Pudelns kärna handlar om ”Ordfrontsaffären”. I boken ger ett tjugotal av de inblandade sin syn på vad som hände. Ordfrontsaffären inleddes med att redaktionschefen Björn Eklund i juni 2003 publicerade en intervju med Diana Johnstone, där hon gick till storms mot vad hon betecknade som ”lögner” om Jugoslavien. Hennes välformulerade kritik, av framför allt medierna, ledde till ett angrepp från DN-journalisten Maciej Zaremba, som ansåg att Eklund och Ordfront Magasin genom publiceringen av intervjun förnekade ”folkmordet” på Balkan. Det startade en våldsam debatt där ord som ”brunvänster” och ”förintelseförnekare” blev effektiva tillhyggen, som kom att skymma en verklig diskussion om vad som hände när Jugoslavien upplöstes.
Det går inte att ta miste på en viss bitterhet hos författarna för hur de behandlades i tongivande medier. ”Det handlade om en verklighetsförfalskning av rent orwellska dimensioner”, skriver till exempel Eva Moberg.
Det är därför inte förvånade att flera skribenter tar upp Maciej Zaremba, nu nybliven intern ekonomijoujrnalistpristagare hos Bonniers. De flesta kritiserar hans debattmetoderm, utom Mikael Nyberg som närmast begår lustmord på Zaremba. Efter den uppgörelsen återstår inte mycket mer av Maciej Zaremba – journalisten, sanningssägaren och ”jag står på den svages sida” – än Zaremba charlatanen.
Efter Eklunds artikel med Diana Johnstone, skriver Carl-Henning Wijkmark och tackar för en intervju där ”objektet får lägga fram sin sak utan polemik från intervjuarens sida”. Hur en sådan intervju kunde starta en hätsk debatt är en säregen historia. Pudelns kärna är ett oundgängligt bidrag för att få balans i den historien och boken har stora möjligheter att bli årets viktigaste bok för den som vill tränga in i medielogiken i dagens Sverige. Den ger också inblickar i hur föreningsdemokrati fungerar, eller snarare inte fungerar. Dessutom skriver Björn Eklund om mobbning på arbetsplatsen, pensionsavtal för chefredaktören, titelsjuka och annat intressant skvaller från Ordfront.