”
Den kubanska metoden, som kallas ”Yo sí puedo”, visst kan jag, kan tillämpas på alla språk i världen. För närvarande finns det kubanska lärare på plats i Pakistan men de har också alfabetiserat ursprungsbefolkning i Nya Zeeland.
Men först kommer spanskan att läras ut i Bolivia för att därefter i juli att fortsätta på indianspråken aymara, cechua och guarani, som majoriteten av bolivianerna talar.
I Bolivia är officiellt över 15 procent av befolkningen analfabeter men de verkliga siffrorna är mycket högre, menar bedömare.
