– Jag undrar om vi vågar ta striden med LO om konflikträtten och småföretagen?
Scenen var en workshop på den borgerliga alliansens konvent för två veckor sedan. Moderaten från Trosa ställde en slags 10.000-kronorsfråga.
– Ja, DET får Sven Otto svara på! sa samtalsledaren aningen fnissigt. Med det avsåg hon Sven Otto Littorin, partisekreterare för moderaterna, och den person som fått den känsliga Vaxholmsfrågan på sitt bord. Och Sven Otto svarar. Det finns två vägar till lösningen, säger han.
– Dels skall vi med morot stimulera fram förhandlingsordningsavtal. Poängen med det är att vi ”kommer in i ett system med sanktionsmöjlighet”, sa Littorin och redovisade lösning nummer två: – Tillsammans med öppnad utländsk konkurrens kommer vi åt sådana här blockadhistorier.

Att moderaterna vill se ökad utländsk konkurrens är ingen hemlighet. Att konkurrensen skall ”komma åt blockadhistorier” är dock precis det som moderaterna förnekar att de vill uppnå.
För den som vill läsa om moderaternas politik finns ett avsnitt på partiets hemsida. Under rubriken ”Arbetsmarknad” kan man där läsa den officiella synen.
”Rätten att vidta stridsåtgärder är grundlagsskyddad och en del av den svenska traditionen. Även sympatiåtgärder kan användas för att få till stånd ett kollektivavtal med en enskild arbetsgivare, som inte är medlem i någon arbetsgivarorgansation.”
Rätten att vidta stridsåtgärder är visserligen grundlagsskyddad. Men man kan alltså komma åt den i moderaternas Sverige.
Det finns nu en tredje lösning, som är betydligt mer känd: att EU får avgöra. När Arbetsdomstolen beslutade invänta ett tungt vägande utlåtande från EG-domstolen i Vaxholmsfallet, fick till och med inbitna EU-vänner i fackföreningsrörelsen kalla fötter. Erland Olausson, LO:s vice ordförande, sa att LO skulle ompröva sin inställning till EU om Sverige förlorade i domstolen. Den borgerliga alliansens företrädare har reagerat på rakt motsatt sätt, genom att välkomna ett beslut på EU-nivå. Och varför då? Skyddar EU arbetsrätten bättre?

Professor Niklas Bruun och Jonas Malmberg på Arbetslivsinstitutet anser i Transportarbetaren 2/2 2005 att det skett en tyst revolution för arbetsrätten i Sverige, sedan EU-inträdet 1995.
”Tidigare var arbetsrätten i Sverige en skyddad disciplin med ett avgränsat eget revir. Nu har det radikalt förändrats, enligt Bruun.
– Var slutar arbetsrätten och var börjar ekonomin? Kraven på den fria rörligheten står i motsättning till arbetsrätten, sa han.
/…/ Niklas Bruun pekade på att det är internationella domstolar som kan komma att avgöra den svenska Arbetsdomstolens möjlighet att överleva i ett längre perspektiv. Europadomstolen i Strasbourg har redan prövat AD:s roll i Sverige och godkände då forumet. Men han tror att det inte är uteslutet att ärendet kommer att lyftas igen.”
Cathrine Lilja Hansson, ordförande i Arbetsdomstolen, konstaterar att också om Sverige förlorar i EU-domstolen, så tvingas vi genomföra ett systemskifte.

Moderaterna får troligen som de vill, om bara EU får bestämma. Men om de nu tycker att kollektivavtal, stridsåtgärder och den svenska modellen skall brytas upp, varför kan de inte säga det öppet? Ja, det är i allafall någonting som de själva öppet diskuterade, när beslutet om den nya imagen klubbades igenom på stämman i augusti 2005.
”Fredrik Reinfeldt hade i sitt inledningsanförande sagt att moderaterna måste välja sina konflikter noga. På fredagen fanns fler röster som tyckte att det var fel tid och plats för ett bråk med facket.
– Det finns de som tror att det är coolt och modigt att sparka på getingbon. Men det är det inte, sa riksdagsman Per Bill.” (DN 26/8 2005)
Jo, det har hänt något med moderaterna. De sparkar inte på getingbon. De ”kommer åt dem” på annat sätt. Moderaterna kan förbjuda varenda satirteckning i Sverige. Men för deras politik kring Vaxholm känner vi inte till något annat ord än dubbelspel.