Ja, så avgick hon då, Laila Freivalds. En gång känd som en duktig jurist på vänsterkanten, blev hon till sist Sveriges mest utskällda utrikesminister. Utan att vara konspiratoriskt lagd, kan man konstatera att episoden med Sverigedemokraternas hemsida inte ensam hade tvingat Freivalds avgå. I och med att s-regeringen aldrig ville gå emot den mediestorm som piskades upp efter tsunamin, fick Freivalds plikta. Egentligen mer för att hon svarade dåligt på frågor och inte gjorde tillräckligt synliga ansträngningar, men ändå.
Men tillfället blev det rätta.
Vi hoppas att det innebär att regeringen håller yttrandefriheten högt.
För dem som knappt kommer ihåg Freivalds för annat än tsunamin, vill vi påminna om att hon som utrikesminister förde Sverige ännu närmare USA:s och EU:s demokratiseringsprojekt för geopolitiska vänner. Ja, inte för vem som helst.
– Hennes första reaktion på palestiniernas framgångsrikt genomförda demokratiska val var hot om ekonomiska bestraffningar, påminner Per Garthon i Palestinagruppernas uttalande.
Sverige blev fegare med Freivalds.
Och fegast är borgerligheten. Varje diskussion måste avvägas noggrant så att den inte kan hamna i politik. Istället för en diskussion om Sveriges utrikespolitik, drar tsunamikvarnen ett varv till. På sätt och vis påminner det om diskussionen runt Anitra Steens pension. Det är inget fel på skyhöga pensioner i borgerlighetens ögon. Om de inte innehas under tveksamma former av statsministerns fru. Den svenska borgerligheten nämligen vill inte ändra på något. Bara byta ut personer.
Fegare med Freivalds
